Twitter Promoted Tweets

Nu har det gått några dagar sen Twitter lanserade nyheter på sin utvecklarkonferens Chirp. Sedan länge har jag slagit mig loss från bojorna att tro att man "måste" skriva om varje stor nyhet, men för att forcera mig själv att tänka efter och försöka förstå effekterna av det som sades (vilket också var ett av skälen till att jag började blogga) vill jag här försöka sammanfatta mina intryck. Twitter är ju sedan sent förra året kassaflödes-positivt efter man grejat lägre utgifter för SMS:en samt slutit kontrakt om realtids-inkludering i Google och Bing som gav $15 respektive $10m. Fortfarande har dock alla väntat på den riktiga grejen...

• ...som skulle försvara miljard-dollar-värdering.
• ...som någon dag ska ge accumulated profits som avkastning på deras $160m riskkapital.
• ...som skulle få folk att sluta skämta om att "grundaren Biz Stones namn nog inte kan stå för business development". :)
  

Att förutspå saker är svårt. Speciellt om framtiden. Niklas spekulerade intressant förra året om Twitters potentiella affärsmodeller i termer av betalkonton mm, men nu har vi fått svaret, eller åtminstone början till ett svar. Att låta företag lyfta upp guldkornen bland sina organiska tweets, ja så kan man väl sammanfatta nyheten från förra veckan. Det vi vet än så länge är alltså att företag kan välja att pusha upp ett eget av sina tidigare tweets, för nu bland sökningar på vissa ord, begrepp eller taggar. I grundkursen i ekonomi får man lära sig att pengar finns att tjäna där det finns en brist på saker, och i populära sökningar försvinner snabbt tweet i bruset av nya. (fortfarande är förresten twittersökets nyheter som "populära RT:s etc riktigt dåligt tycker jag). Twitter erbjuder alltså lösningen att hoppa i uppåt i tidsflödet, "anakronism som affärsmodell".

Detaljer som exakt hur betalningen och eventuellt auktionssystem etc fungerar verkar inte vara klart, likaså hur man kan skräddarsy målgruppen. Det är ju en väldigt kritisk faktor, där exempelvis Googles annonsplatform har briljerat. Systemet kommer även inkludera krav på att promotade tweets gillas genom RT och replies mm, något man kallar resonans och som bygger på nio faktorer där dåliga tweets med tiden försvinner.

Det här är rätt enkelt att såga om man bara vill se till det dom presenterade konkret - annonsering i söket: Vi vet ju ihåg att 75% av trafiken till Twitter kommer från tredjepartsapps, samt 60% av tweetsen, enligt enligt deras egen data. Så hur många är det egentligen som använder sök på sajten och som kommer generara pengar? Twitter själva nämnde i Chirp-presentationen 600m dagligen, men det måste inkludera maskinella API-anrop. WSJ:s indiske bloggare använder istället DoubleClick Adplanner-data och får uppfattningen om att det rör sig om 20m mänskliga sökningar i månaden och att intäktsströmmen då skulle bli knappa $200k i månaden vilket knappast räcker till miljardvärdering. Detta kan jämföras med Google som drar in $2bn på samma tid.

Nu är det här bara början, och annonsformatet kommer utvecklas att även inkluderas på andra sätt. I en artikel i New York Times utvecklar COO Dick Costolo (t.v.) resonemanget "One of the reasons we’re not rolling that out right now is because we only want to show tweets that help the user experience." Har tillbringat någon timme till efterforskningar på Twitter, men inte hittat några promoted tweets själv *snyft* trots att jag sitter på amerikanskt IP-nummer, men det har andra gjort. Det är lite oklart vilka som annonsera redan idag, Starbucks, Virgin America, Bravo, Sony Pictures har nämnts, och i den film som tidigare fanns på Vimeo stod det "verified account" hur man nu blir det. Tyvärr kan jag tänka mig att många företag kommer regga Twitter konton nu för första gången och se det som en PPC-maskin. Då blir det fel i kvadrat.

Det ser spännande ut och jag är ändå efter presentationen och sugen på komma igång och testa promotade tweets som annonsör. Det som gör att jag är överlag positiv till formatet är hur det känns som att en del bitar börjar falla på plats. Vi sa ovan att förutspå saker är svårt. Om jag ska vara lika modig som Niklas så tror/hoppas/gissar jag följande fem saker:

• Promoted Tweets är inbyggda i alla tredjepartsappar i vanliga sökningar där samt på andra kreativa sätt där man delar typ 50-50 med utvecklarna som får incitament till att själva hjälpa Twitter att finjustera det här på bästa sätt. En dimension då blir även den evolutionära - dåliga sätt drabbar den appen då och inte Twitter. Ekosystemet frodas. Köpet av Tweetie kommer då i backspegeln ses som att man ville sätta standarden och ribban för funktionalitet utanför webbsidan samt plocka lite av marginalerna själva.

• Twitter bygger vidare på sina egna "Tweet your Location" (nytt under settings sen mars), eller kanske köper någon av lokaliseringstjänsterna FourSquare, Gowalla. Det geografiska info-lager, då upptaggat och klart och som nördar velat ha i 10-15 år här för att stanna när man får 100m+ användare över en natt + en dubbelsynergisk intäktsmodell.
  

• Vi användare kan opta in till att ta emot replies eller DM från företag, visserligen autogenererade men som upplevs som relevanta. När jag går i Humlegården och twittrar "vart ska jag käka lunch" får jag alltså inte bara fem svar från kompisar som vill joina, utan även "@vapiano" auto-replyar att vi får specialpris på deras pizza. Restaurangen har då betalat sisådär 4-8 spänn för tweetet (samt 15 kr rabatt i specialerbjudandet) och får en extra kund dom inte hade fått annars. (dock så skippar vi pizzan för sallad - nu är det beach 2010-stylee he he...)

• Api:et har då blivit en slags flytade ström av värde-anrop där olika parter frodas på sin cut - en slags tobin-skatt allt eftersom antalet användare och fantasifulla användningssätt ökar.

• Twitter gör IPO hösten 2011! (Samtidigt har Tweetdeck-enmansorkestern Iain med nu 19% marketshare blivit Storbritanniens rikaste man he he..)

Vad finns i DIN kristallkula?!? :) PS: Du borde följa mig på Twitter.

Hundratusen dårar

För nåt år sen skrev jag en bloggpost om varför jag gillar internet, men nu är det dags för en ny kärleksförklaring: I dagarna har nämligen 100 000 personer, eller 0,1 miljoner sett den Youtube-film jag tog med en mobilkamera och postade med pålagt skräckfilmsljud (i shareware-version av programmet, se ovan he he). Den har roat, men kanske mer oroat folk världen över som med tiden givit den lägsta betyget i sin kategori.

Ibland när jag har tråkigt brukar jag gå in och läsa kommentarerna som fortfarande kommer varje vecka där folk rasar över att jag matar den (tröttar visst ut plantan) att jag är töntig som skrivit en varningstext till filmen. (humor och ironi verkar visst inte nått överallt). Roliga är dock de som som diskuterar vad som händer om man sticker in sitt finger i den (jag vet svaret).

Om jag ska låna Bloglovin-Mattias standard-yardstick för att beskriva stora tal och användarskaror har alltså drygt sex stycken fulla Globen kollat när jag matar en av mina köttätande växter hemma i köket. Sturgeon's Law menar att "90 procent av allting är skräp" och i sanning kan min film med detta epitet rubriceras. Samtidigt är den ett bevis på hur stoooor världen är och vilken publik vi besitter vid våra fingertoppar.

Jag ska inte prata så mycket om long-tail (Webpal skrev 2008). Det är ju dock summan av alla smala intressen som bygger upp den långa svansen - något som Jeff Bezos med sitt Amazon tog fasta på (25% av all försäljning är bortom topp 100k-topplistan). Det är den tankemodell och trafikanskaffningsteori på vars altare jag så ofta dyrkar. Men tänk nu istället omvänt: Bara av att acceptera världens storlek kan vi också se att en person som vill berätta någonting alltid kan nå ut till sina hundra tusen dårar - för nånstans därute finns dom! (med ganska stor sannolikhet är man även en själv). Tänk sen efter vad som händer om du lyckas ranka etta på Google i exempelvis Rumänien, Indonesien eller Mexico - då snackar vi eyeballs. Det är därför som jag stavar Internet med stort I!

För att runda av vill jag bara säga att, kanske inte alla, men väldigt många svenska startups av ovanstående anledningar borde satsa internationellt direkt. Det finns nämligen många fler dårar i utlandet än härhemma. (även om kvoten nog sisådär är densamma...)

- - -

• Disruptive: Jag älskar Internet!

• Hassan - Tio tusen tyska bögar (Spottan-länk)

Dödssynder, julmys och varumärken

När man var åtta år var kreativitet lika med att måla med vattenfärg och skriva "händelseböcker" på svenskan. Nu har några år gått, man bär skjorta och gåbort-byxor oftare än tshirt, måste gå upp på ensiffrigt samt jobbar med webben. Då kan man få utlopp för samma kreativitet när man sysslar med marknadsföring och exempelvis spånar fram idéer för länkbeten. Inspiration (läs: saker att sno) får man från att studera framgångsrika exempel. En dagsfärsk viral grej som säkert kommer att nå hundratusentals svenskar är Blossas kampanj där man kan skräddarsy en julhälsning av en sjungande kör till en kompis. Återstår att se ifall filmen sprids lika snabbt som fullträffen Tackfilm från Sveriges Television som du kanske fick på mailen förra veckan. Den här bloggposten kommer att försöka beröra vilka drivkrafter jag tror man kan ha i åtanke när man ska hitta på liknande kampanjer.Rubriken utlovade dödssynder och som en bakgrund läste vi i en bloggpost på Techcrunch - Good Question! The Eight Best Questions We Got While Raising Venture Capital nyligen hur Sequoias Roelof Botha brukar fråga just vilken av de sju dödssynderna en pitchande startup ska appellera till:

“You don’t want to be the site that people should use... you want to be the site they can’t stop using”.

Kokar man ner faktorerna som gör en webbtjänst poppis kan det enligt hans teorin alltså komprimeras till denna den katolska kyrkans shortlist av sju företeelser. Ifall du av en händelse inte var en katolsk korgosse - spana in wiki-länken för en dödssynd-executive-summary eller beundra tavlan av Bosch nedan:

Träffande, eftersom dödssynder är allmänmänskliga egenskaper, bara dragna några steg för långt. Synden lättja exemplifieras då av de tusentals tjänster som gör våra liv enklare, girighet motsvaras av det personligt vinstintresse som får MLM-system, pokersajter och bloggreklam att snurra. Högmodets low-key-släkting kanske då blir det uttryckade av jaget, tråden som går igen överallt där vi kan publicera oss på webben, positivt uttryckt som självförverkligande vilket är högsta graden i Maslows behovstrappa Vädja till egenintresset på något finurligt sätt blir då kassaskåpssäkert i en tid då attention is the currency. Någon sa att "everybody's favorite radio station is WIIFM", dvs "What's in it for me?" och någon form av detta kan nog sägas utgöra kärn-ingredienserna i många framgångsrika format. Några snabba exempel jag har jobbat med har försökt ta fasta på det:

• På sajten Kindo utvecklade vi konverterande efternamnssidor, i Sverige 144 000 landningssidor optimerade på efternamnsstatistik vilket gav mycket trafik. Detta utgick från att folk autogooglar - dvs söker på sig själva på nätet samt ett av tumreglerna från boken Made to Stick: "names, names, names".

• På MyHeritage jobbade vi vidare framgångsrikt med foto-kollage där ens egna uppladdade ansikte matchas mot kändisar, vilket man med glädje publicerar på sociala medier eller sin blogg - samma humor/selfpromotion som när man skickar SVT:s Tackfilm till alla sina followers på Twitter.

Nu är jag SEO-störd som tänker på det här i termer av länkbeten eftersom kampanjer som ovan antingen genererar massa naturliga spontana inlänkar eller ännu bättre kan designas så att de av sig själva innehåller en länk. Dock är ju Blossa-exemplet och SVT varumärkesbyggade kampanjer eller mer diffust tillkomna för att skapa snackisar som egenvärde. Om vi nu tittar på Blossafilmen ovan (ni klickade väl på länken?) kan vi våra nyvunna glasögon identifiera följande:

1. Filmen vädjar till självintresset/självförverkligandet: Den innehåller ditt namn sjunget om du vill samt är rolig att tillverka på ett sätt som gör att man vill dela med sig av den.
2. Har nåt speciellt - en unicitiet och komisk udd - du bestämmer vad kören ska sjunga - no more needed to say.
   
3. Är smart komponerad med relevant varumärkesexponering: Kopplingen med en kör och Blossa fungerar eftersom här re-inforcas mantrat från det senaste decenniets reklamfilmer.
   
4. Har en kommersiell/transaktionell koppling: Från marknadsföringskursernas teorier vet vi att inköp som görs på rutin involverar en låg grad av tänkande men också att man är mottaglig för påverkan precis i inköpstillfället, exempelvis i butiken. Nu får man inte göra reklam på systemet så vad passar då bättre än att man förhoppningsivs där i kön gör synapskopplingen och erinrar sig den roliga filmen som fick dig att skratta.
5. Förpackad det på ett sätt som kan få viral spridning: När vi lever i den sociala medie-tid som Christian på Disruptive beskriver i sin senaste helgvideo är snöbollen snabbt i rullning och man skickar sin film till alla man känner. En bra mindmap eller checklista för spridningen av budskap eller för att komma på folks radar är här Björns Alberts modell för sociala medier han bjussar på och förklarar på sin blogg. Även om den är mkt väl är värd att skriva ut på döda träd så kanske man vill läsa något längre och då är det även rek på Adam Penenbergs "Viral Loop".

Något hårddraget och tillspetsat tror jag för att runda av alltså att dödssynderna kan vara ett bra framework för att spåna idéer och ha till hands när man vill nå sällsynt ATTENTION (ja blink-taggen lever fortfarande he he). Min svenskalärarare sa att det är bra att avsluta med ett citat. Seth Godin skrev i förra veckan som en passning till Murdoch:

"If you can't make money from attention, you should do something else for a living. Charging money for attention gets you neither money nor attention."

Således - gån nu ut i världen och skapa kreativa sätt att marknadsföra! Vi närmar ju oss jul, så varför inte börja med frosseri?

PS: Eventuellt fungerar det i ett överflödssamhälle även med virtù som ett motsatsalternativ och anti-teser till alla dödssynder. Självspäkning som en dygd kanske i så fall förklarar det oändliga intresset för spikmattor. :)

Tid till eftertanke

För snart två helger sen hade jag förmånen att få gå på TedxStockholm med talare i mycket hög klass och härligt mingel runtomkring (Flickr-bilder). Hans Roslings pallflyttande och ekvationer för mänsklighetens framtid, klimatforskaren Johan Rockströms tal om miljöhoten och hur jordens förmåga att återhämta sig själv håller på att rubbas (läs hans nya bidrag i Nature) eller Anders Wilhelmsons humanitära insats med PeePoo-bag (wow - fick en att ifrågasätta vad man själv kämpar för, om något) var bara några exempel på det tankegods man fick med sig när man bombad av intryck stapplade ut i kvällsluften.

Nu såhär när två helger har gått inser jag hur det mentala efterarbete och tankeprocessande jag hade tänkt göra liksom kommit av sig till förmån för dagligt brus och annat trivialt... blir ju så när saker går i 180. Vanan trogen tog jag som tur flitigt anteckningar i mitt Black n Red (världens bästa anteckningsblock - Moleskin är mesigt) så direktintrycket finns bevarade.

Det här är ändå symptomatiskt. Nuförtiden är ett vanligt beröm i en recensionen av en bra bok "man kan omöjligen lägga ner sig den." På medeltiden skulle dock det här varit en förolämpning. Varför skulle man läsa en bok som inte tar upp så viktiga saker att man då och då måste lägga ner den för att fundera lite...? Allt i världen som har någon form av intellektuellt värde har kommit till genom djup koncentration, ifrågasättande och fokus, ibland i ensamhetens kammare, ofta tillsammans med andra. Tänker man efter skulle man säkert lösa ganska många av livets större och mindre problem om man bara satt i tvättstugan på tumlaren och tänkte koncentrerat under de 45 minuter som torkprogrammet körs.

Jag har försökt förut, men nu är det definitivt eftertanke som gäller ett tag. Funderar på ett nyårslöfte att varannan bok man läser måste vara en man läser om, bara för att gå på djupet bland sina favoriter. Inser också att man måste filtrera ännu hårdare i inflödet. Ser nu också fram emot nästa obokade helg om.... ehh fyra veckor då jag ska ta fram mina TEDxStockholm-anteckningar och reflektera på sakernas tillstånd över en java. :)

Marknadsföringsmodeller under uppdatering 1/2

Radioprogrammet Hassan hade ju i en sketch en intervju med "killen som uppfann uttrycket att gå vilse i stereo-djungeln" (nu på Spotify). Det är ju ett skämt, men utom tvivel står ju ändå att alla klichéer, teorier och liknelser som vi slänger oss med till vardags måste ha kommit till genom någon speciell person. Efter suttit i skolbänken vet vi att en modell är någonting som "egentligen inte stämmer, men som ändå är användbart". :) För att vara nyttiga måste de appliceras i ett sammanhang samt beror på vilka antagande vi gör.

Den här bloggposten kommer att vara den första av två där vi kikar på två teoretiska modeller som kanske behöver förnyas. Dessutom kommer jag ta mig vatten över huvudet och försöka bidra med några egna tolkningar vad detta betyder i ett Internet-sammanhang. Vi börjar med hur vi fattar köpbeslut:

I senaste McKinsey Quarterly finns en artikel som vill begrava paradigmet "marketing funnel". Den traditionella bilden (till vänster) är att vi börjar med ett urval av märken när vi ska köpa något, sen efter att ha kikat närmare beskär alternativen och köper ett. Sedan om vi är riktigt nöjda kan bli bli återkommande kunder. Processen är linjär och tratt-formad och en inte alltför avlägsen släkting till denna tycker jag är AIDA-modellen (atttention -interest - desire - action).

McKinseys Marketing Practices har nu noterat att våra beteenden har ändrats på grund av Internet och consumer empowerment. Om du ska komma ihåg en sak i den här bloggposten så är det en sak:

Det viktigaste som är nytt är hur vi istället för att smalna av vårt consideration set av möjliga varumärken istället genom active evaluation expanderar detsamma utifrån egen research, ibland utifrån en helt tom mängd alternativ.

Efter en trigger expanderar vi oss ut med egen research och vänners rekommendationer som livbojar för att sedan köpa och ibland återkomma. Lojaliteten blir då passiv eller aktiv: Vid passiv lojalitet överväger vi andra märken men håller kvar tills en negativ trigger får oss att byta. Totalt kallar dom hela ovanstående processen för the consumer decision journey.

- - -

Kommentaren blir att det här ju egentligen är vad vi vetat länge. Intressant ändå att auktoriteten McKinsey uttrycker det så tydligt samt beskriver det i en vetenskaplig studie med 20 000 konsumenter i fokus-grupper. Tycker ni den här modellen var självklart, banal och att McKinsey är värda en gäspning? I kommentarna på sköna kommunikationsbyrån We Are Socials blog är det många som uttrycker sig i såna termer - så i så fall är är inte ensamma. Men om du själv är social media-knarkare borde du släppa taget om revolvern och istället glädjas över att många old-school-institutioner säkert kommer lyssna på de här orden från den auktoritet som konsultbyrån ändå är. Det borde innebära att dina kunskaper på sikt blir mer efterfrågade...

Vi mottar varje dag (fyll i valfri siffra) antal reklambudskap och på Internet pratar man numera om banner blindness - hur vi helt enkelt inte ser reklamen. Varför ska vi bry oss innan? För marknadsförare är det svårt, för att inte säga omöjligt att nå fram i noiset av alla kommersiella budskap. Hursomhelst - att vårt consideration set ökas när vi ska genomföra själva köpet borde betyda att random CPM-annonsering utan satt i rätt kontext inte har framtiden för sig - speciellt ifall initial awareness kanske inte ens är nödvändig. Bara att du finns där när jag letar - må det så vara sökmotoroptimering och sökannonsering, prisjämförelser och att man uppmuntrar användargenererade produktinfo. Spendera energi och pengar på att få mig att utvärdera dig.

Istället för att bombardera med reklambudskap vill jag att du finns där när jag behöver en hjälpande hand. Om du är smart vet du när jag är som mest mottaglig och lägger krutet just då. Skicka inte spam till mig utan anställ istället en extra supportkille som svarar på MINA mail så efterköpsupplevelsen blir stark. Jag berättar mer än gärna för mina vänner om märken och varor som betyder något för mig. Se till att betyda något. Artikeln skiljer på aktiv och passiv lojalitet. Den passiva är att jag egentligen skulle kunna köpa något annat nästa gång - men är lojal sålänge inte mitt ursprungliga val suger. Det är så lite som krävs egentligen för att inte suga, slarva inte bort det.

Till sist - generellt har funnel-modeller har stora styrkor i sin enkelhet. Den låter oss modellera exempelvis konverteringen och bortfallet i en webb-butik och är konceptellt begriplig. Matematiken blir oceaner gånger svårare med den nya modellen och närmar sig kaosteori. men så är väl vi människor - ganska komplexa. En annan reflektion är att modellen ganska begränsat talar om mig som en konsument - men det är bara en av de hattar vi bär... eller? Imorgon ska vi kika på varför begreppet marknadsandelar är överskattat. Innan dess - här en en kul video sålänge som jag hittade på PR/WoM-byrån We are Socials blogg som spinner vidare på ämnet ovan. Med den kommer alla bitar falla på plats:

Den som är stark måste också vara snäll

Jo, tänkte såhär. Ett återkommande tema i debatten senaste året har varit folk som trampar i galen tunna och sen får det väldigt tydligt påpekat av andra. Anta att det nu är så som ni säger, att ni vet så mkt mer än andra, må det vara bloggare vs tryckt media, snabb vs långsam, smart vs dum. Bra - men till vad och hur ska ni använda denna tveeggade dolk av upplysthet? Visst kan det vara skönt ibland att göra enkla poänger, sparka i öppna dörrar och reta någon att bli argare och mer distansierad. Det där klappande hjärtat när man håller andan innan man trycker på send är en indikator på att man är på god väg att röra om i grytan. Skapa debatt och polarisering.

Men måste man? - För ett antal år sen satt jag och diskuterade tabloidjournalistik på ett internetforum som rätt var tufft då. Irriterade mig på att kvällstidningar såfort nåt inträffat med ljus och lykta efterlyser ögonvittnen på ett sätt som i mitt tycke är att tigga om att bli lurade. När sen rätt tillfälle uppstod ville jag testa systemet, skrev ihop ett fejkmail och döm av min förvåning när jag ett par timmar senare läste framsidan på en av Sveriges största sajter där artikeln till 70% bestod av citat från mitt mail publicerat utan vidare verifieringar av innehållet. Aldrig kolla en bra historia, in your face! :O

Att påvisa nåt sånt kan man ju yvas över och se som nåt kul, men det är tillfället som gör tjuven och "brottsprovokationen" var kanske inte så hedersam. Ganska snart kändes grejen meningslös och redan innan ryggdunkningarna i skolan efter helgen började jag ångra upptåget. Nu har tidningen ifråga sen dess i och för sig ändrat sin standardformulering till "maila så ringer vi upp dig" - så nåt vettigt kom ur det.

Men, det är ju påsk, en tid som förutom frosseri av gula små sötsaker manar till eftertanke, och man kan ju också försöka göra någonting annat som sin affärsidé. Det finns faktiskt arméer med sjyssta personer därute som gör gott men inte uppmärksammas. Världen är full av hedersamma gärningar som varken får eller förväntar sig något tack. Folk som lämnar tillbaks plånböcker. Lämnar blod. Volontärarbetar. Uppmärksammar ensamma. Ännu större - bidrar till öppen källkod. :)

Vad vore motsvarigheten på webben till detta UD:s tysta diplomati? - Kanske att skriva försynta mail till sysadmins som egentligen inte förtjänar det och berätta att adminlösenordet till deras affärssystem ligger ute i klartext om man gör såhär såhär (och inte blogga om det), försöka förklara en gång till på chatten för chefen som delar ut hela C:\ på DC++ med löneförhandlingar och kundlistor (istf shara). Inte direkt hugga på puckade marknadsavdelningar som inte fattar att dom försöker släcka eld med bensin genom sina metoder för att hantera bloggare. Stå över att skriva på ett nätupprop som man inte fattar exakt vad det går ut på eller i vilket sammanhang ens namn kommer nyttjas.

Hela trädgårn är full av insekter, men alla stenar måste inte vändas på just därför. I vår tid blir effekterna av enskilda personers agerande så mycket större än tidigare åt bägge hållen. En del saker kommer faktiskt gå obemärkt förbi om det inte är för dig så är det självklart att du ska vara megafonen? Naturligtvis ska man ta de strider som behövs och prickskjuta några pirater. (i Adenviken, inte i Piratbukten he he) Ofta går det i osäkra sammanhang fint att vänta ett slag så man inte skriver i affekt, ja ibland till och med sova på saken (eller på helgen använda Gmails Mail Googles). Handlar det om ärligt uppsåt att göra något man tror på skall man inte hindra sig. Man kan ju som bekant inte göra omelett utan att knäcka ett par ägg. Men skriver man främst för sitt ego, rycks med i hjulet eller bekämpar snarare en person än fenomenet - ja då hinner ofta den där olustiga känslan ikapp de inlänkar, kommentarer och sökranking som blir silverpengarna i belöning.

En del vill prata om karma, men det räcker gott med att tänka på hur det kanske nästa gång är du själv som strålkastarna pekar mot i negativa sammanhang. Med andra ord, du som har makt över ordet, kom ihåg Pippi Långstrumps ord från rubriken... Då sover man också väldigt gott.

Kvällens tips: Skänk de aktieutdelningar du mot all förmodan får trots finanskrisen till Läkare utan Gränser - automagiskt via blankett försvinner sen år 2006 kapitalskatten och det blir 40% mer till behövande!

Hur jag försöker jobba

Tänkte dela med mig av, tja... några lärdomar om livet som jag har identifierat och samlat på mig. Vanligtvis är grejen att jag går på en rejäl nit i nåt sammanhang och sen försöker dra slutsatser - eller att man möter nån som säger något alldeles genialt och då blir det en strö-anteckning i anteckningsboken. Här är listan än så länge: Hur jag försöker jobba.

Brukar läsa det här ibland för att komma i rätt state of mind... En tanke är att jag nån gång skulle kunna fylla ut varje punkt efter ork till något längre än denna lista. Lite pretentiöst kanske men det bjuder jag på... :)

Har ni några sanningar ni arbetar efter att dela med er av? Vad borde jag lägga till?

>martin

Varför jag gillar Internet

Jag & Nätet är en kärlekshistoria som nu är inne på femtonde året och glöden hålls i liv genom små saker varje dag som gör relationen djupare :) Internet möjliggör som bekant inte bara tillgänglighet och demokratisering av oändlig information, härarbete samt passiv inkomst med Adsense, affiliates & poker (se exempelvis Hjalmars screendumps). Det ger också en lägre-än-Glocalnet-tröskel till att skapa nya projekt - bra som fåniga - där vem som helst kan realisera en idé och få den spridd.

Härom veckan var det som bekant en jordbävning i Skåne. Efter att ha blivit tipsad om en sajt i Danmark som sålde t-shirts på temat tänkte jag "jag är ju en händig kille" och gjorde därför följande:

1. Skapade en bild i Photoshop med text och en seismografisk kurva (se nedan).
   
2. Gick in på Spreadshirt där jag skapade en virtuell butik http://skane.spreadshirt.net med två produkter med bilden som tryck. (tryckning, frakt mm sköts helt av det tyska företaget, man bestämmer sin marginal själv.)
3. La upp en länk till resultatet på Pusha, pushade med mitt konto, samt bad några kompisar göra detsamma. Länken pastades också som statusmeddelande på Fejjan, Jaiku mm.
   
4. Knappt nåt hände...typ 500 besök från Pusha men inga beställningar. Dock spridda kommentarer på bloggar, Facebookgrupper mm från folk som verkade gilla idén.
5. Fortfarande ingenting händer...
   
6. Sen skriver Helsingborgs Dagblad "Skalvet engagerar på nätet". med direktlänk... :)
   
7. +4k besök, fler beställningar än man kunde tro samt några tusen i vinst. *ka-tching*.

Eftersom jag skrev "all behållning går oavkortat till behövande" i min skämtsamma copy är ju nu haken vem som ska anses som "offer" i Skåne. Det som inträffade på våra breddgrader härom veckan, där som bekant 1,2 miljoner människor klararade sig utan en skråma står i tämligen bjärt kontrast mot den nöd som är realiteten för många runtom i världen. Har nu därför puffat över lejonparten av tshirt-pengarna tillfälligt till Kiva (mikrolån till 3e världens entreprenörer) under det att jag gör vidare research efter skånska behövande. Medicins sans Frontiers med katastrofhjälp ska iaf få ett julbidrag. Skriv gärna en kommentar vad jag borde hitta på med resten!

En kommentar är att ingenting av det här gick att planera, och man vet sällan vad som tar fart. Hade det inte varit för uppmärksamheten från tidningen - serendipidy i kvadrat - hade inte mkt hänt i ärlighetens namn. Därför gäller att "kasta spagetti mot väggen och se vad som fastnar", för att citera den gode Niklas. Har man bara kul under tiden och exponerar sig mot många sannolikheter kan man känna sig halvtrygg på att nåt kommer funka... Annars får man pröva igen. :)

En annan slutsats är att det här tilltaget som gjordes på ett kick, men som ändå genererade pengar till välgörenhet, innebar ruggigt funkis avkastning på nerlagt tid - 25 minuters arbete från idé till färdig implementation och som gjordes på skoj under en rast för rensa skallen. Tänk er då vad som kan inträffa om man verkligen, verkligen tror på något, lägger ner, inte 25 minuter utan 2-3 år där man jobbar 12-16 timmar per dag samtidigt utnyttjar den hävstång som verktyg som nätet, sociala medier, globalisering mm erbjuder oss. Då händer det grejer, lovar...

Arkimedes sa "ge mig en fast punkt och jag ska rubba världen. Inse - din laptop med bredband eller fördenskull Starbucks w-lan är just den punkten tillsammans med det grymma möjlighetsmoln finns i världen (se bara på den här API-listan) och i ditt huvud. Hur skulle du vilja förändra verkligheten? - JUST DO IT!

• Ett lästips är förresten klassiska Wired-artikeln om hur T-shirtar gör innehållet på nätet gratis.

Sökmotorer i traditionell marknadsföring

Tunnelbanereklam innehåller gärna URL:er, men en annan trend som blir allt starkare är hur konsumenter uppmanas att - inte gå in på en särskild url - utan att söka på en viss fras. För att se youtube-trailern till en ny populär film ska man, enligt tunnelbanereklamen gå in och söka på Google på "Mother lay-by". Uppmaningen i reklamen blir då en call-to-action som vi enklare kan minnas i morgonrusningen och under dagen tills vi åter sitter vid datorn.

Trenden sägs komma från Asien där det här är riktigt vanligt. Kör företagen betald PPC så är saken biff men förslagsvis är landningssidan optimerad för termen och man har börjat i god tid. Logiken finns säkert där när ett företag slänger upp en kampanjsajt där url-en säkert inte blir så lätt att minnas. Det blir också enklare att lansera olika former av kampanjsajter. Dessutom tar man kommandot och försöker styra minnesassociationerna hos folk som ändå kommer Googla för att hitta dig, under det att man inser att det är lättare att optimera för en särskilt utvald long-tail-fras än exempelvis ett generellt och väldigt konkurrensutsatt ord som bil, mobiltelefon.

Exempel två på detta är hur mobiloperatören Orange i tryckt reklam och TV uppmanar oss att googla på "I am" för att komma till deras kampanjsajt. Gör vi det ser vi att de har - 2:a platsen i SERPen av ca 778 miljoner sidor på frasen, samt toppar med sina sponsrade resultat. Intressant hur de för några veckor sen låg på 6:e plats när jag kollade och tidigare inte fanns med i organiska listningen på första sidan alls. Hakarna med det här...

• Ja, googlar vi på "I am" ser vi att etta är www.i-am-bored.com vilket pekar på riskerna. :) Man har alltså svårt att kontrollera vilket kontext man hamnar i och kör man inte massivt med PPC för att stötta tar det tid innan det ger resultat - ja kanske längre tid än de flesta marknadsföringskampanjer brukar vara innan man kan skörda frukterna.
  

• Inte heller det första exemplet är klockrent då det ju alltid brukar ju alltid uppstå massa fan-sidor och spam-sajter runt en ny filmtitel. Resultatlistan blir då "en enda stor förortsgalleria" (följ IDG-länken nedan) där det kan vara svårt att hitta rätt.

• Risken finns att konkurrenter och andra fiender försöker svärta ner sökresultatlistan genom punktinsatser och länkkampanjer à la modellen Bloggosfären vs UPS :P Det borde exempelvis inte vara alltför svårt för en konkurrent att skapa en alternativ sida för samma term och konkurrera alternativt se till att ett nätverk av blogginlägg och listningar med dåliga filmrecensioner blandas med filmens titel i fråga.

• Slutligen handlar det förstås om hur stor konverteringsgraden är på att gå den här vägen. Når man ut i bruset med sitt budskap. Var det "I am" jag skulle googla på eller var det "Who am I?" Äh.. vi testar Orange istället.

En sak jag skulle vilja skriva mer om, men nog gör en annan gång - är hur en reklamfilmer generellt kan skapa massa sökningar som beteendemässigt skulle behöva täckas in i totalramarna för en kampanj. Om man exempelvis gör reklam för en bilmodell och har med Tiger Woods kommer många mest minnas Tiger och googla på "Tiger + car" istället för bilmärket man tänkte på - handen på hjärtat hur mycket minns du av alla reklamfilmer? Hur bra optimerar man på den frasen kommer bli nästa fråga.

Nåja, det här är bara tecken i tiden på hur jag tror sökmotoroptimering kommer att bli all viktigare framöver. När Linda Skugge undrar "Är du optimerad lille vän" och IDG skriver om "De tjänade miljoner på att lura Google" så känns den här spaningen iaf hyfsat home safe....

• Min tyske bloggkompis Mario skriver på samma tema!
  

Stora talens lag 2.0 från en metafårskalle

När jag var liten, antalet kanaler på TV var två och man surfade genom att bläddra i "Lilla Focus", eller möjligtvis nåt lexikon där man endast ägde gratisdelen band 1 (det är därför vi blev experter på Andra världskriget men inte Första), var det lokala Stadsbiblioteket the shit. Där förläste man sig på hyllorna T, U, V i SAB-klassificeringssystemet och gillade speciellt såna där knep-å-knåp-grejer eller böcker med oväntade fakta som man kunde droppa för kamraterna. Ett exempel kunde vara:

Hur stor är chansen att du, när du läser dessa rader, andas in samma molekyler som Julius Caesar hade i sina lungor när han pustade - "Även du min Brutus"?

Svaret skulle då vara 99.99% eller liknande, som kvantifieras som i snitt 60-200 molekyler beroende på upplägg. Härledningen är tämligen basal - Under antagandet att luftpusten hunnit sprida sig jämnt runt jorden samt det faktum att antalet molekyler i en dm^3 luft är så enormt stort kan man på baksidan av en servett teckna hur det nog är rimligt. En moleyl är alltså så mkt mindre i förhållande till en liter luft än vad en liter luft är till atmosfären.

Minns ändå hur jag hade riktigt svårt att acceptera detta som kändes så kontraintuitivt.




Varför skriver jag det här? Jo, härom dan blev jag påmind om grejen med Caesar och andetag när jag höll på och ladda ner en grej från nätet som bestod av massor av underkataloger och kanske 300 delfiler (EDIT: Mitt juridiska ombud vill att jag ska skriva att det rör sig om icke-upphovsrättsskyddat material). Även om totala procenten som var nerladdat var nästintill 100% var det inte en enda av alla filer i mapparna som var fullbordad. Då slog det mig - Samma sak här som med Caesars andetag fast på ett annat sätt. Bittorrent-protokollets upplägg blir som molekyler i atmosfären och vi kan tillämpa stora talens lag.

Tänk vad rätt analogi eller val av metafor kan hjälpa till att sätta det mentala fingret på plats.

On the same note, ni kanske känner till Wason Selection Task, det klassiska experimentet med spelkort med två sidor där ett ganska komplicerat logiskt pussel som vanligtvis 80-90% av testpersoner svarar fel på kan bli superenkelt när man stoppar in frågeställningen i en vardagligt sammanhang som man kan relatera till.

Det kan också handla om hur du väljer att designa din hemsida och förenkla processer genom välja rätt metaforer. Det var bara det jag vill ha sagt. :)

Vad volleyboll kan lära en om livet

Vad säger man? Detta är bakgrunden: London ska arrangera OS år 2012. I England gillar man fotboll, rugby och cricket. Man struntar i volleyboll och saknar därför ett reellt landslag. Den intressanta situationen uppstår då när landet i rollen som värdar blir direkt-kvalificerade i samtliga grenar. (Något som kanske fotbollslandslaget kan behöva he he) Det innebär att man nu måste skrapa ihop deltagare i icke-anglosaxiska paradgrenar som exempelvis volleyboll och det är där en kompis, kompis till mig kommer in i bilden...

Efter att ha gjort klart sin utbildning och sen börjat jobba blev den atletiske killen helt random approachad av en engelsk talangscout som undrade om han inte ville prova på att spela volleyboll i syfte att vara med i OS. :) Efter några helgers träningar blev det sen mer seriöst med uttagningsmatcher och läger och under våren har det hela trappats upp. Med fyra år kvar till spelen har det bildats en kärntrupp som det ska satsas på och killen har nu god chans att få representera sitt land i OS - han som aldrig hållt i en volleyboll förut. Han har nu tagit tjänstledigt och ska satsa på det här för fullt ett tag. Hur sannolikt är det här på en skala...?

- - -

Den här märkliga historien tycker jag på ett bra sätt illustrerar hur livet kan te sig. Man kan endast maximera chanserna för att något ska hända till en viss grad och lägger man för mycket energi på något så suboptimerar man nog istället. (Wikipedia - om Serendipity) Fokus i all ära, men jag tror mycket på att ha hyfsat många bollar i luften. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända men med en positiv inställning kan man ändå vara trygg i förvissningen att något bra kommer att hända så länge man exponerar sig mot möjligheter, ser till att vara förberedd och inte tvekar när man ser en chans framför sig. Är man då hyfsat aktiv, nätverkar och ser till att höja sina chanser så mkt som möjligt så växer möjlighetesmolnet.

Goda vanor, se vilka antaganden som begränsar en och kanske även upptäcka genvägar i systemet där linjärt blir exponentiellt (Wikipedia: Nassim Nicholas Talibs - The Black Swan) kanske därtill hjälper. Som Napoleon skulle ha uttryckt det: "On s’engage et puis on verra". Krydda det med lite tur, som man enligt Björn Borg får ju mer man tränar... då kan det kanske till och med sluta i ett OS!

Just det, min kompis är också 2,07 förresten :)

Gödsel, Robyn och Stonehenge

Gödselodör intog London skriver Affärsvärlden och berättar om hur hollänska bönder varit så flitiga att en stark doft spridit sig hela vägen över kanalen i slutet av veckan. Mycket riktigt kändes en härlig bris i mina kvarter, inte helt olik den naturliga morgonluften i min gamla hemstad. :) Detta var dock inte anledningen till att vi i hast lämnade stan i bil - man kan alltid behöva en utflykt och avbrott från ständig uppkoppling. Under blandbands-spelande i bilen med bland annat Robyn kom jag och tänka på den här grymma artikeln i Wired från mars där Robyn jämförs med Britney Spears.

Slående faktiskt hur många gemensamma nämnare som finns de båda emellan men där Robyn är mavericken. Båda med bakgrund som barnartister för att sen göra tidigt genombrott, men hur Robyn tog en egen, smalare väg, startade skivbolag och nu ska göra USA-turné - medan Britney - efter sin världsuccé dag för dag verkar halka in på allt mer degenererande spår. Utdrag ur tidslinjen:

- Robyn 1996-97 taps Swedish producer Max Martin for her debut, Robyn Is Here
- Britney 1998 taps Swedish producer Max Martin and records his song "Baby One More Time.

- Robyn: 2007 Shaves the sides of her head to sharpen her image.
- Britney: 2007 Shaves her head in an apparent cry for help.

Nu kanske inte alltför många globalt faktiskt känner till Robyn så jämförelsen kanske haltar, men i alla fall. I och med utflykten missade vi Robyn som för kvällen spelade på Camden Crawl.

Västerut stod färden och med ett stopp på den ikoniska Stonehenge kan man fråga sig bland annat vad som vi gör idag kommer finnas kvar och besökas om 5000 år?

Förhoppningsvis kommer den oöverskådliga mängd data och källmaterial vi produceras finnas bevarad och kan tolkas även framledes (det är därför jag bloggar he he...) Det kräver dock en kontinuerlig stafett av porteringar till nya format och sätt att använda datan. Det rent fysiska som bitarna på DVD-skivorna kommer försvinna långt fortare än det vi ser på bilden. Känns för övrigt inte helt otroligt att vår civilisation skulle kunna vara borta inom denna tid. Lite perspektiv på saker - tänkvärt... (Svd om Stonehenge!)

Nåväl... tillbaks till laptopen och en stor inbox.

Testa Prfekts TypeAlyzer vetja!

Att ha en bra nisch man gillar att skriva om utan att tröttna samt är duktig på är nog ett vinnande koncept för att sticka ut ur bruset. Mattias Östmar som driver PR-fekt-bloggen levererar så gott som dagligen sköna insikter inom sociala medier, medieanalys och PR under parollen psykografi som han har mutat in som sitt område.

Den som iaf öppnat en bok i ämnet marknadsföring känner till olika sätt att rubricera kundgrupper/konsumenter efter olika demografiska variabler såsom ålder/geografi/inkomst. Det kan dock bli så fel:

Om man vore exempelvis marknadsförare av mobiltelefoner och skulle approacha kvinnor skulle enligt traditionella måttstockar tjejer som Linda Rosing och Linda Skugge tillhöra samma målgrupp: Inte bara namnet lika - båda är kvinnor, 25-35 år, bor i förorten, liknande inkomst, småbarnsföräldrar etc. Ändå så är nog motsatsen dem emellan lika diametral som sättet de kommunicerar på. (även om bägge har förekommit på utvikningsfoton samt har min nja fulla respekt.. se ex Skugges nya sajt Vulkan)

I en tid där det skrivna ordet och mängden tillgänglig information nog står på sitt absoluta maximum världshistoriskt sett, skulle det därför vara kungligt att med deras texter: Skugges krönikor eller Lindas självbiografi (kanske iofs spökskriven he he) maskinellt kunna dra värdefulla slutsatser. Ruggigt spännnande fattar ju vem som helst... Det är alltså det som Mattias nu har gjort... På bloggen har han uppdaterat oss om sitt arbete att genom ett text-analysverktyg dra försöka dra (psykologsiskt traditionella) slutsatser om exempelvis en bloggförfattare: Här är hans första utkast till ett verktyg: Checka!

Man skriver helt sonika in en URL sen granskas textinnehållet där efter Carl Jungs (wiki-länk) och Myer-Briggs (mor-dotter - det visste ni inte va) olika typer . Jag provkörde min egen blogg för att testa och fick resultatet "Temperament" Strategen (NT) och Jung-Myer-typen INTP. (* Skattat enligt fyra binära dimensioner, se nedan)

Till saken hör att själv har varit rätt intresserad av det här innan... gjort tester på nätet vid ett flertal tillfällen, exempelvis detta (gratis) samt även vid vissa rekryteringsprocesser fått genomlida he he liknande. Genomgående har då resultatet blivit ENTP. Med andra ord är Prfekts verktyg i sin betaversion ganska så träffsäkert. I alla fall så fick den 3 av 4 rätt när det gällde mig... om jag nu ska lita på mina tidigare testresultat. - Detta alltså bara genom en snabb gratiskörning av det jag skrivit här, inga djupintervjuer eller formulär. Imponerande!

Hänger dock upp mig lite på I vs E. För nytillkomna tittare (se wikilänken för introduktion) så står det alltså för Introvert vs Extrovert... det handlar alltså inte om huruvida man är ett mobboffer eller poppis...men snarare varifrån man får energi: av andra människor eller genom sig själv. Jag skattades ganska hårt åt I-hållet på Prfekts verktyg... (procent anges) intressant..

Kan det vara så att en blogg per definition är tämligen introspektiv, självcentrerad etc.. och att verktyget som kollar hur man uttrycker sig märker det? Testade förresten på ett par andra bloggar också och strategen N-T verkade vara ett tema för alla. Är det bloggares särskilda fallenhet... eller är något med verktyget som kan trimmas... Kanske måste man vikta värdena efter vilken typ av text det är...? Skruva ner nördindikatorerna ett par grader när det gäller teknikbloggar.... :)

En intressant invändning är huruvida det kanske är så att alla tester där man själv fyller i questionnaires/klickar i radio buttons etc kanske har en viss skew och att det som Prfekt levvar är det objektiva...?

Hursomhelst.. gillar detta skarpt... För att komma tillbaka till Linda/Linda-exemplet... Tänk er framtiden när ett sånt här verktyg finns för ett mobilföretag som vill göra guerillamarknadsföring genom nå bloggare.

• Hur ska respektive Linda approcheras för att dom ska gilla det man skriver?
• Fattar dom beslut genom perception av nya intryck eller utgående från magkänslan/tidigare erfarenheter?
• Ska man måla upp en vision eller röra sig med relevanta detaljer?

I en värld där tipping-point/connectors/power laws/fas-transitioner verkar vara det som gör skillnad och hävstång kan det här - ett systematiserat sätt att kategorisera påvekare - vara det bästa sen skivat bröd. Skiter i huruvida det här är en bärande affärsidé eller bara ett avancerat länkbete ...Ska bli spännande att följa utvecklingen. Verktyget behöver måhända ytterligare ett par iterationer... kanske alla vi härute kan hjälpa till i arbetet. hur som helst.. ifall det här var en aktie publically traded så skulle jag nog försöka haffa iaf en smärre andel. :)

EDIT: nu blev det här helt fokuserat på att kategorisera människor för marknadsföring. Här listas massa andra bra tillämpningar.

- - -

(*) Hoppas ni har testat era MyerBriggs-typer... annars gör det... Exempelvis testet i länken här - kommer ge resultatet i form av en beskrivning av dig som känns som ett perfekt horoskop eller som om din bästa vän skulle skrivit en A4 om dina innersta egenskaper där de talanger som du själv håller som främst i dig förmodligen kommer lyftas upp i provsvarets beskrivning. Annars om du har en blogg - ta en second opinion med Mattias verktyg.

Dataföreningen hackad av VFH

På Flashback, den underbara blandningen av det bästa och det värsta (som fyllde 25 härom dagen och där jag läst säkert halva tiden) briserade kvällens bomb.

VFH - Vuxna förbannade hackare - har nu hackat Dataföreningen, branschorganisationen för IT-folk. Enligt dom själva har de haft tillgång till servrarna i över ett år. Ikväll publicerades en lista på X antal tusen av medlemmarnas email, login till sajten samt hashade lösenord på modellen:

1. b2b1d5d5c227b308b9f633b0c1753772;123iop;
2. 91d20b1aed25eb72d2152f4348a430e4;123eee;
3. 4ed713a2dc2332f459ed0fb9f01224f7;123660;
4. 25d55ad283aa400af464c76d713c07ad;12345678;
5. e10adc3949ba59abbe56e057f20f883e

Nu med vanlig datorkraft knäcks enklare lösenord på ett vips och lite längre på två vips och under tråden som växer fram på Flashback ser vi nu hur listor på 4000 klarttextlösenord läggs upp. Man behöver inte ens vara särskild duktig utan vilken skript-kiddie som helst kan exekvera med de verktyg som finns på nätet som allmängods.

Dataföreningen skriver följande:

-------

Intrång hos Dataföreningen‏
From: Dataföreningen (dataforeningen@dfs.se)
Sent: Thursday, February 28, 2008 8:41:53 PM
To: -----------------

Pressmeddelande 28 februari 2008

Intrång hos Dataföreningen

Dataföreningen har drabbats av ett intrång där användaridentiteter och "hashade" lösenord, e-postadresser publicerats av hackare.

Dataföreningen har stängt ner sina webbplatser, utreder och kommer att överlämna ärendet till polisen.

Medlemmar som mot förmodan har samma lösenord på andra sajter uppmanas att ändra dem.

----

Det i fetstil (min markering) är en ett tappert försök till friskrivning av ansvar. Carte blanche får man inte så lätt... speciellt inte när man säger saker som "Dataföreningen sitter på lösningen för att förhindra nästa hackarvåg " och avbildar sig i tidningsartiklar där man "poserar med en laptop när de scannar trådlösa nät på stan? " som VFH skriver. Men men... "man kan ju alltid polisanmäla"...

Förhoppningsvis är medlemmarna på IT-föreningen mer IT-savvy än ex Bilddagbokens hackade medlemmar men samtidigt tvivlar man när man ser listan med lösenorden i klartext och minns hur 2008 har kantrats av liknande attacker med msn-övertaganden, mailhackningar etc som följd. Det känns som att ex de 289 kontona för anställda på TietoEnator, 189 på försäkringskassan, varför inte 49 på Försvarsmakten, Skatteverket etc.. kan orsaka en del problem framöver. Många kommer få morgonkaffet i vrångstrupen.. (skulle man kunna säga ifall inte vårt svenska språk hade bättre liknelser.)

Sen hade man ju kunnat önska att folk på SÄPO hade bättre lösenord än sitt efternamn... Rikets säkerhet och sånt.. Ok... nu handlar det som sagt inte om några maillösenord utan bara loginet till en sajt folk använder på nätet... men som sagt... se ovan.

OK... ska vi säga något sammanfattande om ifall detta är moraliskt förkastligt eller ett sunt påvisande av säkerhetshål? VFH som lägger ut textfilerna med reservationenn att de ändå är krypterade vet naturligtvis att lite crowd intelligence och datorkraft kommer svepa detta argumentet bort innan ens ett pressmeddelande från offret har kommit ut. Med andra ord så vet man vilket kaos man skapar. Men... på alla ställen där tillfällen till snabba Alexanderhugg finns, slarv med säkerhet kryddat med sturskhet utan att backa upp det kommer liknande grejer fortsätta. Det krävs bara en motiverad och fokuserad insats...

"Bra" timing förresten att göra en sån här grej kvällstid då det säkert tar ett halvt dygn på många ställen innan något händer.... Know your guerilla tactics...

Följ strängen på Flashback för att följa utvecklingen och se för allt i världen till att ändra era lösenord ifall in är medlemmar i Dataföreningen och har samma login där som någon annanstans. Har redan sett folk jag känner som är drabbade... :(

• IDG
• Aftonbladet

Jag ger svaret...

och det är ni som ställer frågorna brukar det heta på Jeopardy och ungefär så går det väl till på Google också. Det är Google bäst i världen på.

Haken är bara att svar kan vara ganska ointressanta, eller iaf bara kompletterar bilden istället för att vidga vyerna... det är att kunna ställa dom viktiga frågorna som ibland är problemet.

Med andra ord, hela databasen finns därute... hur hittar man pekarna till informationen?

Problemet med on-demand-kunskap som fyller varje pusselbit man behöver är att pusslen man kan bygga bara är de som redan finns i ens huvud. Läsa böcker, konsumera mycket media, bloggar, bli kompis med människor som är helt annorlunda än en själv.. men kan man agera systematiskt?

Hur blir man varse om sånt som man inte vet att man inte vet...? Tipsa mig!

Bloggare vs Journalister

Henrique, en kompis i Brasilien sände ut en epost-appell för att höra sig för om tillståndet runt om i världen för relationen mellan bloggare och journalister som bakgrundsmaterial för en artikel han jobbar på.

Han beskrev Brasilien många bloggare avfärdar representanter för printed media som gammelmodiga, utan perspektiv samt förmåga att greppa det nya som händer. Journalisterna å andra sidan menar att bloggare är opålitlig, google ad-sense-fokuserade (skriver för snödda mammon i form av klickinkomster) och inte har varken ett kall att föra ut sanningen eller den skolade träningen att kunna ifrågasätta källor etc. Nu undrade han hur det var hos oss...

En kvart, nä förmiddag senare levererar Simon från Frankrike bilden av en delvis havererad arbetsmarknad där studenter med topp-betyg från de bästa journalisthögskolorna långt upp i 30-årsåldern är glada för praktikplatser där de får €1000 per månad. Samtidigt får bloggare massor av uppmärksamhet och står i medias limelight som ändå försöker greppa det nya. Bloggare blir ganska inflytelserika personerna, vilket skadar journalisternas stolthet, som heller inte tjänar mer än smulor. En duktigt konkurrensutsatt marknad alltså - där vissa upptäckt att det finns nya vägar att föra ut sin röst på, vilket får andra att kanske inte vara så benägna att applådera desamma. Lite samma känsla andas Andrew Keens bok "The Cult of the Amateur" som har ett avsnitt om "Citizen Journalism" och inte oväntat sågar bloggare, de som vill utrycka sig:

Amatörer som vill göra sin röst hörd jämförs med aporna ni vet som - om vi är oändligt många, med oändligt många skrivmaskiner yada yada... enligt Keen ändå aldrig kommer skriva några Shakespearepjäser. I den här ganska irriterande boken missar författaren, eller vill inte se vilka krafter som driver allt det kreativa och hur sättet ny teknik gör det möjligt för även bättre röster att nå ut. (Recension av Lokko här.) Att mängden är stor säger inte att pärlorna blir färre, tvärtom... vi talar bara behovet av samma filter som i Long Tail.

Även om majoriteten som skriver på nätet inte tjänar något eller i så fall lite, så är situationen för journalister en kamp om kniven.... och kanske på ett allvarligare plan, då detta är det som dom företagit sig som sitt levebröd. Det fick jag en påminnelse häromsistones då jag förra veckan tillsammans med min vapendragare drog till ett mingel för journalister för att i bästa fall försöka skapa lite PR-kontakter och i värsta fall få ett par fem pints. Slående var hur lejonparten där som kallade sig skribenter eller journalister när man ställde en eller två följdfrågor till slut berättade att dom jobbade som spärrvakter på tunnelbanan eller letade efter uppdrag. Jag beundrade dom som levde sin dröm och gjorde det dom ville, men ack vad många som måste vara i denna tuffa situationen. Om det här är bra journalister som inte lyckas tror jag tjugo procent av det som rycker upp traditionella mediestrukturer med rötterna är just motsatsen - hur dålig journalistik får ta stor plats:

Good Old skrev härom dagen om oldschool-medias problem med att definiera sin roll tillsammans med brist på bra innehåll. Ett exempel var Sydsvenskans rapportering från mobilmässan i Barcelona och hur artikeln var full av godag-yxskaft-kommentarer, tillsammans med kvaliteten på olika reaktioner i mediesverige efter Microsofts bud på Yahoo. Vem kan då försvara att man inte istället söka i bloggosfären efter insiktsfulla kommentarer som går bortom saker klyschor där den springande punkten nog är resultatet av de nya digitala kanaler där traditionell media på ökad bandbredd ska muta in sitt område och där innehåll måste skapas - 400 kanaler istället för fyra och nätupplagan ska uppdateras varje timme.

Bra innehåll kan inte stressas fram och med ledtiden till publicering blir soppan lite väl tunn. Denna bild kompliceras av när lobbygrupper, kontakter och PR-insatser, som Bisonblog skriver om, serverar saker på guldfat. "Artiklarna ska ut. Pengarna ska in". Rolf på Dagens Media fyller i bilden... Krydda det med lite för mycket självcensur och politisk korrekthet så tecknar vi ett mediesverige som på många sätt lever på att servera saker i ett lagom stort monopol som skulle må bra av att vara konkurrensutsatt.

När vi lever i ett sånt litet språkområde måste man då som konsument antingen ge sig ut i världen eller leta bland alternativa mediekanaler.Ge någon en smak av något av det goda, och han kommer aldrig vilja ta steget tillbaka. OK, att söka bortom horisonten är lite mer krävande och det kräver ett intresse eller intention. Till sin hjälp har man verktyg som bland annat RSS. Då måste ens auktoriteter varje dag fortsätta visa sig värda din uppmärksamhet, på daglig basis försvara sin del av ditt attention-span. Klarar dom inte det får dom räkna med att en medveten publik vänder ryggen till.

Journalisternas syn på bloggare... ja de alerta ser vad som händer och anpassar sig, Bloggar som kanal är en sund ingrediens i en mediemix, något som traditionell media börjat anamma via exempelvis Twingly eller andra former av läsarintegration. För mig handlar det om kvalitet, inte mediet eller rösten. Då kan det vara traditionell media - lokaltidningen för det den gör bra, dvs lokala saker - såväl som dom underbart långa texterna i New York Times eller en sekundsnabba analyser och korslänkningar på webben hos ens favoritskribenter på nätet.

Har ni nåt jag ska föra vidare till Henrique? Skriv en kommentar. Förresten, Andrew Keen, i min ordbok kommer ordet amatör från amare, och är det inte den som älskar någonting som skapar bra grejer till slut...?

*Skrivet från ett Starbucks nära dig... pga stängning färdigställt på McDonalds. Länge leve kaffe, öppna wlan samt MacBooks (efter varit Windows trogen sen nån gång i senare delen av förra millenniet har nu denna blogg tagit steget över till andra sidan.*