Om våra medievanor

Känner ni igen det här:

• Man browsar genom startsidan på DN eller Aftonbladet och ser nån intressant rubrik men tänker: "Shit vad intressant, det borde man läsa nångång". (varför inte nu liksom?)
  
• Eller låter bli att klicka eftersom rubriken räckte för att förmedla budskapet.
  
• Liksom Anton aktivt följer 400 feeds i ditt dagliga bloggflöde...

Då är du förmodigen en powerbrowsare, begreppet som Anders Mildner på Sydsvenskan använde för en tid sen i en krönika - "Ytliga eller djupa tankar i powerbrowsandets tid". Texten berör just det sätt som vi konsumerar information på och är värd att läsas i sin helhet (istället för att bara skumma he he...)

Vi läser inte längre saker med den andakt som morfar läste Göteborgsposten - utan på ett helt annat sätt än tidigare i historien när vi inhämtar den information vi vill ha på max en minut. - Pa Pa Pa - snabbt ska det gå! Ja den mängd information vi får varje dag överstiger alla tidigare generationers vilket underbart möjliggör koll, utnyttjande av arbitragemöjligheter och demokratiserar kunskap .

Vem som helst kan utan kostnad annat än tid nerlagd bli herre på täppan när det gäller omvärldsbevakning. Mellan två stationer på tunnelbanan läser man två gratistidningar eller kör Google-reader, ifall man nu inte lyssnar på en podcast. Samtidigt som man persar på milen på ett löpband kollar man på senaste Ted-talks och inte ens på toan stänger man av helt - senaste månaderna fler än en gång hört folk berätta hur dom maisar med sin iPhone :)

So far so good - men vad är priset? "Vi blir superbra på att skumma på ytan men dåliga på att djupläsa. Kunskap blir något som vi bara inhämtar i den stund den efterfrågas." skriver Anders. Om vi enbart läser med en effektivitetspiska för informationsinhämtning missar vi lätt lagret att lägga in egna tolkningar. Det är skillnad på information/data som är väldigt gratis, kan commoditizas och kunskap/analys.

Gör Google oss korkade, eller iaf oförmögna att smälta längre stycken, undrar en artikel som länkas in. En annan aspekt är uttrycken från kognitionsvetenskapen: "kunskap i huvudet" vs "kunskap i världen". Varför lära sig något ifall det ändå finns där? Google gör att vi då kan ha nån fakta bara en wikipediaartikel bort - något som allokera mer energi och hjärn-RAM men som bara funkar när vi är uppkopplade.

Jag läser en del skönlitteratur, kanske framför allt för några år sen. Märker då hur omställningen kan vara svår när man ena timmen försöker skumma igenom en 300 sidors SEO-bok och senare ska läsa en bok av geniet Torgny Lindgren. Det funkar helt enkelt inte. NEJ, jag måste inte bli klar med den här snabbt, NEJ. Semester är nog bra ändå, trots vad jag skrev här, liksom pauser och långsamhet. Le åt en tvååring på tunnelbanan och stanna för att lyssna på fåglarna....Liksom Torgny Lindgren. Långsamt.

Eller så kan man långsamt läsa den boken Stumbling on Happiness av Harvard-psykologen Daniel Gilbert och fördjupa sig i hur våra hjärnor fungerar och perceptionen av omvärlden påverkar våra framtidsperspektiv. Den kan man knappt läsa annat än långsamt.


Till sist Anders:

I förrgår satt jag på en liten ö i Göteborgs skärgård och diskuterade namn. Vilket var vanligast? Vilket var ovanligast? Hur många heter egentligen si och hur många heter så?

-Svaret är förstås att spana på Kindos efternamnssidor :)