Allt (nästan) sitter i rubriken

När en kollega härförledens pushade en av mina bloggposter blev jag förvånad av trafiktillströmningen - tre gånger så stor som det brukar vara från en sån. Men han visste vad han gjorde - han jobbar nämligen med att skriva web-copy! (dessa editors är sanna hjältar som med korta deadlines producerar pärlor till skillnad från allt skräp därärute) Det fick mig att vilja posta en favorit som jag ibland återkommer till och vill dela med mig av. Pdf:en till vänster är en samling tidningsreklamsrubriken från typ 40-talet som väl håller för att skriva ut på döda träd. (i så fall på A3-format pga storleken.)

Många av de exempel som Victor Schwab lät sammanställa åt sin reklambyrås skribenter som inspiration går att återanvända idag. Härom dagen frestades vi exempelvis att klicka på den här i ett tweet: How Mint.com acquired 1.5 million users - helt ABC hur man formulerar sig enligt pdf:en och kikar man på framgångsrika diggningar ser vi mönstret. För på webben läser vi inte, vi skummar och hoppar. Uppmärksamhet är valutan och rubriker är det som får oss att klicka i dubbel bemärkelse.

Tror du mig inte, testa själv. När man formulerar de där få raderna i en adwordsannons får man svart på vitt svar på hur effektiv man är. (OK, nu snackar vi hela annonsen, inte bara rubriken) Minns en gång hur jag i mina stapplande försök lyckades öka CTR:en (click-through-rate) med en faktor 10, enbart genom att ändra plats på två satser så att "benefit" kom före "feature" i erbjudandet.

Rubriker har ju enorm SEO-potential (Wordpress sätter ju en rubrik som titeltagg och H1:a) och ibland krockar keyword stuffing med klickvänliget. Det kan man dock alltså strunta i till förmån för andra värden. Du vet väl förreste att den typ enda funktionen för meta-desciptions på din webb-sida är att göra sajten inbjudande i google-serpen. (glöm att det påverkar rankingar) Veckans uppgift från mig till dig blir alltså att försöka slipa på din genomklicksfrekvens, förslagsvis med inspiration från ovan.

• Böcker: "Undercover Economist" Tim Harford på FT tipsade för två veckor sen om tre böcker om att skriva varav jag beställde två. Har dock en hunnit läsa ännu. Nu när jag.. ehh trappat ner till heltid och det snart är påsk hoppas jag kika på dem mer. Annars är Words that Sell en klassiker som listar säljande uttryck och synonymer.

• Ifall du vill ha mer inspiration till din Digg-kampanj, hugg en tjejtidning från hyllan, typ Cosmopolitan. Rubrikerna där brukar vara mkt bra att kopiera (skämtar inte). Funkar det inte får du väl dra till med en topplista.

Tyda.se ändrar betalmodell

Olika former av prisdifferentiering är en vanligt förekommande ingrediens i en marknadsförings-strategi. Restaurangen slänger in ett billigt vin som du kanske beställer med polarna, men inte på alla-hjärtans-dag-dejten. Ibland handlar det om exakt samma produkt som säljs till olika pris - exempelvis ungdoms- eller pensionärs-rabatter på flyg (då kallas det prisdiskriminering).

Oftast bygger man in skillnader i produkterna med syftet att få varje kund att hitta just sin prisnivå. Bilar kommer i olika prisklasser där skillnaden är prestanda och lyx. (Ibland kan dock en billigare till och med kan kosta mer att tillverka än modellen ett steg upp eller ha nästan samma motor men med strypt hastighet). Standardisering à la T-ford kan vara bra på sitt sätt, men slarvar bort chansen att få ut mer pengar för dom som hade kunnat betala det dubbla.

På Internet fungerar det i stort sätt likadant. Populärt är freemium där man antingen får stå ut med annonser eller blir betalande medlem. Triggern för att gå över till premium kan bestå i fler features, lagringsutrymme, möjligheten till support eller synk med andra devices. Väl designad blir paketeringen sättet att mjölka ur varje användare tills det når just deras smärtgräns. Idealiskt ökar intäkten och skalar med ökat antal flitiga användare. (Motsatsen skulle kanske vara gymverksamhet där de bästa kunderna är de som inte använder korten.)

- - -

Nåja... allt detta ovan bara för att jag mest ville prata lite om Tyda. Det är ju en riktigt bra översättningstjänst som jag använder mycket. Efter bloggposten här för två år sen lyckades de dock med det olyckliga konststycket att uppfinna en helt ny affärsmodell på temat ovan - "pris-segmentering efter IQ". OK, nu kanske jag är elak, men det kändes nästan så när enda kontrollen som begränsade antalet sökningar var en cookie som räknade hur många sökningar man hade gjort senaste veckan. 30 stycken var max, sen måste man betala.

Haken var dock att det var hur lätt som helst att stänga av denna begränsning genom att gå in i sina browserinställningar och klicka i "vägra cookies från Tyda.se". För nån som är tekniskt intresserad är detta närmast en förolämpning och vi som växte upp med dyrka lås och försöka ringa gratis från Televerkets telefonkiosker använde genvägen. Följden blir då att de enda som betalar blir de med mindre tekniska kunskaper vilket känns upp-och-ner då power-usage egentligen inte uppmuntras. (Samma omvända logik tycker jag ligger i tjänsten Flattr - ett klick blir ju mindre värt från nån som använder den mkt - eller?)

Vet inte hur framgångsrik intäktsströmmen var för Tyda relativt annonser och övrigt (som ägs till 83% av Wyatt Group) men för dryga veckan sen meddelande man att tjänsten åter var öppen. Istället har man nu VIP-tjänster där man får annonsfritt, tjänsten TydaRead som funkar för översätta saker på ens dator, tillgång till forumdelen, halva priset på SMS-översättningar etc. Låter mycket bättre än det förra och jag önskar tjänsten lycka till, samt blir gärna betalande medlem när den kommande iPhone-appen lanseras!

PS: Ni som säger att ni inte behöver ett engelskt lexikon, ni läser för lätta texter :P

UPDATE 10-04-12: Verkar som att dom har lanserat ett nytt annonsformat, eller har ni sett det innan?:

Någon slags frid - en guerillakampanj

Igår i tuben fastnade mina ögon på en genomskinlig till synes kvarglömd plastmapp på en bänk. Först såg det ut som en skoluppgift med de handskivna raderna, men sen såg jag ord som "psykmottagning", "inte försöka stoppa mig" samt avslutningen "livet saknar mening." Oj oj... vad hade jag stött på? Med fanns också postit-lapp med texten:

"med tanke på att det preliminära utlåtandet från obduktionen tyder på att skärsåren uppstod post mortem, verkar det som att vi har att göra med en mordutredning. Skickar du brevet till Carlsson på SKL för analys / Sonja."

Nu klappade hjärtat några extraslag, hade jag hittat delar av en polisutredning? Jag vred och vände på det bifogade fotot med bilder av en brygga och kommentarer om "att leta fiberprover längs relingen". Historien fick snart sin lösning: Längst bak i plastfickan låg en lapp med reklam om "en ny psykologisk spänningsroman" - Någon sorts frid av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff, samt ett erbjudande om att köpa boken fraktfritt från Adlibris.

För att nå ut i bruset av nyutgivna deckare och romaner kanske likande grepp är funkis, för att inte säga nödvändiga. Har googlat runt lite och verkar inte som fler har uppmärksammat den här kampanjen även om boken fått en del media. (Recension av Bea på Pocketbloggen - kommentar på Bokhora - samt på Boktokig) Nu är vi storstadsmänniskor rätt luttrade så relativt snabbt insåg man att det var en planterad grej, men WOW! Hela konceptet, handskrivna postitlappar mm var mkt ambitiöst! Det verkar som en av författarna har gått Handels (intervju här) och jobbar med marknadsföring, så där finns eventuellt inspirationen...

En sak dock... En framgångsrik sån här kampanj bygger ju dels på en smart ansats, men även (underskattas ofta) storleken på the "initial feed", hur många frön man planterar som kan spridas. Har ni funnit fler ex? Funderar på exakt vad kampanjens mål kan vara eller hur skalbart det är. Jag som bloggare borde definitivt vara målgruppen, men hur lätt är det att hitta oss? Vi kanske är extra nyfikna... Jag har iaf nu själv berättat om mitt fynd för många personer, skriver den här posten samt ska ikväll gå och lämna tillbaks mappen där jag fann den för att fler ska hitta den. Och, eventuellt köpa boken. :) Update: Jonas tipsar i en kommentar om en annan kampanj för en Läckberg-bok.

• Nikke skriver om en en Youtube-kampanj för ett spelbolag.
• Ikea möblerar tunnelbanan i Paris :)
• Martin Spanar: Streetart i Shortage - Ford Ka och mobilkoder
  

Inspiration - Roger Bannisters drömmil

Mannen ovan på bilden är brittiske löparen Roger Bannister och året är 1954. På bilden blir han den första människa som springer en engelsk mil (1609m) under fyra minuter (3.59.40), något som läkare och fysiologer tidigare hade menat att det var omöjligt att klara av.

Samma sommar hade en till person klarat av det och inom några år 16 andra personer. Visserligen hade världens friidrott delvis stått och trampat lite under världskriget, och visst bliev träningsmetoder och redskap med tiden bättre. Men det som hände efter att drömgränsen var bruten var inte var någon snabb förbättring bland världens löpare, utan helt enkelt att man vågade drömma större. Att man visste att det gick att göra. Idag har runt tusen löpare klarat av det och genomfört ca 5000 lopp under det som förut var drömgränsen. Det brukar jag tänka på ibland. (idag ligger El Guerroujs världrekord från 1999 på 3.43) Här är loppet det klassiska loppet:

GovData - en ny lupp på staten

Jonas Lejon har gjort det igen och har nu smyglanserat sajten GovData! Ofta brukar det framhållas hur USA ligger långt fram när det gäller hur staten släpper ut den data som skattebetalare finansierat. Vi har ju offentlighetsprincipen i grundlagen och ska visst ha implementerat ett "PSI-direktiv", men har säkert legat efter initiativ som exempelvis det här i Vancouver, sajten Apps for democracy eller uttalanden som Obamas CIO i Wired.

Det finns dock krafter som jobbar för frågan: IDG:s New Tech-kväll på Anglais i höstas innehåll Johan Bergelins presentation på temat (mötte Jonas där också... fanns idén redan då månne?) och ungefär samtidigt kom även ett debattinlägg på Liberati om öppen data. Läs även Jardenberg: Tre reformer för offentlighetsprincipen. Själv tycker jag ett människoliv är för kort för att engagera mig just i den här frågan men tyckte det var roligt att härom dan få tips om Jonas nya sajt. Saker må ligga i tiden men tar ju ofta stora hopp efter enskilda individers insatser.

Svenska myndigheter är ju enligt grundlagen Tryckfrihetsförordningen offentliga:

"Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar”

vilket medför att vi har diarieföring och liknande. På nåt okänt vänster, men lagligt har Bloggy-grundaren kommit över all utgående betalningar från ett antal myndigheter och lagt upp det som en webb-tjänst. Dels kan söka på alla företag i landet och se ifall de har levererat tjänster eller produkter till myndigheterna ner till fakturabeloppet och datum. Dels kan man lista myndigheterna och se hur mycket exempelvis socialstyrelsen lägger på IT-drift per år. Själv skriver Jonas:

Tjänsten kan med fördel användas som ett Business Intelligence-verktyg för att se hur ett företags konkurrenter debiterar myndigheter eller om du som privatperson vill se vart skattepengarna tar vägen.

Rätt paketerat i en pressrelease med några hårresande exempel på konstiga upphandlingar eller faktureringar kan det här bli stort detta valår 2010 där skälen till att agera Janne Josefsson är många och mycket står på spel. Bara genom att själv söka runt lite på sajten hittar man intressanta saker och då det faktiskt är våra pengar som det handlar om känner man sig inte lika dum som snokar. Lika roligt är det kanske inte för de företag som får se sina kunder och priser visas i det klara. Sajten kanske i detta nu även saknar en ideologisk ansats, med vilket syfte den är skapad den. Nu blir den ett defintitivt ett häftigt proof of concept, men ett verktyg att använda på gott och ont. Vad säger ni, ökad demokrati eller ratsit-vibbar? För att göra omelett måste man kanske knäcka ett par ägg.

Har du också skrivit om GovData elller hittat nåt roligt på sajten? Länka hit så klistrar jag in dig här nedan!

• Uppdatering: Jonas egna UtvBloggen: Öppen Information från Myndigheter

• Uppdatering2: GrandMaster Peder använder verktyget för att visa hur mycket Polisen handlar från Systemet :D :D

• Uppdatering3: IDG/CS skriver om tjänsten. Jonas, hoppas du inte tycker bilden är för liten :)
  

Last Mile - lösa problem med en liten knuff

Oj... tiden går snabbt. Har jobbat mkt och passionerat senaste tiden med olika projekt och inte prioriterat att skriva här. Eftersom jag kontinuerligt försöker hitta sätt att bli mer vardagseffektiv på bryter jag nu bloggtystnaden för att dela med mig av en grej som inspirerat mig nyligen. På ett Ted-Talk föreläste en Harvard-forskaren om hur mycket kan åstadkommas i världen om vi bara får till den där sista knycken:



Under ovanstående sevärda 18 minuter går Sendhil Mullainathan in på situationer där våra antaganden om omvärlden, magkänsla eller fallenhet till att hemfalla i rutiner gör det svårt för oss att genomföra saker som är riktiga, exempelvis hur diabetes kan behandlas men negligieras eller hur produktiviteten på risfält kan ökas genom bara göra det som är allmänt känt. Christian på Entreprenörd klistrade härom dan in Donald Trump-citat i en bloggpost:

Experience taught me a few things. One is to listen to your gut, no matter how good something sounds on paper. The second is that you’re generally better off sticking with what you know.

Om vi ska applicera TED-talket på det ovan så har Mr Trump både rätt och fel. Det är när vi lyssnar på våra maggropskänslor som det faktiskt uppstår dessa fel. Ett av hans exempel är när mödrar i tredje ärlden inte vill ge ett barn med diarré mer vatten eftersom vår mentala modell lyder att man måste täppa igen hålet på hinken innan vi häller i mer.

Behavioral Economics är en domän jag gärna skulle vilja fördjupa mig inom (nu nöjer jag mig med populärvetenskapliga flygplatsbokhandels-topplistetitlar he he), men det var inte så mycket den biten av talet jag fastnade för som det enkla uttrycket "last mile".

Med det menar han saker som nästan är klara men inte blir det av olika skäl. Som den där motorvägen i norra Italien (ej bilden) jag åkte på som plötsligt stannade där vi fick köra av på en liten grusväg. Pengarna till bygget hade visst tagit slut bara någon kilometer till staden. Svagheten i Sendhils tal var kanske att han inte kom med så mycket medicin förutom att han medvetandegjorde och kom med exempel och berättade om stoppklosarna.

Alla har vi saker inom oss som är "nästan" klara: arbeten vi har gjort 99% av men inte slutfört, långa åtagande men där nåt strulat på slutet etc. Om man ser detta som projekt så "har alla kostnader bokförts" men du har inte skickat fakturan och slantat in. Ibland är det kanske inte värt att göra klart. Då ska vi slänga bort det och aldrig mer tänka samma tanke och därmed frigöra mentala RAM:et. Men finns det en gyllene belöning två meter fram, ja då är det väl dumt att inte springa sista kilometern? Poker lär oss att pengar i potten redan är förlorade, så nerlagt tid ska vi inte ha som drivkraft eller business case, det räcker att fokusera på allt det fina det vi kommer att uppnå bara vi lyckas hitta sätt att closa sista biten.

Nu är det snart vår så låt oss plocka det låghängande frukterna och se vad som händer! Varenda startup vet att det är tre ord som är viktigare än några andra - execution, execution, execution. Eventuellt kanske Jerry Seinfelds "Don't break the chain" kan hjälpa oss för att överkomma mentala barriärer och få maskineriet i rullning. Om vi ska använda Mr Trumps "sticking with what you know" så kan vi ta med oss att vi har potentiell uppsida även i nästa steg. Korspollinera och se ifall lösningen på ett problem kan vara att använda en bevisat framgångsrik metod från en annan domän.

PS: Last mile i alla ära... men "the extra mile" är nåt helt annat, där det som bekant aldrig är crowded, samt man bärs fram av adrenalin. Mer om det en annan gång kanske. Sen måste jag också skriva om the "first mile" på ett mkt bokstavligt sätt.