Last Mile - lösa problem med en liten knuff

Oj... tiden går snabbt. Har jobbat mkt och passionerat senaste tiden med olika projekt och inte prioriterat att skriva här. Eftersom jag kontinuerligt försöker hitta sätt att bli mer vardagseffektiv på bryter jag nu bloggtystnaden för att dela med mig av en grej som inspirerat mig nyligen. På ett Ted-Talk föreläste en Harvard-forskaren om hur mycket kan åstadkommas i världen om vi bara får till den där sista knycken:



Under ovanstående sevärda 18 minuter går Sendhil Mullainathan in på situationer där våra antaganden om omvärlden, magkänsla eller fallenhet till att hemfalla i rutiner gör det svårt för oss att genomföra saker som är riktiga, exempelvis hur diabetes kan behandlas men negligieras eller hur produktiviteten på risfält kan ökas genom bara göra det som är allmänt känt. Christian på Entreprenörd klistrade härom dan in Donald Trump-citat i en bloggpost:

Experience taught me a few things. One is to listen to your gut, no matter how good something sounds on paper. The second is that you’re generally better off sticking with what you know.

Om vi ska applicera TED-talket på det ovan så har Mr Trump både rätt och fel. Det är när vi lyssnar på våra maggropskänslor som det faktiskt uppstår dessa fel. Ett av hans exempel är när mödrar i tredje ärlden inte vill ge ett barn med diarré mer vatten eftersom vår mentala modell lyder att man måste täppa igen hålet på hinken innan vi häller i mer.

Behavioral Economics är en domän jag gärna skulle vilja fördjupa mig inom (nu nöjer jag mig med populärvetenskapliga flygplatsbokhandels-topplistetitlar he he), men det var inte så mycket den biten av talet jag fastnade för som det enkla uttrycket "last mile".

Med det menar han saker som nästan är klara men inte blir det av olika skäl. Som den där motorvägen i norra Italien (ej bilden) jag åkte på som plötsligt stannade där vi fick köra av på en liten grusväg. Pengarna till bygget hade visst tagit slut bara någon kilometer till staden. Svagheten i Sendhils tal var kanske att han inte kom med så mycket medicin förutom att han medvetandegjorde och kom med exempel och berättade om stoppklosarna.

Alla har vi saker inom oss som är "nästan" klara: arbeten vi har gjort 99% av men inte slutfört, långa åtagande men där nåt strulat på slutet etc. Om man ser detta som projekt så "har alla kostnader bokförts" men du har inte skickat fakturan och slantat in. Ibland är det kanske inte värt att göra klart. Då ska vi slänga bort det och aldrig mer tänka samma tanke och därmed frigöra mentala RAM:et. Men finns det en gyllene belöning två meter fram, ja då är det väl dumt att inte springa sista kilometern? Poker lär oss att pengar i potten redan är förlorade, så nerlagt tid ska vi inte ha som drivkraft eller business case, det räcker att fokusera på allt det fina det vi kommer att uppnå bara vi lyckas hitta sätt att closa sista biten.

Nu är det snart vår så låt oss plocka det låghängande frukterna och se vad som händer! Varenda startup vet att det är tre ord som är viktigare än några andra - execution, execution, execution. Eventuellt kanske Jerry Seinfelds "Don't break the chain" kan hjälpa oss för att överkomma mentala barriärer och få maskineriet i rullning. Om vi ska använda Mr Trumps "sticking with what you know" så kan vi ta med oss att vi har potentiell uppsida även i nästa steg. Korspollinera och se ifall lösningen på ett problem kan vara att använda en bevisat framgångsrik metod från en annan domän.

PS: Last mile i alla ära... men "the extra mile" är nåt helt annat, där det som bekant aldrig är crowded, samt man bärs fram av adrenalin. Mer om det en annan gång kanske. Sen måste jag också skriva om the "first mile" på ett mkt bokstavligt sätt.