Tiokronorsmyntet

Efter att sagt då hejdå till 25-öringen och 10-öringen skulle det när jag var liten grabb äntligen komma en ny peng. Värsta grejen. Istället för att spela kula cyklade ner ner till posten på förmiddagsrasten och växlade till mig ett par tre stycken. Sen på skolgården njöt jag av att gå runt och visa dom för kompisarna.

Idag sitter vi på Twitter och skickar länkar. Same shit säger jag. Visst finns det en inneboende glädje i att passa saker vidare...? Högst ett par procent ligger i att vara först med något. Nej, det handlar om att återuppleva den där wow-grejen om och om igen genom betraktarens entusiasm. Så är det i alla fall för mig tror jag.