The importance of having tråkigt

Mark Granovetter, en av de mer betydelsefulla sociologerna och från Stanford, kom 1973 ut med ett paper vid namn "The Strength of the Weak Ties". (Alltså styrkan i svaga länkar)

Om man tittar på vilka kompisar en person har är idén att kompisar ofta delar ens egna värderingar, referensramar osv. Det är ju jättebra, och ofta är just anledningen till att man hänger med nån att dom har samma smala intressen som en själv... tycker att kolla på Pulp Fiction för den 24:e gången är en alldeles utmärkt sysselsättning en lördagseftermiddag. Men ändå, resonemanget i den här teorin är att eftersom våra kompisar är så lika oss så är det knappast dom som kommer ge oss dom där nya glimtarna till andra världar, som kommer tipsa om ett jobb som skulle passa oss etc, just därför att vi rör oss för mkt i samma kretsar och då skulle jag redan vetat allt det där själv. Granovetter utvecklade sin teori i boken "Getting a Job" året senare som just tittar på hur folk har fått sina jobb, vem som tipsade dem etc. Då var det just dessa weak links som var viktigast. Av de som hade använt sig av kontakter till att få jobb var det endast 17% som använde sig av nära vänner, 56% hade fått hjälp av folk dom träffade då och då, och 28% från folk dom träffade sällan. Folk får inte jobb via sina vänner. De får jobb via sina bekanta.

Jag har många egna tankar kring det här. Jag tror starkt på en avtagande marginalnytta av arbete när det gäller hur mkt man kan höja sina chanser i enskilda fall. En slags asymptotisk naturlag... Måste nog utveckla mig. Anta att man hoppas väldigt mycket på att något ska inträffa och arbetar hårt för att det ska göra det. Dock så kanske en extra dags arbete bara ökar chanserna marginellt att man ska lyckas... medan däremot att istället dra en annan lott i lotteriet skulle ha mkt större effekt. Det här talar för diversifiering, det talar för många bollar i luften, inte alla ägg i samma korg eller hur man nu än vill uttrycka det.

Om vi går tillbaka till termen Strengh of Weak Ties och inte blandar in kompisskap mm så tror jag då alltså att det ofta är bra att ha många möjligheter på gång. Det innebär att man litar på att man kommer ha tur. Det innebär att man inte vet exakt vilken gren på trädet som kommer att bära frukt men är övertygad om att någon kommer att göra det.

Det här kan man också överföra till hur man ska ta in världen. Jag tror på att det är bra att konsumera mycket media. Ofta när man bläddrar i en tidning känns det som att man är på jakt efter någonting. En intressant nyhet som får ett att börja tänka till, ett uppslag till en affärsidé eller nåt spännande fakta som man sen helt naturligt under eftermiddagen kommer att använda i en diskussion som om det vore den naturligaste saken i världen och att man alltid hade vetat det. Om man bara läser en tidning eller litar på en källa kommer chanserna att just den grejen man behöver ska dyka upp vara mindre. Aldrig har det varit lättare än idag att överblicka världen! Alla med en Internetuppkoppling kan ta till sig gratis grejer från hela världen. Genom att installera en rss-läsare kan man prenumerera och enkelt överblicka 100 bloggar och serveras allt man behöver.

När det gäller forskning på kreativitet så betonas gång på gång hur det handlar om nya sätt att kombinera gamla pusselbitar på. Hur olika hjärnhalvor ska samarbeta osv. Jag tror starkt på att utsätta sig för information och världar som man inte är van vid. Att läsa en tidning man aldrig tidigare har gjort, att tillbringa en halvtimme på ett forum om hästsport etc.

Till sist gäller det att ta ett steg bakåt och inte vara så busy hela tiden... Hitta personliga rutiner för att smälta informationen... kanske ha en anteckningsbok och skriva ner karamellerna man hittar så att man har dem en annan dag.... för jo... man glömmer.

The power of having tråkigt... ahh det kanske inte är så kul att lyssna på P1:s kulturprogram alla gånger, att sitta still ute i skogen eller plöja en bok man fått i present. Men det är just det jag menar med min version av "Weak Ties". Det kanske är i just denna dammiga mussla som nästa pärla ligger. Det värsta som kan hända är att den inte gör det och att man just har tråkigt... det innebär på sin höjd att man då uppskattar det andra mer och det är väl heller inget fel.

Fanns det någon röd tråd i det här? Vet inte... se till iaf att hålla kontakt med folk. Facebook eller LinkedIn är ju bra för det. Den senare bygger ju just på six degrees of separation. Se också till att plöja mkt media... exempelvis genom att använda rss-flöden så att informationen komme r till dig istället för tvärtom.

En bra bok från 2004 som verkligen kan rekommenderas är förresten The Medici Effect av Frans Johansson, svensk-amerikan-indian utgiven på Harvard Business Press och som handlar om kreativitet. Den handlar just om vad som händer i gränssnittet där vägar korsas... Check it out!