Skivindustrin och Marketing Myopia

Chris "Long Tail" Anderson bloggade i fredags om hur han vid ett föredrag fick frågan: "Vad händer med skivindustrin?".

- Vilken skivindustri? "You don't mean just the one that sells CDs, do you? Because it's a big mistake to equate the major labels and their plastic disc business with the industry as a whole."

Sen följer hans demonstration hur nästan alla segment kring musik ökade förra året, såsom konsertarrangemang +4%, ringsignaler +86, digitala spår +46% etc. Räknar man sen en iPods +31% och andra mp3-spelare ser vi hur CD:ns tapp på 18% inte betyder nåt annat än att mönstren förskjuts samt musiken i stort växer.

En kommentar är att 4% tillväxt på konserter iofs inte låter särskilt stort, på sin höjd världstillväxten.

En annan kommentar är att man osökt kommer att tänka på Theodore Levitts begrepp Marketing Myopia. I den klassiska artikeln från 1960 i Harvard Business Review argumenterade han starkt att företag var närsynta. Hur dom betraktade sig själva i termer av vad dom tillverkade istället för vad deras kunder behövde. Alla industrier har en gång varit en tillväxtbransch men sen händer något. Levitt tog upp järnvägen som exempel. Genom att definiera sig själva som järnvägsföretag och inte det mer generella begreppet transportföretag tappade man greppet och missade de behov som fick bil, flyg och buss att ta över för transport av människor och varor. Reflektionen blir hur musikindustrin idag är ett klockrent exempel på denna närsynthet.

Så... sålänge skivbolagen kallar sig för skiv-bolag kommer dom nog fortsätta vara torsk... Lyften man blicken så kanske musikbolag.. eller underhållnings-bolag blir en bättre rubricering för att anpassa sitt mind-set till nya medier.

Friska fläktar är hur man på www.inrainbows.com kan köpa Radioheads nya skiva och själv välja priset eller hur Madonna nu lämnat sitt gamla skivbolag Warner för att skriva på en $120m-deal med konsertbokaren LiveTour som i fortsättningen ska stå för allt för henne.

Så... what business are you in?