onsdag 17 oktober 2007

Vattentäta skott - din integritet

Back in the days när IT hette ADB var samkörning av register betraktat som ett av de största hoten mot medborgares integritet. 20 år senare har Internet exploderat och används för allt mellan himmel och jord. Fortfarande tror jag dock den där samkörningen kvarstår som hot, men att fokuset istället har flyttats lite från systemet i stort ner till individen att göra nånting åt det.

I Sverige hyllar vi ju med rätta offentlighetsprincipen (men som också gör det möjligt att beställa folks deklarationer eller ryska försvarsmakten att hämta ut officerslängder för alla piloter osv). Grejen är att den gamla tidens offentlighet ändå innebar en viss tröskel, du måste palla dig ner till skattemyndigheterna, eller iaf ringa det där samtalet till tingsrätten. Internet sopar bort allt sånt och gör tröskeln till ett klick. Med mashup-tjänster som bygger på ihopslagningar av andra tjänster behöver du inte ens tänka själv.

I en verklighet där allting kan googlas, arbetssökande screenas , internetsidor cachas historiskt, inlägg på forum mm är sökbara och även communities är, i varierande grad öppna mot omvärlden ställs krav på förståelse av systemet för vara on the top of things.

Människor har många olika sidor och engagerar sig i många olika sammanhang
. Det gäller att veta hur väl man vill skilja på dessa. När man använder internet under en dag, kanske till att skriva inlägg i lokaltidningen, diskutera sina sexproblem på ett forum samt representerar sin arbetsgivare utåt dras det hela till sin spets.

Henrik Torstensson skrev förra veckan ett bra inlägg: "Loosing Context" om hur alla nätverk mergas ihop till ett och hur det har risker med tappat kontext, "online voyeurism" etc och det är det jag är ute och fiskar efter också. Man vill inte att ens affärskontakter ska se festarbilderna från i fredags, därför passar LinkedIn bättre. och man vill inte att ens mamma ska se "Looking for: Whatever I can get" på ens Facebook, där passar därför Kindo bättre för släkt och familj. På en sån sida kan man också lägga in ännu mer privata saker som bara de närmaste ska dela.

Jag är ganska laissez-faire när det gäller vissa integritets-hot men manar ändå till eftertanke när det gäller det här. Se till att ha någorlunda vattentäta skott mellan dina online-identiteter! Ett slagskepp har vattentäta skott utifall att det torpederas eller går på grund. Likaså borde du ha det! Enklaste är att bara skilja på sina olika användarnamn på sajter, kolla in dina inställningar på olika communities, testa googla på dig själv lite osv. Halveringstiden är längre än man tror för google-träffar...

En grym affärsidé skulle förresten vara att föra in det här tänket med olika identiteter i telefonivärlden! Mina kompisar vet att dom kan ringa mig halv två på natten men jag vill inte att nån telefonförsäljare ska göra det osv. Sen kommer hela paketet med att man ska vara nåbar i jobbet osv... Några som jobbar på detta är svenska startupen GlocalReach som kallar de olika rollerna för persona. Dom har på sin sida bland annat ett citat från Shakespeare:

All the world is a stage,
And all the men and women merely players.
They have their exits and entrances;
Each man in his time plays many parts.


Ridå!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Samtidigt som man skiljer på sina olika communities genom olika användarnamn och lösenord så ökar behovet av en generell personlig internet-identitet som gör att man enkelt tar sig in på sina olika sidor men samtidigt säkerställer att ens identitet inte blir kapad. (Senast idag spenderade jag en kvart med att testa olika användarnamn och lösenord.) Ett exempel är Bank-ID som du idag kan använda för att deklarera och göra dina bankärenden. Hörde att IBM skulle satsa på att utveckla en "internet-profil" så snart måste man väl ha en sån, lika mycket som man idag har ID-kort och personsummer. Sen är det ju alltid kul att se hur lång tid det tar innan fransmännen får del av en sån sak i och med deras restriktiva datalagstiftning. ;)

Martin sa...

Bra där! Det kanske är andra sidan av myntet så att säga... Är det en dator man använder ofta kör ju många med autologin, "kom ihåg lösenord" och såna grejer.

Fransmännen? Tu te souviens Grenoble et les cartes à puces? :)

Så, kanske ett smart card du kan docka en dator med som verifierar dig på alla dina sajter.

Då har sajter som vill verifiera dig ett api dom talar med kortet. Typ: seeIfAuthorized( ) som genererar en Boolean från kortet... din info lämnar aldrig chippet alls!

Eller vad bestod IBM-lösningen i?

 
Clicky Web Analytics