Webstamp - digitalt välgörenhetsfrimärke till din epost

När jag var liten och vi hade brevvänner som man hittat via nåt läger eller möjligtvis Kamratposten hände det ibland att man fick ett brev med ett brevmärke jämte frimärket. Det var en klisterlapp avsändaren hade köpt där pengarna gick till en välgörenhetsorganisation, rätt populärt back then. I Dagens Industri idag (överlappningen mellan tryckta DI och di.se är förvånansvärt liten så den finns inte på nätet) som jag alltid läser till min fruktstund framåt eftermiddan, fanns en artikel om Webstamp - en startup från Göteborg som vill göra samma sak digitalt genom att lansera epost-signaturbilder med välgörenhetstema vi ska köpa och där 85% går till utvalda syften.

Alla som har ett 90-postgirokonto (välgörenhet) kan skapa digitala märken som användare sen köper - och nu kommer det fina - sen pastar in i mail via Outlook, Gmail eller Hotmail via ett installerat plugin. Det ligger då som en signatur längst ner där vi det står att vi antingen skänkt 2 eller 10 kronor till en viss organisation.

Ifall man systematiskt vill komma på affärsidéer är ju en att vända på alla antaganden och ifrågasätta dom och sen se vad som händer. Epost är ju som bekant gratis... och att vända på detta antagande... "what if we would charge someone for sending an email..." Ja kanske hade en lösning likt här hade sprungit fram på White-boarden. (Edward de Bonos böcker är bra för att utveckla sitt laterala tänkade härvidlag) Nu vet jag inte mer om bakgrunden till det Göteborgsbaserade företaget, men första reaktionen är hur smart idén känns där man tar ett klassiskt fungerande offlinekoncept digitalt och jag uppmuntrar generellt alla grejer där folk ärligt vill göra världen bättre. Med detta sagt:

Idag är det omkring 40 organisationer anslutna till systemet. Jag gick nyfiket in för att testa men märkte då att inte mina "favoriter" fanns där. Men borde det inte vara möjligt för företaget att lägga upp profiler för alla, där dom sen själva stoppar in överskottet till exempelvis Läkare utan Gränser om jag nu vill det? Tips i så fall till dom! Eventuellt blir tyvärr tröskeln initialt aningen hög att slanta 200 kronor direkt för ett köp, man kanske bara vill prova på "lite granna...". Att man måste ladda ner ett plugin för att tekniken ska funka är en liknande tröskel, liksom designen:

För min känsla är at sajten är för fokuserad på teknik, det blir symptomatiskt i 3D-animationen i Youtubefilmen med avatargubbar på framsidan (även om en youtube-presentation alltid är funkis som pitch). Webstamp är i nischen känslor - var är då människorna och ansiktena på sajten? Inte en enda koppling på till det jag faktiskt ska skänka mina pengar till. Det är få Wordpress-templates som gör mig tårögda nog att vilja slaska med storplånboken och moodboardet höjer inte temperaturen. Enda utlösaren skulle vara de befintliga band och emotioner jag redan råkar ha till en viss organsiations logga. Här borde man kunna hämta massor från välgörenhetsorganisationers ofta mkt bra och medkänsle-väckande sajter. Det är nog också från länkar från välgörenhetsorganisationer som Webstamp potentiellt kommer få mycket trafik, och då gäller det att ha konverterings-funneln spikad. Som det ser ut nu kan dom inte direktlänka in till "köp hjärtebarnsförbundets webstamps" utan bara till en startsida och med målgruppen i fråga, kankse inte världens mest tech-savvy, blir såna hära frågor extra viktiga.
Men ok... jag vill ju gilla det här egentligen så the good stuff: I Draknästet brukar drakarna vara noga med att dra gränsen mellan välgörenhet och företag och den svåra gränsdragningen inträffar när man vill göra både och. Hur stora avgifter etc man kan ta. "Max 15%" känns ändå OK väl? Grundfrågan då? Själv tycker att att välgörenhet inte behöver synas, men om man försöker vinkla det positivt så kanske din kompis som får brevet blir lite inspirerad att själv göra gott ifall han ser att du har betalat två kronor till Cancerfonden. Peer pressure + relationship marketing från en trusted source som själv blir en slags en ambassadör för organisationen. Nu verkar Webstamp, DI-artikeln till trots knappt ha påbörjat med sin egen marknadsföring, i alla fall inte på Internet, men tänk vilket potential det finns i plattformen när varje ansluten organsition själv skickar ut info om Webstamp i sina medlemstidningar och på sina webbar. Då når dom innanför garden till en stor del av "offline-sverige" som brinner för sin idrottsförening, lokala kyrkans insamling eller ett politisikt parti och som gärna vill visa upp det. Ja det appelerar till hela det folkrörelse-Sverige som är ryggraden i vårt land utanför Stureplan. Se bara på armén av snoriga 12-årignar som har sålt bingolotter för miljarder i ösregn för sina idrottsklubbars räkning. Hur mkt kaffe som kokats på Fältbiologmöten och kommunfullmäktige, eller hur många mil som skjutsas av dessa idéella krafter. Att binda samman och ta föra detta digitalt har en potential som det knappt skrapats på. (hint även för andra) PR-värdet är också mycket stort för Webstamp. Så, med invändningarna ovan plus en extra reservation för teknikhöjden/kopierbarheten tror jag ändå på Webstamp som koncept ifall dom spetsar till sin execution lite! Vad säger ni?

(Förresten - tänk vad bra för epost-junkies. Genom att tvinga sig själv att sätta på ett märke på all utgående post skulle man hålla epostandet nere till ett sundare minimum. :)

24h gratis webbutveckling-tävlingen är avgjord

I oktober skrev bloggen tävlingen där man skulle beskriva sin affärsidé som sen skulle granskas efter affärsnytta, originalitet samt samhällsnytta. Det fina priset var att få 24h programmering gratis från Christians it-konsultföretag Davén Data och jag var tillfrågad om att vara med i juryn.

Av de fjorton bidragen var det några som verkligen stack ut och nu har det meddelats vem som vann. Överlag en del mkt spännande bidrag och jag hoppas att flera av dom gör slag i saken och går vidare - även om de inte får samma rivstart som Benny Kvist nu får med sin Biljett.com.

Hur man överlever julen

Jag har tagit några dagars välbehövligt lov med familjen, men riktigt ledigt blir det inte då det spelas olika spel riktigt mycket. Konkurrens stimulerar och eftersom tävlingsinstinkterna ligger högt hos oss alla måste man snäppa upp sig för att ha en chans. Detta, mycket allvarliga blogginlägg, är därför tillägnat olika strategier och sätt att tillskansa sig en edge i tillfällen där uppmärksamheten kanske annars är splittrad mot saker som knäck, mandariner samt Alladin-askar.

• Fyra i Rad: Om du inte behärskar termer som udda och jämna hot, samt vet hur man "kontrollerar Zugswang" kan följande pdf, en magisteruppsats från Holland med AI-heuristiker ge dig en bra start.
  

• För Othello öppnar verkligen en terminologi på plats upp synen för olika spelsätt. X- och C-rutorna, vikten av att minimera sina gränsområden, hur man slår in kilar på obalanserade kanter och gillrar fällor - ja här är följande dokument ovärderligt. (Har kommit att segla upp som mitt favoritspel på senare tid.)
  

• Men men... det som plockar mest pluspoäng i vår familj är att ro hem ett parti på Alfapet. Min brorsa har svart bälte efter frekvent spel på nätsajten Betapet där han är rätt hyfsat rankad. För att ha en chans runt bordet måste följaktligen inte bara kunna en massa konstiga småord, samt snitta 25-30 poäng per utläggning (vilket ofta innebär att man i princip alltid lägger i flera dimensioner samtidigt). Man måste även tänka på sitt "brick management", bli av med dubbletter (avtagande marginalnytta på I:n och A:n), eftersträva balans mellan vokaler och konsonanter, tänka defensivt genom att inte skapa lägen åt fienden samt spara på vanliga ord-slut som -era för att öka chanserna till att "rulla" - 7 bokstäver samtidigt, vilket som bekant ger 50 bonuspoäng. :) (Wikipedia utvecklar)
  

• FUSK i ovanstående spel: Nu tänker jag inte på det oskyldiga fenomenet att förstrött leta lite i ordlistan som man har vid bordet för idéer (som ska fungera som kontroll-organ under tvister ifall ett ord finns) utan något värre, it-relaterat. Nämligen det helt förkastliga att i smyg använda iPhonen för att använda Mac/Linux-kärnans rättstavningsordfil tillsammans med "grep"-kommandot i terminalen för att generera förslag för nya ord. Exempel:

  Hugin:~ Hugin$ grep "^p.t$" /usr/Share/dict/Words
  pat
  pet
  pit
  pot
  pst
  put
  Hugin:~ Hugin$ _
  

  Här listar grep-kommandot alla ord på tre bokstäver som börjar på p, har en valfri bokstav i mitten och slutar på t. (^ anger att det är första bokstaven och $ sista. Exemplet på engelska... går att läsa in en svensk ordfil) Men nää, så viktigt är det faktiskt inte att vinna... :)

• Förresten: Tänk vilken gemensam ansträngning som sker i stugorna när man spelar ett parti Alfapet. - Hjärnor som under två timmar sliter med att lägga ihop bokstäver i extrem ordning, ett arbete som sen därefter direkt slängs bort. Bonusaffärsidé:
  

1. Samla in slutförda Alfapet-partier. (förslagsvis redan i digital form).
   
2. Ta dessa 15x15-bokstavsmatriser och låt några som extraknäck generera ledtrådar till orden.
   
3. Nu har du crowdsourcade korsord och ordflätor producerade nästan gratis!
4. Multiplicera med antalet dagstidningar man kan sälja in det till - skalbarhet till månen!

Från Vinterland, god fortsättning!

- - -

Tillägg: Johan Rhodin utvecklade som respons på ovanstående Risk-spelets sidor på en av sina bloggar. Tack Johan! Annars vet vi ju att han har sin huvudsakliga blogg här: http://rhodin.wordpress.com där han (även om det var ett tag sen) skriver från ett internationellt perspektiv som Linköpings-civilingenjörsstudent med entreprenörsskapsintresse på utbyte i Karl den Stores huvudstad Aachen i Tyskand.

- - -

Vilka spel gillar du och har du tips på hur vi ska slå våra lillebrorsor? Posta kommentarer och länkar! Seså, bums! :)

Mail Goggles plus andra idéer

Aftonbladet skriver idag om ett alkolås mot fyllemail. Skalar vi bort rubriken ser vi att det rör sig om ett plugin till Gmail som utvecklats av en ingenjör på Google där man kan ställa in så att man måste lösa matteuppgifter på tid mellan kl 22-04 på helger för att kunna logga in. Detta ska undvika att man kontaktar chefen eller gamla flickvänner mm fast man inte borde. Lite roligt faktiskt. Här ser vi Googles officiella om samma sak: Stop sending mails you later regret.

Jag har spånat på liknande saker tidigare, här några spridda skurar:

• Varför inte en tjänst för spelbolag där man kan ha en liknande nykterhetskoll innan man ska logga in på exempelvis Svenska Spel eller sitt online-pokerkonto. Kanske redan finns? Jag funderade i banor av enkla labyrinter som man ska lösa eller att på utsatt tid skriva av en mening som står på skärmen - där pluginet mäter tiden mellan tangenttryckningarna. Beslutsregeln blir sen att låsa programmet ifall antalet millisekunder är för stort. Det här kanske snarare är en feature än en bärande idé... kanske går att hostas på nåt sätt iaf via en server, is-sober.com som kan bäddas in i andras login-processer.
  

• Eller varför inte captchas med reklambudskap! Tänk er att skriva in "Drink CocaCola" när man ska registrera sig på ett ny sajt nånstans istället för nån nonsenskombination. OK captcha bygger på att det inte ska gå att maskinläsa så rent tekniskt måste det lösas på nåt sätt men ananrs har vi sublim hjärntvättning när den är som bäst. Borde gå att koppla ihop med något befintligt affiatenätverk för skalbarhet.

• Eller en central sajt, is-a-student.com som blir ett API där Mecenat, Studentkortet och liknande mm runtom i världen antingen ansluter sina register eller man själv registrerar sig som privatperson. Tanken är att ta student-rabatter online på ett annat sätt än idag. Köpsajter nätet som vill locka studenter kan då använda det här som ett konkurrensmedel. När man exempelvis ska handla skivor på nätet kan man då få 10% studentrabatt, gratis frakt eller nåt. Sen när man handlar gör deras server ett anrop skickar din persondata och det enda som returneras är ett true eller false ifall du är berättigad till rabatt.
  

Feel free to comment (or even better, implement!) :)

QR-koder till envar

Uppmärksamma läsare av den här bloggen har kanske sett hur jag nere till höger har en så kallad QR-kod med min mailadress. Kort beskrivet är QR en tvådimensionell streck-kod som kan innehålla upp till 4296 alfanumeriska characters och som enkelt kan läsas av med, exempelvis kameran i en mobil - innehåller texten en länk öppnas den direkt i webbläsaren! I B2B-applikationer används de på många ställen - scanning av paket mm inom logistik - men konsumentapplikationer har släpat - iaf i vår del av världen. Mest KTH-nördar motsvarande som jag som lattjat med det.

Det beror kanske på hårdvaran? - I Asien, företrädelsevis Japan och Sydkorea finns de sedan länge med mobiler med inbyggda läsare. 80 mn telefoner i världen har detta system inbyggt - varav 75% i Japan och QR finns därför på många ställen: reklamaffisher, matbutiken etc. Men a qui bono - till vems nytta? Jo det blir ett sätt att koppla samman fysiska världen med ett mobilt internet.

• Exempelvis om man bläddrar i en tidning och ser en reseannons så kan den ha en QR-tagg. Om man swischar över med kameran så kan man då tas direkt till resebolagets sajt och kan boka (förslagsvis med en särskild rabatt.)
• På baksidan av visitkort är de extra nyttiga där kontaktuppgifterna synkas direkt!
  
• Coolaste måste ändå vara när man hänger upp 12m höga banderoller med en QR på sidan av fastigheter. När man läser av med sin mobil när man kör förbi kommer man då till fastighetsbolaget sajt för uthyrning. :)

Hursomhelst - idag har i London City A.M., en gratistidning med inriktning mot finans, lanserat QR-taggar som ett sätt att interagera med läsarna. (Se bild t.v. - tidningen jämte min ehh... tidningsanka) När man exempelvis sitter på bussen och har läst klart scannar man då framsidan eller sidan 19 och länkas till mobilsajten med som har flöden för senaste "Corporate News" och "Breaking Market News". City A.M. och utger sig vara den första dagstidningen som använder det här till fullo. Undersöker man det lite ser vi dock att både Welt Kompakt i Tyskland och La Gazetta Dello Sport i Italien använder systemet i sin tidning men vad vet jag... Det hela bygger på att man installerar läsaren i-nigma (gå till www.i-nigma.com)

Det hela verkar som en stor satsning - egentligen borde det gå lika bra att publicera en liten länk till sin mobilsajt. Dock så minskar nog QR-taggar tröskeln att faktiskt gå in på sidan så oerhört mkt - plus att det är lite coolt så att man gör det därför. Vidare borde potentialen för djuplänkning öka dramatiskt.

Vilken tidning ska bli först att införa det här i Sverige? Finns det redan månne...? Vilka borde pusha det hårdast? Kanske operatörerna i samarbete med en mobiltillverkare? Kan annars rekommendera schweiziska Kaywa där man kan experimentera med tekniken och installera java-appen på sin mobil. (Testa tex läsa av dagens länk här t vänster.)

Förresten - såg vi inte i Stockholm nån guerilla-marknadsföringskampanj förra hösten med QR- klistermärken på lyktstolar? Nån som kommer ihåg vilken startup det var?

Gratis bil?

På en kreativitetsföreläsning med inspirerande Fredrik Härén körde vi en slags mashup-metod för att generera nya idéer. Tanken är att kombinera två olika domäner för att komma på en ny funktion eller feature. Ett av exemplena då var: Om bilar var som mobiltelefoner så skulle de... [att fyllas i].

Ett av de kreativa påhitten som hördes blev då "Om bilar var som mobiltelefoner så skulle de... vara gratis ifall man sajnade upp sig på ett speciellt bensinkedja" - Skratt, skratt i publiken för två år sen.

Men nu verkar det vara ett steg närmare verkligheten.







Chris "Long Tail" Andersson bloggar om Shai Agassi som i december förväntas annonsera upplägget där kunder erbjuds elbilar, om inte gratis så i alla fall subsidized mot att man prenumererar på elen från en viss leverantör. Det här företaget ska då stå för nätverket av stationer och infrastrukturen. Det hela bygger på faktumet att med stigande oljepriser så är "The cost of the average used car in Europe is now cheaper than the cost of gasoline to drive it for a year.".

Hmm...

• Shai Agassis blog.
• New York Times skriver

Vattentäta skott - din integritet

Back in the days när IT hette ADB var samkörning av register betraktat som ett av de största hoten mot medborgares integritet. 20 år senare har Internet exploderat och används för allt mellan himmel och jord. Fortfarande tror jag dock den där samkörningen kvarstår som hot, men att fokuset istället har flyttats lite från systemet i stort ner till individen att göra nånting åt det.

I Sverige hyllar vi ju med rätta offentlighetsprincipen (men som också gör det möjligt att beställa folks deklarationer eller ryska försvarsmakten att hämta ut officerslängder för alla piloter osv). Grejen är att den gamla tidens offentlighet ändå innebar en viss tröskel, du måste palla dig ner till skattemyndigheterna, eller iaf ringa det där samtalet till tingsrätten. Internet sopar bort allt sånt och gör tröskeln till ett klick. Med mashup-tjänster som bygger på ihopslagningar av andra tjänster behöver du inte ens tänka själv.

I en verklighet där allting kan googlas, arbetssökande screenas , internetsidor cachas historiskt, inlägg på forum mm är sökbara och även communities är, i varierande grad öppna mot omvärlden ställs krav på förståelse av systemet för vara on the top of things.

Människor har många olika sidor och engagerar sig i många olika sammanhang. Det gäller att veta hur väl man vill skilja på dessa. När man använder internet under en dag, kanske till att skriva inlägg i lokaltidningen, diskutera sina sexproblem på ett forum samt representerar sin arbetsgivare utåt dras det hela till sin spets.

Henrik Torstensson skrev förra veckan ett bra inlägg: "Loosing Context" om hur alla nätverk mergas ihop till ett och hur det har risker med tappat kontext, "online voyeurism" etc och det är det jag är ute och fiskar efter också. Man vill inte att ens affärskontakter ska se festarbilderna från i fredags, därför passar LinkedIn bättre. och man vill inte att ens mamma ska se "Looking for: Whatever I can get" på ens Facebook, där passar därför Kindo bättre för släkt och familj. På en sån sida kan man också lägga in ännu mer privata saker som bara de närmaste ska dela.

Jag är ganska laissez-faire när det gäller vissa integritets-hot men manar ändå till eftertanke när det gäller det här. Se till att ha någorlunda vattentäta skott mellan dina online-identiteter! Ett slagskepp har vattentäta skott utifall att det torpederas eller går på grund. Likaså borde du ha det! Enklaste är att bara skilja på sina olika användarnamn på sajter, kolla in dina inställningar på olika communities, testa googla på dig själv lite osv. Halveringstiden är längre än man tror för google-träffar...

En grym affärsidé skulle förresten vara att föra in det här tänket med olika identiteter i telefonivärlden! Mina kompisar vet att dom kan ringa mig halv två på natten men jag vill inte att nån telefonförsäljare ska göra det osv. Sen kommer hela paketet med att man ska vara nåbar i jobbet osv... Några som jobbar på detta är svenska startupen GlocalReach som kallar de olika rollerna för persona. Dom har på sin sida bland annat ett citat från Shakespeare:

All the world is a stage,
And all the men and women merely players.
They have their exits and entrances;
Each man in his time plays many parts.

Ridå!

Engelsk bok blogg-kampanj

Det fina bokförlaget Penguin Books lanserade härom veckan en kampanj för att öka intresset för sitt bibliotek av 1400 klassiker. Intresserade bloggare uppmanades att anmäla sig och får då en bok hemskickad. Tanken är då att man som motprestation ska skriva en liten recension inom sex veckor på sin egen blogg som sen också kan bli publicerad på Penguins hemsida där nya alster kommer varje dag.

Tanken är rätt spännande - interaktion med användare. ABC för nya medier... Dock så verkar det på sidan som att man inte får välja bok själv, en bloggare skriver också hur hon fick fem böcker att välja på. Skulle nog mycket till att jag skulle plöja igenom en bok på 500 sidor ifall det inte klickade direkt.

Idén med kampanjen är väl att Penguin dels vill få uppmärksamhet för sitt varumärke, hoppas på att engelska bloggar under en tid ska översvämmas av referenser till deras böcker samt att en communitykänsla ska växa fram.

Det kan dock gå bli fel ifall man inte designar sin kampanj bra:

• De som kommer skriva seriösa recensioner är nog redan idag mycket involverade i litteratur, kanske även har intresse av att skriva. De kanske köper böcker för £50/mån. Att då fästa för mkt fokus på motprestationen kan göra det till att det uppfattas att man "köper en recension" (som kanske tar timmar att skriva) för värdet av några punds bokvärde. Litteraturbloggare och kritiker in spe kanske som grupp har en hög integritet. Att då sätta ett "pris" på deras intresse, uppmärksamhet och ärliga kärlek till ett bra förlag kan skapa motsatta reaktioner till de förväntade.
• Oklart vad som händer ifall man inte skriver en recension. (formodligen ingenting) Är det varumärke de vill bygga kan dock känslan av olust och dåligt samvete bli starkare än eventuell tacksamhet när fem veckor har gått och man fortfarande inte har öppnat boken man fick hemsänd.
  
• Vidare är det kanske inte en gratis bok som är främsta drivkraften för dessa personer utan möjligheten att få synas bland utvalda skribenter på Penguins hemsida. Då kanske recensionerna både skulle bli bättre och mer säljande ifall man fick välja bok själv... eller rekommenderade någon man redan hade.
• Penguin är för mig ett kvalitetsmärke... men deras klassikerdel är mer sånt man läste i litteraturhistorien i skolan än sånt de flesta har på nattygsbordet idag. Kommer det uppfattas som att man dumpar iväg osäljbara saker eller att man faktiskt gör folk en tjänst?
  
• Ifall Penguin skulle gå in och redigera alstren eller ex ta bort oönskade kommentarer balanserar man också på tunn lina.
• Slutligen måste Penguin inse att man har att göra med bloggare att göra, personer med megafoner framför sin mun. Ifall en vanlig läsare känner sig felaktigt behandlad kanske han berättar det till fem av sina vänner. En populär bloggare dock kommer låta hela världen veta det....

Så... sammanfattningsvis kanske kampanjen inte är den mest genomtänkta? Kan bli lyckad men beror på ifall användargruppen interagerar på förväntat sätt... Jag skriver det här för att peka på vilket dubbel-eggat svärd en sån här grej kan vara... Talesättet säger: Live by the Gun - Die by the Gun... med andra ord, det som ska öka försäljningen med 50% kan lika gärna stjälpa...
i
Visste ni förresten att Penguin ägs av mediekoncernen Pearson som bland annat äger Financial Times. Förra sommaren jobbade jag på en stor investmentbank och hade i uppdrag att följa telekom och medieföretag, bland annat just Pearson. Det hela var mkt spännande och lärorikt men om sanningen ska fram tycker jag mycket bättre om att läsa deras Penguin-böcker än företagets årsredovisningar... Ska kanske skriva upp mig på den där sajten trots allt då... =)

Har ni några exempel på bra eller dåliga blogg-kampanjer? Ofta verkar det handla om tävlingar eller att man ska skapa grejer på en sajt där sen vinnare sen koras---> inkluderar att man tipsar 100 av sina kompisar om att rösta eller pekar massa läsare mot en viss sajt. Kanske skriver senare idag om lite fler blogg-kampanjer om jag får tid!

Några affärs-modeller i UK

Ide 1: Du vill dricka öl efter jobbet men inte köra bil hem eller hämta bilen dan efter. Du ringer då ScooterMan som kommer med sin hopfällbara mini-vespa som han fäller in i din baklucka sen kör han hem dig för ett billigare pris än vad taxin hade kostat, fully insured och allt det där...
Problem: En normal svensk stad är förmodligen för liten för denna tjänst väl eller vad tror ni?

Ide 2: Du sitter på puben och dricker ovannämnda öl och där har en tvist med dina vänner. Trätofröet råkar vara vilken "vilken av sina tre världsomseglingar James Cook egentligen dog på"... Du halar då upp mobilen och sms:ar till Any Question Answered som för £1 inom kort sms:ar tillbaka svaret på ett personligt sätt. Själva svarandet fixas av operatörer, 550 stycken totalt som får 30p för besväret. Dessa sitter förmodligen med Google uppe.. något som man iofs skulle kunna göra direkt själv med sin mobil... Nåja, det verkar iaf gå bra och företaget annonserar i tunnelbanan. 3 miljoner frågor har besvarats sedan 2004 och de får ca 10 000 sms per dag. En artikel här.

Modellen där andra på nätet står för besvarandet är intressant... lite som Amazons mekaniska turk... Jag tror vidare att den som lyckas hitta en bra distribuerad arbetsuppgift vanliga människor kan ladda ner till sin mobil och göra medan man väntar på bussen eller åker tåg och samtidigt kan tjäna några ören, har nåt stort på gång. (rutinartad grej som sortering, igenkänning, bildtaggning som inte datorer kan klara av.)

Återigen dock... tror ni Sverige funkar som marknad? Vi har 9,3 miljoner svensktalande men å andra sidan är det ganska lätt att anpassa kostnaderna efter tillväxten... Tänk 10-15 kr per sms, du får behålla ca 70% efter operatörerna tagit sitt... resten är ditt att bolla med. Det finns väl många studenter i de baltiska staterna förresten som lär sig svenska på universiteten...

Idé 3: Du har problem med datorn hemma. Du ringer GeekSquad som kommer på momangen dygnet runt och hjälper dig installera antivirusprogrammet, sätta upp wlanet eller vad som nu knasar. Ursprungligen från USA är detta perfekta substitutet till att "be grannens lilebror komma på torsdag", eller ta lappar från ICA där nån företagsam Dragan erbjuder IT-support. Speciellt nördiga verkar dom heller inte se ut att vara. Skulle nog kunna funka i Sverige... om vissa grundkrav är uppfyllda. Kanske som en bundlad premiumtjänst ovanpå när man köper elprylar från en viss kedja för skapa volymer...?

En likande grej är när ett företag kommer och hämtar ens gamla CD-skivor och en vecka senare skickar en ny Ipod med all musk överförd på!

Idé 4: Du är en enorm telekomoperatör och kommer plötsligt på att du ska börja döpa olika idrottsarenor och köpcentrum med ditt företagsnamn. Förutom massa exponering av namnet i alla dess sammanhang ("nya Prince-konserten i The O2 " ha ditt varumärke som ett naturligt inslag på tunnelbanekartan etc) kan du även knyta tjänster och förmåner till din egentliga produkt, telefoni.

Således heter den stora Millenium-domen numera The 02 och jag går tre gånger i veckan och handlar i mitt lokala köpcentrum "the O2 Centre". (Intressant hur namnrättigheterna för en viss byggnad kan kosta mer än själva huset! )

Med denna crossmarketing får jag när jag handlar alltså exempelivs billigare parkering om jag har just deras abonnemang (se bilden). Möjligheterna till tjänster är oändliga, billigare konsertbiljetter, förhandsvisningar etc... O2 ägs förresten av världens tredje största telecom-operatör Telefónica.

Vad tror ni? Vilka grejer skulle funka i Sverige? De tre första exemplen visar på vilken kraft det finns i att ha en marknad väldigt tät koncentrerad alternativt som ett unisont språkområde. Tycker du inte Sverige är tillräckligt stort som marknad...? Well en co.uk-domän kan du regga för 98 kr inkl moms, just do it!