Marknadsföringsmodeller under uppdatering 2/2

Igår avfärdade vi ju den traditionella marketing-funneln till förmån för en mer komplex socialmedia-modell. Lite på samma tema kan man säga att en annan artikel är: It finally happened: marketshare is dead and it has been replaced by value share som jag snappade upp via ett tweet från Paula. Denna artikel vill lyfta fram vinstandelen som ett företag har av industris totala vinster som ett mer relevant mått än marknadsandelen.

Grundcaset är telekombranschen - enligt statistik från Deutsche Bank (se bilden t.v.) har Nokia visserligen 39% marknadsandel men ännu mer imponerande 60% vinstandel av mobilindustrin - dvs 60% av alla vinstkronor i mobiltelefonbranshcen går till Nokias aktieägare. Vidare är också RIM (Blackberry) och Apple lysande exempel med totalt tre procent av marknaden men totalt 35% av vinsterna. En slutsats man kan dra av bilden samt även från artikeln i WSJ - på samma tema är alltså att marknadsandel, eller för den delen försäljning och vinst inte nödvändigtvis går hand i hand.

Naturligtvis borde det här vara mer relevant i en stabil bransch än en tillväxt-dito där man hoppas på att visa vinst längre fram. Det är naturligtvis också skitsvårt att som Deutsche Bank tabulera totala vinsterna i en industri. Ytterligare en invändning för oss är att en entreprenör ju bygger företag i tillväxtfasen som kanske inte kommer visa någon vinst att tala om på flera år - det är först efter han har gjort exit. (det är därför sänkt bolagsskatt gynnar redan etablerade *host host*)

Men kan ändå försöka använda tänket och applicera ett value share-perspektiv på sin verksamhet - vad ger det här mig i slutändan - bottom line. Jagar du marknadsandelar för sakens skull eller jagar du vinster? I linjär optimering med ekonomiska minimerings/maximeringsproblem där man exempelvis ska räkna ut om man ska tillverka Vara A eller Vara B utifrån en viss maskinkapacitet är nyckeln att välja det alternativ som ger högst täckningsbidrag per enhet av den trånga sektionen. Dvs... hur utnyttjar vi maskinen bäst. Gör det du också?

Ofta är den begränsande faktor vår egen tid och då kan klassiskt 80-20-tänk vara bra. På ett personligt managementperspektiv kan man försöka fokusera på de 20% av allt man gör som egentligen är viktigast. Ofta tycker jag problemet är att man gör tvärtom. Om man har en sak som går bra och fem som går dåligt brukar man försöka lägga energi på dom andra för att det ska bli bättre, men varför inte tvärtom. FOKUS, FOKUS, FOKUS!

Ifall du är marknadsförare eller driver webb-projekt på internet - kan man då väcka dig mitt i natten och fråga vilka besökare eller sökord som har högst värde för dig? Istället för att yvas över vilka ord som din hemsida rankar högst på, eller att du ligger före din konkurrent på google på en viss term borde man istället ha stenkoll på var i trappan av commerical intent de orden eller en viss trafikkanalen motsvarar och vad det genomsnittliga värdet sen är i varukorgen för dig.

Nu svävar jag ut lite för mycket, men grundtanken alltså - nästa gång nån slentrianmässigt säger att det där företaget har 40% marknadsandel - fråga då hur stor del av vinsten i industrin dom har. Marknadandelen är ett verktyg (wiki-artikel om BCG-matrisen) nog så viktigt för att nå dit men nog så viktig men till syvene och sist är det en hög med pengar som ska bli en större hög och samtigt gärna även skapa mening för människor. Bli alltså en Apple som kränger ett mindre antal telefoner men med de högsta marginalerna till teknikälskare och bloggläsande twittrare. (som paradoxalt nog är de som aldrig betalat för nåt annat på nätet he he...)

Nu ska jag ägna mig åt mina 20%!