tisdag 17 juni 2008

Vad volleyboll kan lära en om livet

Vad säger man? Detta är bakgrunden: London ska arrangera OS år 2012. I England gillar man fotboll, rugby och cricket. Man struntar i volleyboll och saknar därför ett reellt landslag. Den intressanta situationen uppstår då när landet i rollen som värdar blir direkt-kvalificerade i samtliga grenar. (Något som kanske fotbollslandslaget kan behöva he he) Det innebär att man nu måste skrapa ihop deltagare i icke-anglosaxiska paradgrenar som exempelvis volleyboll och det är där en kompis, kompis till mig kommer in i bilden...

Efter att ha gjort klart sin utbildning och sen börjat jobba blev den atletiske killen helt random approachad av en engelsk talangscout som undrade om han inte ville prova på att spela volleyboll i syfte att vara med i OS. :) Efter några helgers träningar blev det sen mer seriöst med uttagningsmatcher och läger och under våren har det hela trappats upp. Med fyra år kvar till spelen har det bildats en kärntrupp som det ska satsas på och killen har nu god chans att få representera sitt land i OS - han som aldrig hållt i en volleyboll förut. Han har nu tagit tjänstledigt och ska satsa på det här för fullt ett tag. Hur sannolikt är det här på en skala...?

- - -

Den här märkliga historien tycker jag på ett bra sätt illustrerar hur livet kan te sig. Man kan endast maximera chanserna för att något ska hända till en viss grad och lägger man för mycket energi på något så suboptimerar man nog istället. (Wikipedia - om Serendipity) Fokus i all ära, men jag tror mycket på att ha hyfsat många bollar i luften. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända men med en positiv inställning kan man ändå vara trygg i förvissningen att något bra kommer att hända så länge man exponerar sig mot möjligheter, ser till att vara förberedd och inte tvekar när man ser en chans framför sig. Är man då hyfsat aktiv, nätverkar och ser till att höja sina chanser så mkt som möjligt så växer möjlighetesmolnet.

Goda vanor, se vilka antaganden som begränsar en och kanske även upptäcka genvägar i systemet där linjärt blir exponentiellt (Wikipedia: Nassim Nicholas Talibs - The Black Swan) kanske därtill hjälper. Som Napoleon skulle ha uttryckt det: "On s’engage et puis on verra". Krydda det med lite tur, som man enligt Björn Borg får ju mer man tränar... då kan det kanske till och med sluta i ett OS!

Just det, min kompis är också 2,07 förresten :)

Inga kommentarer:

 
Clicky Web Analytics