fredag 28 september 2007

Stanford Summit

Vad inspireras du av? Böcker, drömmar, idoler? Jag kan få massor av energi genom att lyssna på föreläsningar med bra människor. En del tro då att man är lätt-imponerad, kusinen från landet som köper andras resonemang rakt av men det handlar snarare om att ge någon annat sitt fullständiga fokus. Alla är expert på något och att då lyssna på det kan göra dig till en mer komplett människa. Sen plockar man ut godbitar och applicerar det som man själv tror på.

För snart två månaders sen hölls Stanford Summit, en årlig tredagarskonferens om politiska, kommersiella och ekonomiska trender och hur de påverkar alla i världen. Talare är företrädare för de mest innovativa företagen, teknikexperter och VC-folk. Det fina är att du nu kan se de flesta av dessa presentationer webbkastade här. Nästa gång du slår på tv:n för en halvtimmes slötittande, gå in på länken och välj nåt bra där istället!

onsdag 26 september 2007

Rykten + du vet väl om att du är värdefull!

Nu skriver Wall Street Journal om hur Microsoft är i samtal om att köpa en minory stake i Facebook. Ryktet säger att det är en 5% andel till priset av mellan 300-500mn dollar vilket skulle sätta en värdering på företaget till ca 10 miljarder dollar. (även Google ska vara intresserade).

Så... om vi tar 10 miljader utslaget på 42 miljoner användare får vi en värdering på *tänka tänka* 238 dollar för din poke-insats. Inte illa! Jämför förresten med 580 miljoner för MySpace av NewsCorp 2006.

I ett tidigare inlägg postade vi ju den här bilden och där skulle ju Facebook gå upp i täten med råge.

Wireds blogg försöker jämföra hur mkt priset 10 miljarder är. Varför inte:
- Motsvarande Bolivias BNP.
- 469 ton guld
- Googles och Yahoos kombinerade vinst.

Nu är ju inte 238 dollar per användare vad någon skulle betala för dagens applikation utan framtida vinster, tillväxtmöjligheter etc.

The Guardian, alltid på hugget, försöker räkna på det och ser hur användare som i snitt spenderar 2 timmar och 32 minuter på sajten per månad då skulle motsvara en viss timlön. Osäker på ifall dom har rätt, tror dom ev har missat ett steg i tankeled...

Nu finns det ju massor av skäl för Microsoft eller någon annat att vilja köpa en liten del av företaget, några:

  • Vara progressiva och visa styrka, värt betala premium för.
  • Genom att betala mkt för en liten del undermedvetet sätta en dyr prislapp för resten, vilket kanske skrämmer andra att ta det i en munsbit (läs Google)
  • Genom att äga en post redan kommer man vid en framtida försäljning kunna få bud på mer till lägre pris.
  • Microsofts aktiekurs har inte rosats hittills av generösa extrautdelningar. Varför inte bränna dom på mer spännande sätt?
OK, vi sa rykten. Ett annat rykte är hur Google i november kommer att lansera nåt helt nytt på social community-fronten.

tisdag 25 september 2007

Paretos princip mm

Inspirerad av inlägget härom dagen kommer jag nu fördjupa mig lite i några empiriska lagar.... (till skillnad från teoretiska) som med lite fantasi kan appliceras på Internet.

Inom nationalekonomi kommer man snart i kontakt med den italienske ekonomen Vilfredo Pareto. Han, som bland annat givit namn till begreppet Pareto-effektivitet (det läge där ingen omfördelning är möjlig utan att någon får det sämre) kollade även på inkomstdistribution mm i början av förra seklet.

Han såg då att 20% av befolkningen ägde ca 80% av landet/rikedomen. Det här är inget inlägg om snedfördelade resurser utan ska färmt utan vidare moraliska indignationer försöka gräva djupare i hur just detta fenomen tycks återkomma här och var och vad det kan innebära för dig.

Andra ekonomer och vetenskapsmän har studerat vidare det här i olika sammanhang och nästan som en naturlag verkar det vara så att siffrorna går igen i många domäner: Exempelvis kanske du använder 20% av dina kläder 80% av tiden, eller spenderar den mesta av din tid med några få av alla dina vänner. Joseph Juran var den som utvecklade det här vidare och gav det namnet Paretos Princip. "If we could realize the difference in this, we could multiply everything we value."

Vi har alltså några "vitala få" samt den "triviala resten". Världen är inte linjär. Det intressanta är att den här modellen verkar gå igen i många business-sammanhang. Av ett företags kunder är det kanske 20% som ger 80% av försäljningen. Av produkterna är det 20% som står för 80% av profit etc. Att 80 + 20 = 100 är bara en slump btw. Inom logistik mm används detta till ABC-analys och Pareto-analys.

Vad säger då det här?
På ett personligt managementperspektiv kan man försöka fokusera på de 20% av allt man gör som egentligen är viktigast. Ofta tycker jag problemet är att man gör tvärtom. Om man har en sak som går bra och fem som går dåligt brukar man försöka lägga energi på dom andra för att det ska bli bättre, men varför inte tvärtom. FOKUS, FOKUS, FOKUS! Av det du gör idag är det bara 20% som spelar nån roll. Se till att det blir bra! Kanske lite osvenskt också "alla ska med", skola för alla osv men som i många fall innebär lägsta gemensamma nämnaren...

Tillämpningar:

  • I nätverksforskning känner vi ju till hur vissa personer eller noder alltid kommer vara hubbar i nätverk: Det kan ha många appliceringar: Vissa har många fler kompsar på sin facebook än andra, när det gäller spridningar av sjukdomar kanske ex ett par barer i en stad i princip är orsaken till en exposion av en könssjukdom osv. Se Malcolm Gladwells Tipping Point!
  • Driver du en webbsida? Vet du vilka som är dina viktigaste användare? Som skapar intäkter, lockar nya användare? Tar du hand om dessa så att de återkommer? You know you should...
  • Har du support att ta hand om? Är det så att 80% av telefonsamtalen kommer från en bråkdel av kunderna. Ger dessa kunder överhuvudtaget ert företag något då? Hur kan ni göra om er produkt enligt detta?
  • Kodar du kanske du ser att... ah snarare 90% av exekveringstiden går åt till 10% av koden.
  • Om du inte vill köra enligt 80-20-principen så gör moträvt-tvärtom. Istället för att ge sig in och konkurrera med världens alla butiker om de 20% av varorna som ger 80% av försäljningen så kan man ju göra tvärtom... vad får vi då? *host host* Just det Long Tail. Med andra ord... med marginalkostnader som går mot noll kan du erbjuda 10 000 gånger fler skivor i din virtuella butik än RecordHunter på hörnet nånsin kan.
---

Andra "lagar" eller fenomen som gränsar till det här är Zipfs lag.
"Harvard linguistics professor George Kingsley Zipf (1902-1950) observed that the frequency of the k:th most common word in a text is roughly proportional to 1/k. He justified his observations in a book titled Human behavior and the principle of least effort published in 1949. While Zipf's rationale has largely been discredited, the principle still holds, and others have afforded it a more sound mathematical basis." här.
Det här är egentligen bara en statistisk power-fördelning som säger att vissa ord kommer användas mycket oftare än andra och att frekvensen för ett ord står i invers proportionalitet till dess rank i frekvenstabellen. Hans avhandlingar hette bland annat "Selected Studies of the Principle of Relative Frequency in Language" (1932) och "Human behavior and the principle of least effort" (1949). Just orden principle of least effort kan man ta fasta på och se hur vi människor söker information:

Vi vill ha minsta möjliga ansträngning och nöjer oss därför ofta med ett tillräckligt bra svar än att spendera mer tid att söka för att få det optimala. Hur aktuellt är inte det på internet och i alla sammanhang där människor söker efter information. Kom ihåg hur exempelvis Google förut gjorde det möjligt för människor att se fler än 10 sökträffar på samma sida. Folk trodde att dom ville ha det men man märkte hur de extra millisekunderna det tog att ladda sidan gjorde att besöksstatistiken föll. (Nu finns valet kvar under inställningar)... Principle of least effort...

Nu ska jag ägna mig åt mina 20%!

Edit: såg hur Daytona-bloggen hade skrivit om De Sju lagarna på Internet!

---

Ett boktips på 80-20-grejer är ex Richard Koch's "The 80-20 Principle". Long Tail är ett måste liksom Tipping Point om ni liksom jag inspireras av böcker.

Känd från TV

Hur märker man att en ny bransch har vuxit och även mognat? Ja ett tecken är måhända att man börjar känna igen fenemen från den gamla världen i det nya.

Under Q2 växte internetmarknadsföring med 33% upp till 11% av mediekakan rapporterade Institutet för Reklam och Marknadsföring (via Uppkopplat). När det gäller marknadsföring på internet tycker jag mig nu på sistone se kändisar som har tagit steget in i olika reklamsammanhang även på nätet. Det är en sak att ex programledare mm även på nätet gör reklam för sina grejer men det här är alltså nåt annat påstår jag:

När man ser gamla hederliga ansikten som dansaren, förlåt brottaren Martin Lidberg stå och vifta i flashfilmer för Svenska Spel (syns på Aftonbladet.se), eller de nya MTV-filmerna som ska bli månadens snackis där bland annat Johannes Brost, Pernilla Wahlgren och Kicki Danielsson figurerar och visar sitt missnöje med kanalen tänker man att det här med internetreklam nu verkar vara rätt rumsrent.

Varför tror jag att vi bara har sett början... Är det förresten så att förekomma i en banner är en "rolig sak" man kan göra vid sidan om. Pernilla skulle knappast sälja tvättmedel... Kanske "syns" det inte... som amerikanska filmstjärnor som gör whiskyreklam i Japan? Kanske måste internetreklamen gå i samma generationsfotspår som den tryckta. Då är vi tillbaks till 50-talet där snart dina favoritansikten kommer att sälja på dig cigaretter. :) Nä det tror jag inte. Bra reklam kommer utvecklas och hitta häftiga sätt att blanda gamla sanningar om beteendevetenskap, psykologi och ny teknik på. Plus brottare.

Väl medveten om att en officiell spaning behöver tre belägg efterlyser jag nu fler exempel!

söndag 23 september 2007

Red Queen Principle

I uppföljaren till Alice i Underlandet springer Alice men kommer ingen vart. Den röda drottningen säger då: "It takes all the running you can do, to keep in the same place."

Det här har givit namnet till en princip inom evolutionsbiologi som man kan sammanfatta som att det i ett evolutionärt system är nödvändigt med kontinuerlig utveckling - bara för att hålla sig i jämna steg med systemet runtomkring det som också utvecklas. Det är en kapprustning - arms race.

  • Med andra ord... ifall gasellerna på savannen blir snabbare måste rovdjuren bli snabbare också för att överleva.
  • Det kan också tänkas förklara varför sex har uppkommit som ett sätt för parning mellan djur (till skillnad mot ex kloning/delning). Haken är ju: När man får avkomma med någon annan är ju bara 50% ens egna gener (mot delningens 100%). Läs mer ex här.

Nåja... nu försöker jag snarare skriva om IT och webben här så jag avslutar kvickt med att droppa några namn man kan googla på om man vill läsa mer: Leigh van Valen, Richard Dawkins (Selfish Gene, The Blind Watchmaker, The God Dillusion) , Matt Ridley (författare till boken The Red Queen)

---

Så.. den röda damen.. ehh tråden: Är inte Internet ett väldigt evolutionärt system? I så fall skulle jag säga att generationstiden är väldigt kort! Tre månader på nätet är en evighet! Ungefär som hundår :) Mutationer, nya idéer uppkommer runtom i populationen och ger ägaren komparativa fördelar... SPRRIIIIIIIDS!

Om vi kan applicera Red Queen-principen på nätet eller mer generellt i det samhälle vi nu verkar så blir slutsatsen att man måste vara ständigt på hugget varje dag och utvecklas. Nån har en civilingenjörexamen från 1995. Och? Jättebra sålänge man inte lever på gamla lagrar utan är därute och krigar v a r j e d a g!

Alice i Underlandet sprang och sprang men kom ingen vart. Precis... Om tillväxten i en viss bransch är, låt oss säga 30% i en expansiv period måste man själv bli 30% bättre bara för att hänga med. Vill man sen vara i täten.. ahh då är det andra siffor som gäller.

"The greates shortcoming of the human race is our inability to understand the exponential function"

...menade fysikern/befolkningstillväxt/Malthusianen/ Albert Bartlett och syftade huvudsakligen på vad han menar är självmotsägelser som "hållbar befolkningstillväxt.

En tröst kanske är hur exponential-lagarna kan vara på vår sida. Om vi vänder dem till vår fördel kan vi iaf tänka på att ränta på ränta ger resultat... Det betyder bland annat att det räcker att du blir 1% bättre på något varje dag så kommer man på ca 10 veckor att ha blivit dubbelt så bra på det. (1,01^70 = 2,01)


Vad vill du bli dubbelt så bra på om 10 veckor? Se till att fixa det då! Då kommer du säkert, inte bara keep up with the Joneses men även ligga i vänstra filen.

Gör du inte det... ahh visst softa du med men du vet iaf att det finns massa andra ute på nätet som lägger manken till... plus alla i Indien ("for me as prime minister of India, IT stands for India Tomorrow"), Kina, Bangladesh, punkt punkt punkt. He he vill inte skapa stress.


OK, alla har säkert läst Thomas Friedmans The World Is Flat: The Globalized World in the Twenty-first Century... eller?

onsdag 19 september 2007

Rocky Balboa motivation speech!



Kommentarer överflödiga...

Gratis så klart...

Berätta nu... vad betalar ni för på nätet?!

  • Jag har vänner som betalar tiotals dollar per månad i prenumerationsavgifter för olika online-spel. Om man inte kan ta betalt för själva spelen pga kopiering mm flyttar man kärnan i upplevelsen ut på nätet ---> man kan börja ta betalt igen. Nu spelar jag inte några spel överhuvudtaget så min insyn är tämligen begränsad...
  • Jag har andra vänner som köper iTunes... Min musikhårddisk är på 230 Gb och än så länge har ingen av låtarna köpts. (-disclaimer: nej alla är rippade från köpta skivor - slut disclaimer)
  • Likaså filmer... vilken är marknaden för sajter som säljer filmer man kan se en gång i en särskild spelare osv. Uppenbarligen finns den där.
- - -

För mig är som sagt nästan allt gratis.
Man kanske inte löser det på det enklaste sättet men man hustlar sig fram. Antingen laddar man ner studentprenumerationer av ett program eller så hittar man ett shareware som gör samma sak. Nä förresten... en gång har jag betalat för en tjänst. Jag hade en viktig låst .doc-fil vars lösenord jag verkligen inte kunde komma på. Efter en veckas meckande med program för att knäcka koden mm fann jag inte bättre lösning än att låta ett stordatorkluster lösa problemet åt mig. Det kostade 23 dollar på en webb-sida... :)

- - -

Kanske man man sammanfatta det hela som en slags differentiering av produkten i olika målgrupper där endast en del kommer att betala för den.
Den faktor som då skiljer användarna åt är bekvämlighet (hur mycket är en timme av din tid värld), teknikvana (att använda p2p, söka på nätet, krånga med iso-filer osv) , närsynthet... en del vill inte se närmare än sina gamla vanor, och naturligtvis pengar, alla värderar 200 kr olika. Jag tror också att en viktig faktor vid konsumtionen är psykologi: Den personliga självbilden och hur man identifierar sig som medlem av en grupp. Köper man digitala gps-kartor till seglingen över St Annas skårgprd har man investerat mkt, känner sig som en häftig människa osv. Om man kan tanka allt gratis, ja kartor över hela världen ner till sin dator är man plötsligt ingen seglare.

Sen tror jag att man ibland vill betala för att tillskriva det man har ett visst personligt värde. Kolla på följande dikt:
Jag samlade frimärken
Pappa gav mig ett halvt kilo
Jag samlade inte frimärken mer
Siv Widerberg, född 1931, ur Jag heter Siv, 1971

- - -

Är det inte så att det är alla vi gratisanvändare av operativsystem, officepaket och nyttoprogam som bygger upp kärnan av betalare. Basen bygger toppen på pyramiden! Då skulle man kunna jämföra med tunneln av användare av internettjänster som vi skrev om i början av månaden. Ett slags såll där X procent försvinner i varje steg. Överst i näringskedjan måste då bli när företag beställer in programmer som deras anställda är vana vid från hemmet och då betalar dyra licenser för.

I den här uppställningen ovan är produkten densamma och det är användarna som med sina inre egenskaper delar upp sig i grupper som betalare och icke-betalare.

En annan uppdelning skulle vara att se på de fall där man faktiskt differentierar själva produkten per se. Då handlar det om att erbjuda premium-tjänster som är så bra att en viss målgrupp är beredda att betala extra för den. Hur ligger det till på den här fronten?

Ja igår fick vi läsa att New York Times ska sluta ta betalt för sina artiklar. Martin Jönsson på SVD skrev om det igår. Finanstidningen Wall Street Journal har till dags datum knappt en miljon digitala betalare och måste ses som en av de mer lyckade betalmodellerna på nätet. Nu har ju den anrika tidningen köpts av mogulen Rupert Murdoch som givit indikationer på att även denna tjänst borde bli gratis. Så skulle dom kunna bli truly global. Öppen för alla. Då skulle annonsörerna komma.

Martin Jönsson drog också paralleler till Aftonbladets Plustjänster (19 kr/mån, 105k prenumeranter). Aftonbladet låser in mer saker, exempelvis det mesta som har med bantning, viktklubben att göra... något som drar in ca 25% av de uteblivna intäkter fallande pappersupplagor.

Financial Times tar betalt för vissa artiklar. LA Times gjorde det 2005 och framåt men slutade. Computer Sweden har exempelvis vissa arkiv och special-pdf:er som man måste ha en webbkod från den fysiska tidningen för att komma åt.

Nu tror jag inte att premiumtjänster inte längre funkar... Nischade tjänster som hjälper oss med viktiga saker eller tangerar våra svagheter i karaktärer kommer säkert fortsätta att locka vårt intresse. Kolla även på exempelvis porrindustrin som fortfarande tycks hitta kunder. När det gäller vanlig konsumtion av media ser det dock ut som att gratis är godast. Från mediaproducenternas syn är väl ekvationen också enkel. Som Martin skriver:
"Förklaringen är enkel: annonsmarknaden på nätet växer snabbare än prenumerantintäkterna - och det väntas ge mer pengar att ha en öppen sajt som kan nå en större publik än att stänga delar av den".
Då är det självklart... öppna upp, dra användare. Ha inte betaltjänster ifall det skrämmer bort. Ha kanske inte ens reklam i början innan du har en användarbas. Kom ihåg, url betyder på google: users, revenue later... :)

tisdag 18 september 2007

Välkommen till familjen!

Nu har vi jobbat vidare med Kindo.se . Ni som sajnade upp er sist jag skrev har nu fått lattja på sajten i cirka en vecka som utvalda betatestare. Alla ni andra kan få en inblick av vad vi försöker bygga genom att läsa på http://blog.kindo.com/sv/

Vi är fortfarande i slutet stadium på sajten, håller på skapa nya features, samlar in feedback och fixa så att allt funkar tiptop. Sen kommer det slå stoooort! :) Vill du vara med, skriv ditt namn på startsidan www.kindo.se eller maila mig på martin@kindo.se

Vad allt handlar om? Familjen!


fredag 14 september 2007

Time to change...

... your Facebook-settings. Alla borde minst en gång noggrant gå genom sina privacy-inställningar. Speciellt nu: För ett par veckor sen berättade sajten att man ska öppna upp sök-möjligheterna för externa sökmotorer mm och nu verkar det ha slagit genom. Testa googla på ert namn så ser ni vad som syns.... "förnamn efternam's public profile", förnamn efternamn + facebook eller liknande.

I princip är det inget större hot med det här. Det är ofta mindre info som syns såhär än om vederbörande signar upp sig och sen gör sökningen. Men trenden är ändå att vattentäta skott mellan olika identiteter på nätet mer eller mindre försvinner...

Gör dig själv en tjänst och gå igenom dina inställningar... Kanske stänga av indexering för sökmotorer?

Att folk blir tagna på sängen syns ändå på nytillkomna användare. Många är de som exempelvis första veckan eller två visar sin fulla födelsedag för att sedan begränsa detta.

Har pysslat lite med skriva script mot Googles sökmotor... (sök på google-hacks på nätet). En kul idé vore att testa vad man kan få ut från Facebook genom lattja med såna tekniker... Nu ska vi dock inte skriva mer om Facebook på ett tag.

Trevlig helg!

Varför Facebook?

- disclaimer - GANSKA LÅNGT :) - slut disclaimer -

Kom i slang på tuben med ett bekant ansikte och efter att pratat om Richard Dawkins bok The God Dillusion (hehe, Ingemar Hedenius 2007) gled samtalet naturligtvis in på Facebook.

Jag skulle kunna pratat om hur kul det är att bli pokad, vilken skön självbekräftelse det är att blicka ut över en kompislista med sina nära vänner, klasskamrater, bekanta och eeehhh långväga bekanta men aldrig så fjärran att man inte med glädje skulle bjussa på en helkväll eller middag. Men, nu var jag lite mer teoretisk och började babbla om styrkan av svaga länkar. Hann bara toucha vid ämnet för snart var det dags att stiga av. Tanken fortsatte dock i mig och här kommer ett försök till utveckling:

Nu bortser vi från det faktum att kompisar alltid är kompisar, och det här handlar inte heller om dom som är närmast. Det handlar om de andra. Tanken är att folk man inte känner så superväl men ändå har något relation till kan vara väldigt bra. Förutom att det är skoj att ha kontakter kan dessa introducera dig till nya världar, fenoment och människor. Nätverk som Facebook kan vara bra för att stödja och underhålla detta. En interaktiv rolodex! (ni vet den där rullgrejen med kontaktkort sekreterare under förra millenniet hade.)

Mark Granovetter, en betydelsefull sociolog från Stanford, kom 1973 ut med ett paper vid namn "The Strength of the Weak Ties": Om man tittar på vilka kompisar en person har är idén att kompisar ofta delar ens egna värderingar, referensramar osv. Det är ju jättebra, och ofta är just anledningen till att man hänger med nån att dom har samma smala intressen som en själv, exempelvis tycker "att kolla på Pulp Fiction för den 24:e gången är en alldeles utmärkt sysselsättning en lördagseftermiddag". Men ändå, en av följderna med det här resonemanget i är att eftersom våra kompisar är så lika oss så är det knappast dom som kommer ge oss dom där nya glimtarna till andra världar, som kommer tipsa om ett jobb som skulle passa oss etc, just därför att vi rör oss för mkt i samma kretsar och då skulle jag redan vetat allt det där själv. Det är de weak ties som är viktiga!

Granovetter utvecklade sin teori i boken "Getting a Job" året senare som just tittar på hur folk har fått sina jobb, vem som tipsade dem etc. Då var det just dessa weak links som var viktigast. Av de som hade använt sig av kontakter till att få jobb var det endast 17% som använde sig av nära vänner, 56% hade fått hjälp av folk dom träffade då och då, och 28% från folk dom träffade sällan. Folk får inte jobb via sina vänner. De får jobb via sina bekanta.

Om vi går tillbaka till termen Strengh of Weak Ties och inte blandar in kompisskap mm så tror jag då alltså att det ofta är bra att ha många möjligheter på gång. Det innebär att man litar på att man kommer ha tur. Det innebär att man inte vet exakt vilken gren på trädet som kommer att bära frukt men är övertygad om att någon kommer att göra det.

Jag har många egna tankar kring det här. Jag tror starkt på en avtagande marginalnytta för arbete när det gäller hur mkt man kan höja sina chanser i enskilda fall. En slags asymptotisk naturlag... Måste nog utveckla mig. Anta att man hoppas väldigt mycket på att något ska inträffa och arbetar hårt för att det ska göra det. Dock så kanske en extra dags arbete bara ökar chanserna marginellt att man ska lyckas... medan däremot att istället dra en annan lott i lotteriet skulle ha mkt större effekt. Det här talar för diversifiering, det talar för många bollar i luften, inte alla ägg i samma korg eller hur man nu än vill uttrycka det.

Det här kan man också överföra till hur man ska ta in världen. Jag tror på att det är bra att konsumera mycket media. Ofta när man bläddrar i en tidning känns det som att man är på jakt efter någonting. En intressant nyhet som får ett att börja tänka till, ett uppslag till en affärsidé eller nåt spännande fakta som man sen helt naturligt under eftermiddagen kommer att använda i en diskussion som om det vore den naturligaste saken i världen och att man alltid hade vetat det. Om man bara läser en tidning eller litar på en källa kommer chanserna att just den grejen man behöver ska dyka upp vara mindre. Aldrig har det varit lättare än idag att överblicka världen! Alla med en Internetuppkoppling kan ta till sig gratis grejer från hela världen. Genom att installera en rss-läsare kan man prenumerera och enkelt överblicka 100 bloggar och serveras allt man behöver.

När det gäller forskning på kreativitet så betonas gång på gång hur det handlar om nya sätt att kombinera gamla pusselbitar på. Hur olika hjärnhalvor ska samarbeta osv. Jag tror starkt på att utsätta sig för information och världar som man inte är van vid. Att läsa en tidning man aldrig tidigare har gjort, att tillbringa en halvtimme på ett forum om hästsport etc.

Till sist gäller det att ta ett steg bakåt och inte vara så busy hela tiden... Hitta personliga rutiner för att smälta informationen... kanske ha en anteckningsbok och skriva ner karamellerna man hittar så att man har dem en annan dag.... för jo... man glömmer.

The power of having tråkigt... ahh det kanske inte är så kul att lyssna på P1:s kulturprogram alla gånger, att sitta still ute i skogen eller plöja en bok man fått i present. Men det är just det jag menar med min version av "Weak Ties". Det kanske är i just denna dammiga mussla som nästa pärla ligger. Det värsta som kan hända är att den inte gör det och att man just har tråkigt... det innebär på sin höjd att man då uppskattar det andra mer och det är väl heller inget fel.

Fanns det någon röd tråd i det här? Vet inte... se till iaf att hålla kontakt med folk. Facebook eller LinkedIn är ju bra för det. Den senare bygger ju just på six degrees of separation. Se också till att plöja mkt media... exempelvis genom att använda rss-flöden så att informationen kommer till dig istället för tvärtom.

En bra bok från 2004 som verkligen kan rekommenderas är förresten The Medici Effect av Frans Johansson, svensk-amerikan-indian utgiven på Harvard Business Press och som handlar om kreativitet. Den handlar just om vad som händer i gränssnittet där vägar korsas... Check it out!

onsdag 12 september 2007

Lunarstorm och Bilddagboken

Det var i februari detta år som Lunarstorm köpte 40% av Bilddagboken av grundarna och Linköpingsstudenterna Joakim Grönvall och Sebastian Björkelid.

Svenska Dagbladets Martin Jönsson och även E24 har nu i dagarna skrivit om hur Bilddagboken.se gått om Lunarstorm i popularitet. Ursprunget är KIA-index siffor som visar hur Bilddagboken senaste veckan har fler träffar per vecka än Lunarstorm (731 000 vs 723 000). Hur bra stämmer KIA-index med Alexa... jo väl iaf för det här fallet:

Om vi testar Alexa får vi liknande resultat. Att Bilddagboken redan för länge sen gick om i pageviews kan vi se på nedre bilden. Lunarstorm måste ha sett potentialen i den växande sajten som trots sin enkla frames-grafik vuxit starkt och (det obekräftade ?) priset på 4 miljoner för 40% detta låter väl fint. Med 1200 nya medlemmar per dag sägs tillströmningen vara snabbare än (svenska) Facebook, 70% är tjejer, de flesta i ålderns 16-19 år.


Hur ska Lunarstorms fallande besökssiffror stoppas? Till skillnad från små webb-startups är Lunarworks ett fungerande bolag med rejäla intäkter (SEK 90m) och vinster (SEK 9,5m) och ägaren CLS Holdings i ryggen. Sajten som tidigare har varit definitionen av community har fått se en alltmer konkurrensutsatt marknad. Den relativt höga svansföringen i senaste årsredovisningen kommer nog få ändras i kommande rapporter. Tidigare har man sagt man vill växa inifrån men köpet av Bilddagboken visar på motsatsen... Kanske fler förvärv är i antågande? Kanske vill man ha mer än 40% av Bilddagoken. I så fall vill nog grabbarna ha mer flis den här gången...

IT24 skriver idag om att stämningen på Lunarstorm inte är den bästa...

Förresten: Den på Affärsdata tillgänliga versionen av senaste årsredovisningen från Lunarworks i pdf är besudlad med ett inscanningsfel som täcker halva resultaträkningen
och gör den oläslig. Är inte konspiratoriskt lagd men inget händer trots påstötningar via mail. :)

tisdag 11 september 2007

Facebook-programmering på schemat

Yep. nu skriver Mashable om hur Stanford har startat en kurs studenterna kan välja där man bygger Facebook-applikationer.

Taught by BJ Fogg and Dave McClure, this
class will teach you to use metrics and feedback to create compelling apps for Facebook (and other social graphs).

We invite motivated students from all majors to join this group. The ability to write code is helpful but not required. You will work in teams that bring together a variety of skill sets.

----------------------

CS 377
"Create Engaging Web Applications Using Metrics and Learning on Facebook"

3-5 units, Tues & Thurs: 2:15 - 5:05

Instructors: BJ Fogg & Dave McClure
TA: Dan Ackerman Greenberg

Nu är det kanske ingen rocket-science att göra en applikation men tycker ändå det är utmärkt att ha mål som dessa när man studerar för att skapa motivation för arbetet.

Ni har väl hört liknelsen där tre franska arbetare på medeltiden blir tillfrågade "vad gör du?" Den förste svarar surt: "Ser du inte, jag hugger ut en stenbit för att den ska bli så fyrkantig så möjligt!". Den andre svarar: "Ser du inte, jag hugger till stenar så vi kan få den här väggen klar innan jul". Den tredje lägger ifrån sig hammaren för en stund, sträcker sig stolt upp och drar gestikulerande upp en vy med armarna och säger stolt: "Ser du inte, jag bygger en katedral!"

Med andra ord kan man med ganska lätta medel skapa mening och kontext på kurser. Det må vara att haka på modehypen nu med Facebook men tänk hur många vanliga kurser i php, webb-programmering, eller java skulle kunna göras lite roligare...

Naturligtvis eftersom det är Stanford, kommer applikationernas progress att mätas på alla möjliga och omöjliga sätt och det roliga här verkar vara hur studenterna får betyget satt efter antalet användare av applikationen!

De kanske får akta sig förresten, kom ihåg hur Mark Zuckerberg blev varnad av Harvard när han satt och experimenterade med föregångare till Facebook i studentlyan... :)

Huruvida applikationerna blir mer användbara en genomsnittet för att kodarna kommer från Stanford kan säkert diskuteras... Jag tycker applikationerna ibland är roliga men lejonparten ligger ändå bara något snäpp högre på intresseskalan än alla spam-kommenterer jag får på mina Youtube-filmklipp. (Hallå Youtube!!!)

Naturligtvis finns det en Facebook-grupp också för kursen, än så länge öppen för alla... :)

fredag 7 september 2007

Uppföljning Seedcamp - Tablefinder

Nu är det klart att svenska Tablefinder med sin idé att samla onlinebokningsbara restauranger är ett av de sex företag som vann Seedcamp-veckan. TechCrunch skriver om företaget såväl som de andra: Project Playfair (tänk hypertext fast för siffor.. excel 2.0), Zemanta (skapar automatiska länkar för en text), BuilderSite (webb-marknadsplats för byggarbetare, etc) , RentMineOnline (tänk eBay fast för saker som hyrs) och Kublax (samlar dina bankkonton, lojalitetsprogram etc på ett överblickande ställe).

GRATTIS!

Nu väntar för vinnarna (som blev sex istället för tänkta fem) £50k funding mot 10% stake som ska stötta för 3 månaders utveckling in situ i London under det att Seedcamps nätverk stöttar. En demodag och investerarmöten är också inplanerade.

(På Iqube i Stockholm betalar du istället några tusen per månad och person för att sen få ge bort 10% + en aktie he he... Då får du inte några £50k heller.)

Kindo börjar växa

YEP! Saker å ting börjar röra sig!

Har inte bloggat så mkt sista dagarna... finns en bra anledning till det.

Gå in på www.kindo.se och sajna upp er på den bästa grejen sen skivat bröd!

Släpps snart!

måndag 3 september 2007

AARRR!

Sprang över en presentation med namnet Pirate Metrics for Marketers [.ppt] på Dave McClures blogg Master of 500 hats. Bloggaren är en Silicon-Valleyprofil som fungerar som rådgivare till startups och 500 hattar är förstås alla de olika roller man måste klä sig i när man ska bygga en verksamhet.

Rubriken för presentationen, piratens utrop AARRR, är akronymen för de fem olika steg eller mått som användarna av en sajt kan segmenteras i:

A: Acquisition - via vilka kanaler kommer dina användare?
A: Activation - Hur många av dessa får en bra start på din sajt?
R: Retention - Kommer dom tillbaks senare?
R: Referal - Gillar dom den så mkt att dom rekommenderar den till vänner
R: Revenue - Kan du tjäna något på deras besök?


Statistik kan användas till det mesta och fortfarande yvs många över hur många hundra-tusen träffar de har per dag och liknande utan att vidare bryta ner detta i fler steg. Att se det hela som en tratt som smalnar av kan göra att man bättre förstår vad som händer på vägen. Då kan man också mer riktat gå in och försöka stödja det steg som falerat, hitta den trånga sektionen. Kanske handlar det om att göra sista steget i en webb-butik enklare så att procenten varukorgar som inte leder till köp halveras. Grejen är att om du inte mäter saker så kommer du aldrig få veta.

Gratisverktyget Google Analytics ger förresten bra stöd för det här. Genom att lägga upp olika ""goals" på din sajt kan du se vad som händer i varje steg i din "funnel visualization".

Andra sättet att se på det här är hur man ska värdera olika rörelser. Skulle gärna vilja lära mig mer om hur man gör due dilligence inför ett uppköp på valfritt community. Det knepiga måste ju vara att ha tillgång till andras statistik.

Tredje sättet man kan tolka det här på är att för att bygga pyramiden hög måste man, även om man är expert på att behålla sina användare ha en bred bas. Väldigt bred. OK det beror kanske lite på om man har cash flow fokus eller bara vill bygga ett stort user-base-slott men som sagt.. man ska inte låta bli att se exakt VILKA användare det verkligen är som skänker värde till sajten.

 
Clicky Web Analytics