Ingenjörens roll - Websmurf goes underground

Idag är en grupp glada människor på utflykt till en anrik eller kanske snarare anrikad plats, nämligen Sveriges första kärnkraftsreaktor R1 30 meter ner i urberget under KTH. Här i ett gigantiskt bergrum, som fram till 1970 var centrum för kärnkraftsforskning sitter vi nu med benäget tillstånd, nästan 20-talet personer: Någon spelar på en flygel som finns här, andra Moyume-kodar, nån demar sin nya webbtjänst eller pratar om mjukvara. Efter att en lektor från Teknis i vit fysikerrock givit oss en utmärkt presentation om platsen (mer om dess historia hittar ni på Wikipedia) använder flera kanske i smyg 1Gb-linan som är nerskarvad från universitetsnätet för att tanka lite, andra projicerar saker på den 15x15 m stora väggen. Alla bloggar och länkar - med andra ord blogglördag och förhoppningsvis skall det bli många "strålande" inlägg. (OK inga fler dumma ordvitsar på temat, måste moderera mig.)

En blogglördag består ju av ett tema och när vi är nere i KTH:s gömda pärla, denna vetenkapens katedral, som idag kulturbevarat industri-chict används i konstsammanhang - faller det sig naturligt att begrunda ingenjörens roll i samhället. Mer generellt, vad är värdet av utbildning i en värld som annars kännetecknas av snabbhet och tämligen låga barriers of entry, där en någon i sitt pojkrum kan skapa tjänster som används av en stor publik? Är det motiverat för en person som vill bygga coola grejer att sitta fem år i skolbänken, traggla differentialekvationer och ha omtentor när resten av världen omkring rör sig i 180? Kunskap som alternativkostnad snarare än lätt att bära? Vet inte om jag tolkar honom rätt nu men 14-årige stjärnskottet Gustav, intervjuad i InternetWorld verkar exempelvis tro att ingenjörskunskaper eller akademiska meriter inte behövs när alla verktyg ändå gör det enkelt att skapa saker på nätet.

Självklart kan man åstadkomma stordåd utan att sitta i skolbänken - de bästa grejerna skapas av folk som brinner för det, för att knyta an till förra blogglördagens amatörer - de som gör saker de älskar. En teknisk utbildning är nog varken ett nödvändig eller tillräckligt villkor, men det underlättar massor är mitt svar. Jag tror att studier i allmänhet ger en verktygslåda av analytiskt tänkande som ger stora fördelar. Det ger också en bredd snarare än extremt djup som man kan använda för spännande associationer och kreativa sätt att lösa problem. Dessutom blir man nog rustad för förändring och kan börja om på nya saker med kort startsträcka eftersom man är tränad att lära sig. (läs: har gjort knäppa labbar och får lära sig påhittade programmeringsspråk he he) I en värld där Google ger alla svar ger KTH dig alltså kunskapen att ställa rätt frågor.

Vidare tror och hoppas jag att teknikhöjden där ingenjörer är med i leken blir högre. Vi har sett många lysande exempel på spännande webbtjänster som bygger på att man med några klick kopplar ihop befintliga APIn. Men är det lätt för en person så är det säkert ganska lätt för någon annan. Moderna företag med rötter från KTH kan sägas vara exempelvis Spotify och Jaycut - fina exempel på tjänster som verkar vara riktigt teknik-tunga. Spotifys protokoll, P2P-teknologi etc som byggs av ingenjörshjältar är ganska många steg från en webmashup och Jaycuts avancerad teknik för online videoredigering är ingenting man snyter ur sig på en förmiddag. Skall man sen få riskkapital och ta över världen är nog detta också nödvändigt - annars kommer konkurrenterna på rad.

Ingenjörsrollen kan eventuellt ändå uppfattas som luddig eller tråkig ibland. Här tror jag tekniska högskolor gör rätt i att fortsätta försöka förklara för potentiella sökande (och även yngre som Gustav) hur bred rollen kan vara - exempelvis genom kampanjer som den i Stockholms tunnelbana just där Spotify-anställda lyfts fram. Härom veckan menade Annika Lidne att "framtidens ingenjörer inte går på konstfack utan på en teknisk högskola". Både Jaycut och Spotify som ger oss möjliggörande (enabling) verktyg för att vara kreativa är väl utmärkta exempel på detta. Musik förresten - ryktet säger att Madonnas video "Nothing Really Matters" delvis spelades in på platsen vi sitter på nu med Stakka Bo som regissör. Nu förstår vi kanske lite bättre varför KTH:s motto är "Vetenskap och Konst.

- - -

Som en disclaimer måste jag berätta att jag själv på mitt CV vid sidan av simborgarmärket och fullgjord värnplikt kan stoltsera med en civilingenjörsexamen från den här skolan, så det är möjligt att min syn på dessa frågor är lite viktad när vi nu befinner oss på min alma mater. Till vänster ser ni förresten undertecknad lite laidback nersjunken i kärnreaktorns gamla kontrollrum. För fler bilder från dagen och intressanta resonemang - kika på de andras bloggposter. Nu ska jag utforska miljöerna vidare!

- - -

PS: I min hemstad Katrineholm hade vi också kärnkraftverk, men då var det importerade olivkärnor importerade från Portugal som eldades i värmevärket.

- - -
- Paula - bilder från dagen.

- Civilingenjör Poppe - Ingen gör saker som Ingenjörer.

- Miriam -Ingenjör eller ej (efter att lyssnat entusiastiskt på henne inser jag var ett par av mina exempel ovanför kommer från)

- Johan Lange - tankar från reaktor-tänk-tanken.

- Judith - är postiv om framtiden - KTH 50 meter under marken

- Falkevik filmar från stället.

- Jesper på OnlinePR vill se fler ingenjörer som experter i samhällsdebatten!

- CJ (gått på Chalmers - trots det helt OK) skriver om ingenjörsutbildning.

- Christian på Disruptive är imponerad av Sveriges ingenjörer.

- Erik Starck om titlar och social valuta. (ja visst kan det nice att ha en examen när man ska hälsa på sin blivande svärfar typ) Tack för boken förresten!