Ser ni nån som går runt och kisar med ögonen idag beror det kanske på att han eller hon tittade mot solen förut under förmiddagens partiella solförmörkelse. Partiella solförmörkelser inträffar som bekant då och då... men en total solförmörkelse är rätt unik sak. Det får mig att tänka på en historia som brukar berättas i min släkt.
Min farmor var lärare för en lågstadieklass i Norrland under mitten av 50-talet, närmare bestämt 1954. Länge hade tidningarna skrivit om den astronomiska sensationen som skulle inträffa och farmor hade pedagogiskt låtit sina elever ta med sotade glasbitar för att kunna kika på solskivan från skolgården.
Den andra parallellklassen på den lilla skolan leddes av en lärare av den... ehh äldre skolan. Min farmor försökte in i det längsta övertala henne om att även den andra klassen skulle få komma ut och se på händelsen. Hon försökte hänvisa till hur nyttigt det var, att det nog kunde ses som OÄ-relaterat etc. Tanten totalvägrade - barnen skulle minsann ha sin modersmålsundervisning enligt läroplanen. Man kunde ju inte ställa in undervisning hur som helst, hur skulle det se ut?
- Varför ska de ha extra-rast för nåt så larvigt som en solförmörkelse, de kunde väl titta nästa gång!
Det är inte så troligt att någon av dem kommer kunna göra det, nästa totala solförmörkelse inträffar i Sverige år 2126 - nåt som får Halleys komet att framstå som en jo-jo!
Så, dagens lärdom... upptäck och ta vara på ett tillfälle eller möjlighet som uppenbarar sig. :)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar