Långsamhetens lov

Nån gång i december, som sen blev januari tänkte jag fixa en bloggpost om nyårslöften - jo jag hade nog några. Nu skriver vi ju februari varför just den bloggposten inte känns vidare aktuell längre... However. Det har i alla fall lite att göra med anledningen till att det nu var en vecka sen jag bloggade sist - jag har försökt vara lite mer närvarande i nuet.

Internet och teknik möjliggör som bekant spännande frihetsgrader i dimensionerna tid och rum där dötid avskaffades nån gång sista åren under förra millenniet, kanalerna är många och effektiviseringen extrem. Dels handlar det om att fylla varje utrymme, dels att saker pågår vid sidan om varandra ständigt i våra medvetanden.

En normal dag bläddrar man därför bland sina 400-nånting rss-flöden på tunnelbanan när man ögnat Metro mellan tre stationer, på en föreläsning langas laptopen upp efter 10 minuter (ifall det inte är en presentatör av kalibern Morris på scen) samt kommer ibland på sig själv att bläddra i en faktabok, lyssna på P1 och slösurfa -samtidigt. Men det går ju inte. Kostnaden för denna omvärldsbevakning borde då bli ytlighet. På sin höjd mental indexering istället för gedigen analys. (på det senare är min nya kompis Niklas på Webpal mästare)

I början av veckan testade jag på prov att vara heeelt närvarande i ett visst sammanhang. Inte ta upp iPhonen nån gång, inte bläddra i nya numret av Fokus. Det var svårt. Sen dess kom jag fram till att sätta mig på informationsdiet. Go Medieval. Köra snarare seriellt än parallell-port. Medvetandets bandbredd är inte så stor - transaktionskostnader i multitaskande finns där trots och fokus är kung. Ungefär i dessa banor tänkte jag innan nyår. Nu fick jag det formulerat. Få se hur länge det funkar - i alla fall som träning ett tag.

Har man ljudbok i öronen missar man fågelsången. Typ.