Webstamp - digitalt välgörenhetsfrimärke till din epost

När jag var liten och vi hade brevvänner som man hittat via nåt läger eller möjligtvis Kamratposten hände det ibland att man fick ett brev med ett brevmärke jämte frimärket. Det var en klisterlapp avsändaren hade köpt där pengarna gick till en välgörenhetsorganisation, rätt populärt back then. I Dagens Industri idag (överlappningen mellan tryckta DI och di.se är förvånansvärt liten så den finns inte på nätet) som jag alltid läser till min fruktstund framåt eftermiddan, fanns en artikel om Webstamp - en startup från Göteborg som vill göra samma sak digitalt genom att lansera epost-signaturbilder med välgörenhetstema vi ska köpa och där 85% går till utvalda syften.

Alla som har ett 90-postgirokonto (välgörenhet) kan skapa digitala märken som användare sen köper - och nu kommer det fina - sen pastar in i mail via Outlook, Gmail eller Hotmail via ett installerat plugin. Det ligger då som en signatur längst ner där vi det står att vi antingen skänkt 2 eller 10 kronor till en viss organisation.

Ifall man systematiskt vill komma på affärsidéer är ju en att vända på alla antaganden och ifrågasätta dom och sen se vad som händer. Epost är ju som bekant gratis... och att vända på detta antagande... "what if we would charge someone for sending an email..." Ja kanske hade en lösning likt här hade sprungit fram på White-boarden. (Edward de Bonos böcker är bra för att utveckla sitt laterala tänkade härvidlag) Nu vet jag inte mer om bakgrunden till det Göteborgsbaserade företaget, men första reaktionen är hur smart idén känns där man tar ett klassiskt fungerande offlinekoncept digitalt och jag uppmuntrar generellt alla grejer där folk ärligt vill göra världen bättre. Med detta sagt:

Idag är det omkring 40 organisationer anslutna till systemet. Jag gick nyfiket in för att testa men märkte då att inte mina "favoriter" fanns där. Men borde det inte vara möjligt för företaget att lägga upp profiler för alla, där dom sen själva stoppar in överskottet till exempelvis Läkare utan Gränser om jag nu vill det? Tips i så fall till dom! Eventuellt blir tyvärr tröskeln initialt aningen hög att slanta 200 kronor direkt för ett köp, man kanske bara vill prova på "lite granna...". Att man måste ladda ner ett plugin för att tekniken ska funka är en liknande tröskel, liksom designen:

För min känsla är at sajten är för fokuserad på teknik, det blir symptomatiskt i 3D-animationen i Youtubefilmen med avatargubbar på framsidan (även om en youtube-presentation alltid är funkis som pitch). Webstamp är i nischen känslor - var är då människorna och ansiktena på sajten? Inte en enda koppling på till det jag faktiskt ska skänka mina pengar till. Det är få Wordpress-templates som gör mig tårögda nog att vilja slaska med storplånboken och moodboardet höjer inte temperaturen. Enda utlösaren skulle vara de befintliga band och emotioner jag redan råkar ha till en viss organsiations logga. Här borde man kunna hämta massor från välgörenhetsorganisationers ofta mkt bra och medkänsle-väckande sajter. Det är nog också från länkar från välgörenhetsorganisationer som Webstamp potentiellt kommer få mycket trafik, och då gäller det att ha konverterings-funneln spikad. Som det ser ut nu kan dom inte direktlänka in till "köp hjärtebarnsförbundets webstamps" utan bara till en startsida och med målgruppen i fråga, kankse inte världens mest tech-savvy, blir såna hära frågor extra viktiga.
Men ok... jag vill ju gilla det här egentligen så the good stuff: I Draknästet brukar drakarna vara noga med att dra gränsen mellan välgörenhet och företag och den svåra gränsdragningen inträffar när man vill göra både och. Hur stora avgifter etc man kan ta. "Max 15%" känns ändå OK väl? Grundfrågan då? Själv tycker att att välgörenhet inte behöver synas, men om man försöker vinkla det positivt så kanske din kompis som får brevet blir lite inspirerad att själv göra gott ifall han ser att du har betalat två kronor till Cancerfonden. Peer pressure + relationship marketing från en trusted source som själv blir en slags en ambassadör för organisationen. Nu verkar Webstamp, DI-artikeln till trots knappt ha påbörjat med sin egen marknadsföring, i alla fall inte på Internet, men tänk vilket potential det finns i plattformen när varje ansluten organsition själv skickar ut info om Webstamp i sina medlemstidningar och på sina webbar. Då når dom innanför garden till en stor del av "offline-sverige" som brinner för sin idrottsförening, lokala kyrkans insamling eller ett politisikt parti och som gärna vill visa upp det. Ja det appelerar till hela det folkrörelse-Sverige som är ryggraden i vårt land utanför Stureplan. Se bara på armén av snoriga 12-årignar som har sålt bingolotter för miljarder i ösregn för sina idrottsklubbars räkning. Hur mkt kaffe som kokats på Fältbiologmöten och kommunfullmäktige, eller hur många mil som skjutsas av dessa idéella krafter. Att binda samman och ta föra detta digitalt har en potential som det knappt skrapats på. (hint även för andra) PR-värdet är också mycket stort för Webstamp. Så, med invändningarna ovan plus en extra reservation för teknikhöjden/kopierbarheten tror jag ändå på Webstamp som koncept ifall dom spetsar till sin execution lite! Vad säger ni?

(Förresten - tänk vad bra för epost-junkies. Genom att tvinga sig själv att sätta på ett märke på all utgående post skulle man hålla epostandet nere till ett sundare minimum. :)

Offline-merchandise är underskattat?

1. Knappa in ditt Twitter-namn på Twitter Mosaic.
2. Se hur en t-shirt, kopp eller annat med bilder på alla dina kompisar genereras.
3. Beställ! :)

Det här tycker jag är ett kreativt exempel på en svans som bara blir större, och med API:n och låga trösklar kommer såna här grejer att följa starka varumärken som måsar efter en fiskebåt.

Nu skickade jag just iväg £19.90 till den här sköna UK-sajten när det lika gärna kunde varit Twitter själva som fått degen. I och för sig har dom säkert annat på gång och behöver inte mina kulor, men hey, it's a T-shirt-economy!

Onlinetjänster och communities som säkert i dagarna ser skakiga annonsintäkter borde som alternativa intäktskällor se till att ta befälet sin offline-merch och göra sånt här själva i förekommande fall. Speciellt ifall produkten som i fallet på bilden kan personifieras, har en wow-factor & potentiell viralitet samt även, i alla fall vagt, ligger i linje med själva tjänstens kärna. Vad hos dig kan tryckas, printas, skickas?

Freemium Math - Stardoll - Stockholm

Finanskrisen ställer krav på att plus och minus ska gå ihop och för många sk Web 2.0-företag blir det kommande året nu upp till bevis avseende intäktsmodellerna. Chris Anderson som jag alltför många gånger har bloggat om här skrev en ganska läsvärd betraktelse härom veckan tycker jag: Freemium - what's the right conversion percentage? där vi får insikter andelen betalande användare på sajter som Flickr, Ning, Habbo, etc.

For the typical Web 2.0 company planning to use Freemium as its revenue model, my advice would be to set 5% as break-even, but balance the mix of free vs. paid features with the hopes of actually converting 10%.

Ett tillägg måste då vara vad man här kan se som en användare... någon som någon gång har använt tjänsten - eller som en procentandel på månatliga antalet besökarna. Grundar man sin affärsplan på det tidigare gör man sig själv en otjänst...

- - -

Senaste veckan har inneburit många förändringar - därav det uteblivna postandet. Nu är min bas för en tid framöver Stockholm där mitt mål är att göra klart de sista kurserna på Handelshögskolan för examen. Planen är också att göra det här till en vinter med mycket nätverkade så ifall du läser den här bloggen och vill träffas för en lunch, kaffe eller öl - skriv en rad vetja!

- - -

Härom dan var jag förresten på en spännande bookrelease där David Brain, Europachef på PR-giganten Edelman pratade om sin bok Crowd Surfing. Boken innehåller exempel över hur företag lyckas - eller misslyckas med att omfamna sociala medier med exempel från Dell, McDonalds etc. Det är ingen rocket science när jag bläddrar i den, men väl inspirerande. Man kanske också måste komma ihåg att den nog inte är skriver för dig och mig - utan kanske för beslutsfattare ute på PR-byråns kundföretag som säkert kan behöva mer än en spark i baken. Kanske kan skriva mer om det efter helgen.

- - -

Till sist... en rolig sak om Stardoll som ju tycks gå från klarhet till klarhet. Förra veckan fick sajten ett specialpris i InternetWorlds ranking och idag var det ett tvåsidigt reportage i tidningen Stockholm City. Det jag tänker på nu är det som Nils på MyHeritage uppmärksammar på sin blogg: Någon på Stardoll har tänkt till och bilden till höger visar det hmm... djävulska mail dom skickar ut till sina unga användare. Vilken elvaårig tjej kan motstå att adoptera en hundvalp.... :) Tankarna går till Obamas lysande tacktal (där han lovar en hundvalp till sina döttrar), eller varför inte Nixons berömda Checkers-tal (wiki-länk) där han i TV pratade till folket (Youtube) hur han vägrade lämna tillbaks den hund han hade fått i gåva under kampanjandet.

SocialVibes - välgörenhetsarbete utan arbete

Socialvibe är en välgörenhetssajt på nätet där du gör charity work, men typ... utan work. Tanken är att du på deras sajt väljer ett gott syfte du vill stödja, väljer en sponsor, ex Coca-Cola, Apple, NBA som sen betalar pengar från dig när folk klickar på den widget du genererar till din blogg, eller sociala nätverks-profil (Facebook, MySpace etc)

Generellt är det här väl ett coolt initiativ - att passivt kunna generera pengar genom sin online-presence. Sajten som fortfarande är i beta har upp till juli donerat (sker kvartalsvis) $90k dollar, vilket inte är iögonfallande mycket dock. Företaget bakom fick i december en $4,2m Series A-investering ledd av Redpoint Ventures.

Att man själv väljer sponsor ger förväntad hög relevans för klicken är en tanke. För en sajt/person som har ett stort och aktivt nätverk eller blogg kan klick och närvaro och badgen naturligtvis ge en del poäng som sen översätts till pengar . Man bjussar även företagen i fråga på lite goodwill - undrar dock hur många som väljer Nestle på sajten förresten? :O På ett sätt kan det också vara ett sätt för en person att connecta med företaget i fråga och markera det: "Titta jag gillar Apple". Som läsvärda bloggen InternetSociologi skrev i våras förtjänar konceptet att resoneras kring:

"Konsumtionssamhället kan nu få ytterligare nya utposter på Internet. I försöken att skapa nya marknader i det alltmer explicit “sociala” Internet kan nu den enskilda individen bli en reklambärare. (...) Självklart finns det ideologiska konsekvenser av detta, varor från storföretag letar sig på ett nytt sätt ner på mikronivå genom media och flyter in i personens uppfattade sociala identitet".

Har ändå sajnat upp nu och ska testa ifall det blir några poäng till mitt syfte One Laptop Per Child, (se Nicholas Negroponte på TED). För att stödja, klicka på widgeten nere till höger eller sajnar upp via denna länk för att själv prova SocialVibe.

Till sist ska man ska inte lura sig själv att man är nån Moder Theresa genom att göra det här. Fortfarande har du säkert en hundralapp i månaden du kan skänka på autogiro nånstans direkt. Såg apropå det ett snajdigt t-shirt-tryck härom dan: Creating a Facebook-group isn't activism. :)

Om man vägrar göra saker som inte är webbtvåkommanolliga kan man då istället hitta annat som ger mer direkt effekt: Förra året i oktober skrev vi om Kiva.org som är en utmärkt sajt där du kan ställa ut mikrolån till exempelvis en fiskare i Uganda som vill köpa nya nät. Henrik Torstensson har rapporterat om sina erfarenheter där: läs inlägg 1 samt uppföljningen. OT: Alla är väl förresten övertygade om att det här snarare skall räknas som en mkt god investering och inte ett välgörenhetsprojekt. :)

Gräv där du står - affärsmodeller från puben

Jag och min vapendragare Mario satt igår i kvällssolen och diskuterade hur sociala nätverk ska visa positiva siffror utifrån den här artikeln. Några grundproblem som där tas upp är:


Attention deficit - Man kommer till Google för att söka efter något specifikt och blir då delvis benägen att klicka på relevanta annonser - där 1-2% CTR är normalt. Dock kommer man till ett socialt nätverk för att umgås. Annonserna är då i vägen mellan dig och din kompis, om de ens får din uppmärksamhet, varför en CTR på Facebook kan ligga på 0,04%.

Integrity - Så annonser måste bli skräddarsydda, prickskjuta rätt målgrupp för att få upp CPM och CTR, gräva det digitala guldet som information i användarprofiler i sin bästa stund faktiskt är. Haken är då att vi inte gillar det någe vidare, eller i alla fall sätten som det har genomförts på, tänk exempelvis på Facebooks Beacon, eller hur StudiVZ i våras i smyg (Der Spiegel), ville ändra sina ToC:s för att kunna skicka ut reklam-SMS men fick backa.

Bad Neighbors - eller vad marknadsförare kallar "content adjacency". Kort sagt, vem vill ha sin banner i fel sammanhang, exempelvis vid gruppen "I've had Sex with Someone on Facebook" eller något iögonstickande subkulturs MySpace-sida. Kan underlättas genom moderering, spamreporting etc.

- - -

Nåja... nog med introduktion. Med detta på bordet eller kanske snarare det berömda bakhuvudet, försökte vi köra en hjärnstormings-session. Vi såg oss omkring på platsen där vi var på, en skön pub. Denna plats är kanske inte helt olik ett socialt nätverk dit folk hade kommit för att interagera snarare än vara konsumenter.

Vi försökte därför på skoj som en fem-minutersträning nämna allt där pengar eller andra transaktioner är inblandat - kanske kunde man kanske översätta någon av dessa grejer till en affärsmodell på Internet?

Här är några:

• Puben säljer Guinness till oss. (direct selling)
  
• Samma ställe har några timmar senare en klubb med inträde (premium)
• Eller så kan man se klubben som att DJ:en eller artisten får inträdet mot att stället säljer dricka. (revenue share)
  
• För DJ:en är det är plattform för att synas på.
  
• Genom bra service kommer vi tillbaks (subscription model)
• Genom att ha en ATM med avgift på stället får de kommission/avgift på pengauttag.
• De annonserar att man kan hyra stället för privata fester och sammankomster. (Add-ons)
  
• De fungerar som en plats för match making för singlar.
  
• Vi exponeras för viss reklam, ex flyers vid toaletterna för klubbar, samhällsinformation etc.
  
• Bryggerierna sponsar eventuellt puben för sälja vissa märken. (branding) eller ger lån till puben för ombyggnationer etc. (lite som Googles avtal med Myspace?)
  
• Ibland bjuder man något på öl hela kvällen för att han ska följa med eller för att hon har födelsedag.
• Många på platsen har tagit på sig snygga kläder, kanske köpta för just detta sammanhang. De exponerar också sina varumärken mot andra.
  
• Restaurangerna bredvid kanske ser en positiv externalitet ifall pub-besökarna blir hungriga och kommer över. (driva trafik utåt)
  
• Boende i området får negativa externaliteter pga oljud men kanske även arbetstillfällen etc.
• Det kommer folk och vill sälja tidningar för hemlösa eller vill ha donationer (tredje parts-försäljning - dock utan intresse för puben)
• Samma folk säljer rosor som man köper för att smycka andra på stället med (tänk virtual goods)
• Ibland kan man boka bord för att synas utåt på stället och få VIP-plats.
  
• ...

Det är nu man ska knyta ihop säcken på nåt smidigt sätt... hmm. Huvet står still... bäst att återvända till brottsplatsen :)

Conversion i vardagslivet

Den gula direktknappen för att on the spot skänka pantpengar till Röda Korset - How is this for a call to action?!

Adsense i feeds

En av mina favorit-TLAs på den här sidan millenniesskiftet måste vara RSS som förbättrat våra liv så märkbart. Vi prenumererar på allt nuförtin - får information pushad ut istället för

• står i köer och väntar med mössan i hand
• besöker 40 webbsidor innan frukost
• anpassar oss efter något så anakroniskt rudimentärt som sändningstider.

(Spara TV-bilagan i kvällens Metro till dina barn(/barn). Dom kommer att skratta åt dig när du berättar att när du var liten så kunde man bara se program en viss tid.)

MEN, information som presenteras i en rss-läsare är ju delvis strippad ur sitt kontext - och det är ju ofta på själva sajten som annonser brukar bäddas och varumärken byggs. Kanske detta har varit en tröskel när medialandskapet ska omvandlas?

Smarta webbsideproducenter har tagit fasta på detta och stoppat olika former av reklam direkt i feedsen. Det här har kanske varit en av de bättre användningarna för affiliatenätverkens textlänkar till skillnad från banners. En lite mer defensiv väg är att enbart bjussa på rubriker och ingresser i sina rss-flöden vilket kräver att man klickar sig till sajten för att få se resten - och därmed exponeras mot den övriga reklamen, registreras som pageview etc.

Nu har Google sen en tid öppnat upp för att lägga in AdSense i feeds! Hugade publicister har kunnat ansöka om beta-konton. Google rekommenderar att man publicerar sitt adsense sist i inlägget, att man syndikerar hela artikeltexten i sina feeds, samt att man inte överanvänder detta. Här bloggar Feedburner, den av Google uppköpta feed-hanteraren om hur man ska släppa in Adsense i sina flöden.

Personligen tycker jag detta verkar skitbra! Inte för egen del - men tror att det kan vara såna här saker som kan speeda på allmänhetens användande av feeds.

1. Om exempelvis medelstora lokaltidningar kan se en ekonomisk vinning i att pusha lite för rss-flöden kan användandet och mogenheten öka i och med att internetanvändare uppmuntras till att testa på detta.
2. Inget mer publicerande av bara rubriker och sånt snålt. Vad tror ni? Aktörer som snarare verkar skrämmas av tekniken och ser flödet som teasers för att dra folk till sajten - istället för ett komplett medium. Att då kunna monetisera på detsamma kan vara det som krävs för att det ska ta fart.
   
3. En sak till... det är inte alltid Adsense känns 100% relevant för vissa webbsidor. Kanske beror det på att en skyskrapa eller footer med annonser inte lyckas prickskjuta ett särskilt innehåll på sidan ifall det består av mycket innehåll. Advertisers for bloggers has to change. Ett annonselement som stoppas in direkt i feedset borde kunna göra detta bättre.

Haken är kanske att annonser kanske i högre utsträckning riskerar att uppdattas som redaktionellt innehåll. Visst kommer det säkert att stå "Ads by Google", men CTR-en kommer nog öka om man säger så... Hake och hake förresten...

• Bloggen Text 100 Stockholm om samma ämne.

Hiphop 2.0

Jag lyssnar mkt på hiphop och svensk sådan har länge lidit av halvdana försäljningssiffor där 30 000 sålda är en stor succé. När målgruppen är så liten, ifall man inte går alltför medströms - så gäller det verkligen att bygga en relation med sina lyssnare i en verklighet där 1000 nerladdade ex kan vara en stor andel av den förväntade försäljningen. Det här ska inte bli någon lång post men här är några snabba exempel. Först bakgrunden:

• Erik Starck tipsade om hur Robin Williams tjänade 5 ggr mer på sin deal med Sony Ericsson än han fick från skivbolaget.
• Via Per Gudmundson hittade jag sköna youtube-klippet från 1979 om hur diskoteken dödar dansbanden (mkt roligt) - samma rop på förbud som vindar idag...
  

Det fick mig att tänka lite på hur artister möter allt det nya och hur en del när förändringarnas vindar blåser mest verkar bygga vindskydd - medan andra bygger väderkvarnar.

Finns såklart massa exempel på marknadsföring och nya affärsmodeller - Nästan alla artister har MySpacesidor, egna hemsidor eller hänger på forumet Whoa. Eye n'I har jobbat som programledare på MTV och Timbuktu driver sen länge sköna P3 Hiphop. Petter hade exempelvis ett samarbete med Tele2/Parlino.

Vore ju dumt att prata om nätet som någonting nytt these days och en lansering av en skiva görs självklart online också. Ibland blir det också enda kanalen - Många mixtejp och liknande släpps direkt på nätet och när klassiska skivbutiker som Recordnet på St Eriksgatan lägger ner så vet vi orsaken. Här är några andra dagsaktuella eller utstickande exempel vi kan lyfta fram:

Paragon släppte för nån vecka sen sin efterlängtade skiva Glöd. Under hela arbetet har han bloggat, visat youtube-klipp från studion och även lagt upp snippets på materialet. På ett exemplariskt sätt har förväntningar byggts upp och när skivan sen släpps gör han det lätt att skaffa skivan, antingen genom nätbutiker eller för direkt nerladdning.

Tom P från Fjärde Världen - aka Max Peezay ville inte vara med i åtalatet om fildelning rapporterade IDG och SVD tidigare. Han lackade alltså på att åklagaren hade med hans skiva som bevismaterial mot de anklagade. "En hårdför linje med fängelse och skyhöga böter leder inte till någon långsiktig lösning. Jag vill inte vara med och sätta någon i fängelse, säger han till tidningen." Åklagarsidan var nu tvungna att dra ner skadeståndskravet med 120 000. :)

Advance Patrol släppte sitt senaste album "Enligt AP" gratis för nerladdning direkt på hemsidan i höstas. Oväntat grepp - och kanske en trist termometer på hur lite skivor egentligen säljer dessa dagar och att man hellre jobbar med andra bitar i värdekedjan (spelningar mm).

Ken Ring har nog bäst av alla använt nätet - under dagarna utan skivkontrakt byggde han sin sida Barabazz till kärnan för att bygga sin fanbase. Via daglig bloggning, ett forum för intresserade, gratislåtar som släpps då och då och nya skivor som laddas ner via sms-betalningar som ger pengar direkt utan mellanled - kan inte bli mkt mer gräsrot än så... Här recension förresten från Hultsfred.

OK, musik ska man lyssna på och inte prata om... Här kommer några Spotifylänkar (hoppas killarna får lite pengar på nåt sätt av någon för det här):

Edit - Nix... så blev det inte >>> hittade varken Paragons - "Glöd", Chords underbara "Things We Do for Things" (svd), Looptroop Rockers "Good Things", eller Kens "Äntligen hemma" på Spotify! Märkligt, kan det vara för jag är utomlands nu? Vi får nog använda våra Ipods ett tag till ändå...

Ah ja... lyssna på den här sålänge: spotify:album:5wJJlNHzNJ0EsDbwTUvWkl

(Förresten - Henrik Torstensson bäddar in Spotifys presentation från förra veckans Facebook Garage)

Gratis lunch

På gamla salooner i USA kunde man serveras ett mål gratis mat, men haken var att man var tvungen att köpa minst en drink... Rudyard "Djungelboken" Kipling skrev:

"I came upon a barroom full of bad Salon pictures in which men with hats on the backs of their heads were wolfing food from a counter. It was the institution of the "free lunch" I had struck. You paid for a drink and got as much as you wanted to eat. For something less than a rupee a day a man can feed himself sumptuously in San Francisco, even though he be a bankrupt. Remember this if ever you are stranded in these parts.

Härförleden flög jag tur och retur London - Stockholm för ett bröllop på uppländska landsbygden till det facila priset av 1 pund plus skatter. Hur fanken kan det var så billigt funderade man när Ryan Air lanserades men som vuxen har man lite fler verktyg till hands att intellektuellt resonera med:

There ain't no such thing as a free lunch... Nä den kostar 1 rupee menar Kipling... Milton Friedman populariserade begreppet som syftar på hur en person eller ett samhälle inte kan få "something for nothing". Ett av de ställen där detta lärs ut är Handelshögskolan, som ironiskt nog är fullt med tillsynes gratis luncher där investmentbanker och konsultfirmor bjussar på lammrostbiff och annat så frekvent att kaféer kvarteren runt tvingas stänga ner. Men tanken stämmer väl ändå? Ifall det inte finns några gratis luncher är det i så fall förstås i en attention economy sin tid eller öron man betalar med. Ok... det här låter som usual yada yada annonsfinansiering... Men Ryan Air?

Chris "Long Tail" Andersson skrev i november om fenomenet gratis och gjorde en läsvärd gratis-FAQ. TV har ju i ett halvt sekel sänt ut grejer gratis för tittarna och finanseret genom reklam. Tanken är förstås att se processen, inte som en två-partersrealation utan som en triangel mellan fler parter där själva fenomenet gratis är det som attraherar tredjeparten konsumenten som då skapar själva marknaden för den andra polen.

Intressant är förstås heller inte spotpriset på en biljett STN-NYO som genomsnittspriset på samma rutt, som höjs av alla som betalar mer normala priser. Detta SAMTIDIGT som de har världens modernaste flygflotta, oftast kommer i tid etc. Dessutom så fick säkert inte alla på planet samma fina deal som jag som bokat ett par veckor innan.

Genom att omdefiniera sin marknad "What market are we in" kan då företag ha ett större perspektiv. Vi säljer inte flygstolar säger Ryan Air, utan är i transportbranschen - (jämför Lewitt's Market Myopia).

- Så lågprisbolaget sålde inte en flygstol till mig... utan reseförsäkringar, extrakostnader för bagage, biluthyrning och hotellpaket. Och de säljer turister till metropoler som Västerås och Nyköping som subventionerar deras kostnader mot att de får arbetstillfällen, besök mm.

Nä förresten, de sålde inte detta ovanstående till mig... de försökte. Vi har alla vår plats i normal-(?)-fördelningskurvan... och det är det som gör att visa saker faktiskt verkar kunna bli gratis. Många klickar aldrig på GoogleAds, ändå är sajterna där de hänger som finansieras med dessa gratis för dem (Ok de exponeras mot varumärken). Sålänge som en produkt kan erbjudas tillräckligt MÅNGA istället för FÅ så kan det finnas det en spridning med en beteendeberoende betalningsmodell. Integrera mot evigheten

Chris skriver:

"Is there really such a thing as a free lunch? Actually, there sometimes is. Craigslist really is free. Wikipedia really is free. Nobody is "monetizing your attention". It's all thanks to a combination of the falling technology costs of Moore's Law with the Gift Economy. There really are no strings attached."

Nu hugger jag kanske åt för många olika håll samtidigt men en av de saker som jag förskräckt som liten trodde skulle förändras med all ny teknik var att alla förekomster av "tjuvåkande" skulle elimineras. Man kan smita in gratis på en cirkus som åttaåring eller kanske t.o.m. flirta sig till rabatt när man har glömt plånboken på cafét, men man kan inte prata sig runt en robot eller fortsätta med lagolydigt leverne i ett panopticon. (he he det är var mina teorier pre-Napster och Piratebay) Nåväl, nu vet jag vad lösningen är! Även om det i framtiden kanske det kommer bli svårare att planka på tuben är motkraften till detta ändå fenomenet gratis, affärsmodeller som inte bara har två parter, samt en 80-20-regel där några få användare betalar tillräckligt mycket till företagets bottom line så även free-riders får vara med på köpet.

Varför förresten inte gratis månadskort sålänge du läser en viss tidning på tåget... :)

Gratis bil?

På en kreativitetsföreläsning med inspirerande Fredrik Härén körde vi en slags mashup-metod för att generera nya idéer. Tanken är att kombinera två olika domäner för att komma på en ny funktion eller feature. Ett av exemplena då var: Om bilar var som mobiltelefoner så skulle de... [att fyllas i].

Ett av de kreativa påhitten som hördes blev då "Om bilar var som mobiltelefoner så skulle de... vara gratis ifall man sajnade upp sig på ett speciellt bensinkedja" - Skratt, skratt i publiken för två år sen.

Men nu verkar det vara ett steg närmare verkligheten.







Chris "Long Tail" Andersson bloggar om Shai Agassi som i december förväntas annonsera upplägget där kunder erbjuds elbilar, om inte gratis så i alla fall subsidized mot att man prenumererar på elen från en viss leverantör. Det här företaget ska då stå för nätverket av stationer och infrastrukturen. Det hela bygger på faktumet att med stigande oljepriser så är "The cost of the average used car in Europe is now cheaper than the cost of gasoline to drive it for a year.".

Hmm...

• Shai Agassis blog.
• New York Times skriver

Skivindustrin och Marketing Myopia

Chris "Long Tail" Anderson bloggade i fredags om hur han vid ett föredrag fick frågan: "Vad händer med skivindustrin?".

- Vilken skivindustri? "You don't mean just the one that sells CDs, do you? Because it's a big mistake to equate the major labels and their plastic disc business with the industry as a whole."

Sen följer hans demonstration hur nästan alla segment kring musik ökade förra året, såsom konsertarrangemang +4%, ringsignaler +86, digitala spår +46% etc. Räknar man sen en iPods +31% och andra mp3-spelare ser vi hur CD:ns tapp på 18% inte betyder nåt annat än att mönstren förskjuts samt musiken i stort växer.

En kommentar är att 4% tillväxt på konserter iofs inte låter särskilt stort, på sin höjd världstillväxten.

En annan kommentar är att man osökt kommer att tänka på Theodore Levitts begrepp Marketing Myopia. I den klassiska artikeln från 1960 i Harvard Business Review argumenterade han starkt att företag var närsynta. Hur dom betraktade sig själva i termer av vad dom tillverkade istället för vad deras kunder behövde. Alla industrier har en gång varit en tillväxtbransch men sen händer något. Levitt tog upp järnvägen som exempel. Genom att definiera sig själva som järnvägsföretag och inte det mer generella begreppet transportföretag tappade man greppet och missade de behov som fick bil, flyg och buss att ta över för transport av människor och varor. Reflektionen blir hur musikindustrin idag är ett klockrent exempel på denna närsynthet.

Så... sålänge skivbolagen kallar sig för skiv-bolag kommer dom nog fortsätta vara torsk... Lyften man blicken så kanske musikbolag.. eller underhållnings-bolag blir en bättre rubricering för att anpassa sitt mind-set till nya medier.

Friska fläktar är hur man på www.inrainbows.com kan köpa Radioheads nya skiva och själv välja priset eller hur Madonna nu lämnat sitt gamla skivbolag Warner för att skriva på en $120m-deal med konsertbokaren LiveTour som i fortsättningen ska stå för allt för henne.

Så... what business are you in?

Engelsk bok blogg-kampanj

Det fina bokförlaget Penguin Books lanserade härom veckan en kampanj för att öka intresset för sitt bibliotek av 1400 klassiker. Intresserade bloggare uppmanades att anmäla sig och får då en bok hemskickad. Tanken är då att man som motprestation ska skriva en liten recension inom sex veckor på sin egen blogg som sen också kan bli publicerad på Penguins hemsida där nya alster kommer varje dag.

Tanken är rätt spännande - interaktion med användare. ABC för nya medier... Dock så verkar det på sidan som att man inte får välja bok själv, en bloggare skriver också hur hon fick fem böcker att välja på. Skulle nog mycket till att jag skulle plöja igenom en bok på 500 sidor ifall det inte klickade direkt.

Idén med kampanjen är väl att Penguin dels vill få uppmärksamhet för sitt varumärke, hoppas på att engelska bloggar under en tid ska översvämmas av referenser till deras böcker samt att en communitykänsla ska växa fram.

Det kan dock gå bli fel ifall man inte designar sin kampanj bra:

• De som kommer skriva seriösa recensioner är nog redan idag mycket involverade i litteratur, kanske även har intresse av att skriva. De kanske köper böcker för £50/mån. Att då fästa för mkt fokus på motprestationen kan göra det till att det uppfattas att man "köper en recension" (som kanske tar timmar att skriva) för värdet av några punds bokvärde. Litteraturbloggare och kritiker in spe kanske som grupp har en hög integritet. Att då sätta ett "pris" på deras intresse, uppmärksamhet och ärliga kärlek till ett bra förlag kan skapa motsatta reaktioner till de förväntade.
• Oklart vad som händer ifall man inte skriver en recension. (formodligen ingenting) Är det varumärke de vill bygga kan dock känslan av olust och dåligt samvete bli starkare än eventuell tacksamhet när fem veckor har gått och man fortfarande inte har öppnat boken man fick hemsänd.
  
• Vidare är det kanske inte en gratis bok som är främsta drivkraften för dessa personer utan möjligheten att få synas bland utvalda skribenter på Penguins hemsida. Då kanske recensionerna både skulle bli bättre och mer säljande ifall man fick välja bok själv... eller rekommenderade någon man redan hade.
• Penguin är för mig ett kvalitetsmärke... men deras klassikerdel är mer sånt man läste i litteraturhistorien i skolan än sånt de flesta har på nattygsbordet idag. Kommer det uppfattas som att man dumpar iväg osäljbara saker eller att man faktiskt gör folk en tjänst?
  
• Ifall Penguin skulle gå in och redigera alstren eller ex ta bort oönskade kommentarer balanserar man också på tunn lina.
• Slutligen måste Penguin inse att man har att göra med bloggare att göra, personer med megafoner framför sin mun. Ifall en vanlig läsare känner sig felaktigt behandlad kanske han berättar det till fem av sina vänner. En populär bloggare dock kommer låta hela världen veta det....

Så... sammanfattningsvis kanske kampanjen inte är den mest genomtänkta? Kan bli lyckad men beror på ifall användargruppen interagerar på förväntat sätt... Jag skriver det här för att peka på vilket dubbel-eggat svärd en sån här grej kan vara... Talesättet säger: Live by the Gun - Die by the Gun... med andra ord, det som ska öka försäljningen med 50% kan lika gärna stjälpa...
i
Visste ni förresten att Penguin ägs av mediekoncernen Pearson som bland annat äger Financial Times. Förra sommaren jobbade jag på en stor investmentbank och hade i uppdrag att följa telekom och medieföretag, bland annat just Pearson. Det hela var mkt spännande och lärorikt men om sanningen ska fram tycker jag mycket bättre om att läsa deras Penguin-böcker än företagets årsredovisningar... Ska kanske skriva upp mig på den där sajten trots allt då... =)

Har ni några exempel på bra eller dåliga blogg-kampanjer? Ofta verkar det handla om tävlingar eller att man ska skapa grejer på en sajt där sen vinnare sen koras---> inkluderar att man tipsar 100 av sina kompisar om att rösta eller pekar massa läsare mot en viss sajt. Kanske skriver senare idag om lite fler blogg-kampanjer om jag får tid!

Web 2.0 for dummies

Via Fantblogg hittade jag Slayerments lista på 12 sätt att ta steget in i web 2.0-världen. Visst är det en träffande nästan ironisk guide när man tänker på hur många företagssajter mm nuförtiden är uppbyggda.

1. Replace esomething.com eith Mysomething.com
2. Increase 10px font to at least 12-16px font
3. Change categories to tags
4. Change your news section to a blog
5. Change email a friend to RSS subscriptions
6. Change bookmark this to social network this
7. Change user account to user profile
8. Change crappy hard-coded HTML to Semantic HTML with CSS
9. It's visitors not HITS!
10. Add comments
11. Change esite.com?id=5235&sort=sesc&useless=this&&one TO mysite.com/meaningful-title
12. Change custom built site to open source CMS

Affiliate-program på Internet

Hur hänger allt samman på Internet? Varifrån kommer alla banners man ser på hemsidor och hur "tjänar folk pengar på reklam"? Jag vet inte hela sanningen men har iaf för några sajters räkning jobbat med tre affiliate-nätverk, spindlarna i nätetsom sammanför alla världens internettjänster.

Tanken är att man skapar konton på deras respektive sajter för sin egen sajt och sen kan bläddra bland massa passande reklam-program. Då handlar det om olika saker som bokaffärer på nätet, telekombolag, resesajter eller vad du vill. Man ansöker till ett program som passar innehållet på ens sajt och kan sen om man blir godkänd klistra in banners och bilder. Ersättningen som tillfaller dig sker via en "per click"-modell eller en "per-action" där man får procent på en avslutad affär. Som exempel kan man få 5% av försäljningen på skiv- och cd-butiker och mkt mer för resor, hotell, finansiella tjänster och liknande.Pengarna förmedlas sen via nätverket som alltså fungerar som en central hub i denna flödelsmodell.

• Tradedoubler grundades 1999 i Stockholm av Felix Hagnö och Martin Lorentzon och är sen 2005 listat på Stockholmsbörsen. Från deras årsredovisning för 2006:

• Omsättningen ökade med 61 procent till
1 744,1 MSEK (1 085,0)
• Rörelseresultatet (EBIT) uppgick till
190,1 MSEK (44,0)

I januari 2007 la AOL ett bud på TradeDoubler som efter många om och men drogs tillbaka i mars eftersom bland anant Alecta stretade mot. Jag tror ändå starkt på Tradedoubler som en vinnande aktie på Stockholmsbörsen. Det senaste förvärvet förra veckan där Tradedoubler köpte brittiska sökföretaget IMW med The Search Works för £56m. Det är ett proaktivt steg som visar att man vill vara med och tillhöra dom stora. Dock så ligger det ständigt i bakhuvudet att någon ännu större kan komma och... Ska på skoj försöka sätta mig in lite mer i deras siffror framöver i mån av tid.

• Zanox är tyskt och grundades 2000. Hade förra året revenues på €106m. I maj köptes Zanox av Axel Springer AG och PubliGroupe AG för €214,9 m plus en viss prestationsbaserad del.

• Commission Junction grundades 1998 och ägs sen 2003 av ValueClick och är den största affiliatenätverket i Nordamerika med ca 50% av de 500 största web-butikerna som kunder.

Klicka på länken och se om du hittar program som passar dig!

Värde / användare

Next Generation har en bild som jag måste passa vidare. Ofta när ett stort nätverk blir uppköpt skriver tidningarna om hur mkt man har betalat per användare. Ibland är detta relevant, ibland är det inte det. Lite säger det ändå om förväntad intjäningsförmåga, kopierbarhet i affärsmodell, bindning av användarena till sajten, besöksfrekvens etc.

Hur som helst tycker jag denna bild är lite spännande som jämförelse och överblick. Tror inte den är uttömmande på nåt sätt men ändå.


Earthlink är en amerikansk bredbandslevarantör, OpenBC/Xing (vilken ombrandning förresten...) med tyskt ursprung ungefär som LinkedIn. Tyskt ävr även StudiVZ, en lokal Facebook-motsvarighet.

När Google köpte Youtube lär förresten en Google-representatnt ha skämtat: "URL stands for Users now, Revenues Later"... =)

Gartners Hype-graf

Marknadsundersökningsföretaget Gartner har just släppt sin senaste version av hype-cykeln. Idén är att varje produkt eller teknologi genom sitt liv går genom olika stadier där det först kommer en trigger, sen stor hype, efter det går luften ur innan produkten sen blir vardagsmat.

På bilden här ser vi några nyckelord konvergent telefoni, ultralätta devices, bärbara personalities, legal P2P peakar.

Vidare, IP-tv, videosamtal, och mobil-tv är på väg ner.

Listan verkar vara ganska snäv i tidsramen så att säga. Sen är jag inte helt 100 på vad det innebär att vara nere i svackan. Att nåt är "synbart" (y-axeln) borde betyda buzz, media etc. Men det är väl inte säkert att en produkt ens lyckas ta sig till det steget att den blir populär, uppmärksammad igen? Relevant här borde vara att kolla på Geoffry Moores berömda graf från Crossing the Chasm och de böckerna.

Då skulle jag säga att hypen i Gartners graf innebär kanske Moores första eller andra steg. Att komma upp ovanför vatten-ytan... det måste vara det som innebär att cross the chasm... att komma över den djupa avgrunden.... för så är det ändå, dom flesta produkter som lanseras varje år försvinner och blir aldrig den nya storsäljaren.

VAd tror ni?

Musikindustri 2.0

Hur kan Prince ge bort sitt nya album gratis med söndagsbilagan i med "The Mail"? Kanske för att han snart ska ha en lång rad konserter i London och ser vart det är man verkligen tjänar pengar... Eller så är det att albumet är för dåligt för att sälja? Planet Earth känns iaf som ett namn i tiden. Intressant!

Jag kan själv konstatera att jag inte har köpt skivor sen 2005, trots dess att min musikkonsumtion tack vare diverse coola bärbara mediespelarare ständigt är på ATH. 240 Gb av välsorterade mp3-album är vad Internet har givit mig. En intressant jämförelse är dock inställningen till film: TY, även om jag också dammsuger piratbukter och andra ställen på nya släpp går jag fortfarande på bio, säkert 2 gånger i månaden. Här finns ett mervärde i den paketerade upplevelsen som fortfarande gör det värt. Tror musikindustrin behöver lite av det: En popcorndoft, sköna trailers av kommande släpp och trevande händer i mörkret. Tills dess känns tyvärr Prince upptåg här (eller heter han inte Symbolen längre...?) som det mest kreativa...