Oväntade möten + världen är liten

Vet inte hur mkt jag kommer gå in på om mig som person här men fann på nätet en blogg-post som kan ge lite ledtrådar:

Tre timmar senare nar jag skulle sätta mig på flygbussen ut till Arlanda märkte jag att mitt VISA-kort var spårlöst försvunnet. Hade inte ens pengar till resan från Gatwick in till London.

Jag tror jag ringde 150-tusen samtal på fem minuter för att lösa skiten. Vilket det gjorde. Det skulle tydligen gå att ta ut pengar från sitt konto på Forex. Så jag var lugn och checkade in, passerade säkerhetskontrollen och tog en kölapp till Forex. Tidern tickade på, till slut så insåg jag att jag var tvungen att gå före i kön. Frågade en äldre gentleman om jag kunde ta hans plats eftersom jag hade rättt bråttom.

Det gick bra, men det gick inte bar att ta ut pengar.
20 minuter innan flightens avgång så var jag ganska uppgiven, ringde min syster som pratat med sin kompis. Skulle få låna pengar av henne om jag bara kunde ta mig in till London. Men, inga pengar, inga tågbiljetter.

Gick i alla fall på planet och var ganska stressad. Hade fått stränga order från syrran at fråga alla om jag kunde låna pengar. Hade ju min dosa med mig så jag kunde ju föra över pengar med en gång liksom.

Bredvid mig satt en kille som hela tiden satt och skrev i en liten svart bok med urklipp. Jag trodde först att han typ var författare och att anteckningsboken innehöll karaktärsbeskrivningar och platsbeskrivningar till ett kommande mästerverk. Var helt enkelt tvungen att fr[ga.
Boken var inget verktyg för stort författarskap utansarare en anteckningar från nyheter och tidningar som han fann intressanta. Han anv'nde den för att han lättare skulle kunna återskapa kunskap och information. Intressant sa jag!

Jag frågade om han hade möjlighet och låna mig pengar till tåget till Victoria station. Inga problem. Han tog fram plånboken och frågade om en 20-pundare skulle räcka. Japp sa jag. Han var schysst. Jag var till och med tvungen att fråga om hans kontonummer för att få det.

Vi snackade ytterligare och kom in på böckerna som låg i sätet mellan oss. Böckerna som vi läste. kommer inte ihåg vad han läste, men den lät intressqant (om jag hade haft en anteckningsbok som han hade jag vetat). En av de sakerna som han berättade från boken var just den teorin om att alla människor i hela världen känner varandra på 6 leds avstånd. Jag föreslog att vi skulle se hur vi känner varandra.

Han lät som en stockholmare och läste på handels samt KTH. Jag hade redan tagit reda på om han kände den lille handelspudelhoran. Men det gjorde han ikke.
Sen frågade jag om han kom från stockholm, vilket jag misstänkte. Så var inte fallet, han berättade at han kom från Katrineholm. Lönlöst tänkte jag och sa att den enda kontakytan med katrineholm som jag har är en kille i klassen ovan mig, Peter.

-Nyligen gift, ett barn? Tydligen var hans lillebror kompis med Peter eller hur det var. Kändes mycket bättre att låna pengar av någon som man har en gemensam referens till.

Allt var löst. Vi åkte in till Victoria Station tillsammans där vi skiljdes åt. Han väntade på sin flickvän och jag satte mig i en taxi ut mot LynchamSE13...

=) Nu har förresten redan slump-mött folk jag känner tre gånger på gatan i London. George Orwell skriver att man aldrig ska använda ett uttryck som man sett i skrift innan... men what the heck.. världen ÄR liten!