Gratis lunch

På gamla salooner i USA kunde man serveras ett mål gratis mat, men haken var att man var tvungen att köpa minst en drink... Rudyard "Djungelboken" Kipling skrev:

"I came upon a barroom full of bad Salon pictures in which men with hats on the backs of their heads were wolfing food from a counter. It was the institution of the "free lunch" I had struck. You paid for a drink and got as much as you wanted to eat. For something less than a rupee a day a man can feed himself sumptuously in San Francisco, even though he be a bankrupt. Remember this if ever you are stranded in these parts.

Härförleden flög jag tur och retur London - Stockholm för ett bröllop på uppländska landsbygden till det facila priset av 1 pund plus skatter. Hur fanken kan det var så billigt funderade man när Ryan Air lanserades men som vuxen har man lite fler verktyg till hands att intellektuellt resonera med:

There ain't no such thing as a free lunch... Nä den kostar 1 rupee menar Kipling... Milton Friedman populariserade begreppet som syftar på hur en person eller ett samhälle inte kan få "something for nothing". Ett av de ställen där detta lärs ut är Handelshögskolan, som ironiskt nog är fullt med tillsynes gratis luncher där investmentbanker och konsultfirmor bjussar på lammrostbiff och annat så frekvent att kaféer kvarteren runt tvingas stänga ner. Men tanken stämmer väl ändå? Ifall det inte finns några gratis luncher är det i så fall förstås i en attention economy sin tid eller öron man betalar med. Ok... det här låter som usual yada yada annonsfinansiering... Men Ryan Air?

Chris "Long Tail" Andersson skrev i november om fenomenet gratis och gjorde en läsvärd gratis-FAQ. TV har ju i ett halvt sekel sänt ut grejer gratis för tittarna och finanseret genom reklam. Tanken är förstås att se processen, inte som en två-partersrealation utan som en triangel mellan fler parter där själva fenomenet gratis är det som attraherar tredjeparten konsumenten som då skapar själva marknaden för den andra polen.

Intressant är förstås heller inte spotpriset på en biljett STN-NYO som genomsnittspriset på samma rutt, som höjs av alla som betalar mer normala priser. Detta SAMTIDIGT som de har världens modernaste flygflotta, oftast kommer i tid etc. Dessutom så fick säkert inte alla på planet samma fina deal som jag som bokat ett par veckor innan.

Genom att omdefiniera sin marknad "What market are we in" kan då företag ha ett större perspektiv. Vi säljer inte flygstolar säger Ryan Air, utan är i transportbranschen - (jämför Lewitt's Market Myopia).

- Så lågprisbolaget sålde inte en flygstol till mig... utan reseförsäkringar, extrakostnader för bagage, biluthyrning och hotellpaket. Och de säljer turister till metropoler som Västerås och Nyköping som subventionerar deras kostnader mot att de får arbetstillfällen, besök mm.

Nä förresten, de sålde inte detta ovanstående till mig... de försökte. Vi har alla vår plats i normal-(?)-fördelningskurvan... och det är det som gör att visa saker faktiskt verkar kunna bli gratis. Många klickar aldrig på GoogleAds, ändå är sajterna där de hänger som finansieras med dessa gratis för dem (Ok de exponeras mot varumärken). Sålänge som en produkt kan erbjudas tillräckligt MÅNGA istället för FÅ så kan det finnas det en spridning med en beteendeberoende betalningsmodell. Integrera mot evigheten

Chris skriver:

"Is there really such a thing as a free lunch? Actually, there sometimes is. Craigslist really is free. Wikipedia really is free. Nobody is "monetizing your attention". It's all thanks to a combination of the falling technology costs of Moore's Law with the Gift Economy. There really are no strings attached."

Nu hugger jag kanske åt för många olika håll samtidigt men en av de saker som jag förskräckt som liten trodde skulle förändras med all ny teknik var att alla förekomster av "tjuvåkande" skulle elimineras. Man kan smita in gratis på en cirkus som åttaåring eller kanske t.o.m. flirta sig till rabatt när man har glömt plånboken på cafét, men man kan inte prata sig runt en robot eller fortsätta med lagolydigt leverne i ett panopticon. (he he det är var mina teorier pre-Napster och Piratebay) Nåväl, nu vet jag vad lösningen är! Även om det i framtiden kanske det kommer bli svårare att planka på tuben är motkraften till detta ändå fenomenet gratis, affärsmodeller som inte bara har två parter, samt en 80-20-regel där några få användare betalar tillräckligt mycket till företagets bottom line så även free-riders får vara med på köpet.

Varför förresten inte gratis månadskort sålänge du läser en viss tidning på tåget... :)