Dödssynder, julmys och varumärken

När man var åtta år var kreativitet lika med att måla med vattenfärg och skriva "händelseböcker" på svenskan. Nu har några år gått, man bär skjorta och gåbort-byxor oftare än tshirt, måste gå upp på ensiffrigt samt jobbar med webben. Då kan man få utlopp för samma kreativitet när man sysslar med marknadsföring och exempelvis spånar fram idéer för länkbeten. Inspiration (läs: saker att sno) får man från att studera framgångsrika exempel. En dagsfärsk viral grej som säkert kommer att nå hundratusentals svenskar är Blossas kampanj där man kan skräddarsy en julhälsning av en sjungande kör till en kompis. Återstår att se ifall filmen sprids lika snabbt som fullträffen Tackfilm från Sveriges Television som du kanske fick på mailen förra veckan. Den här bloggposten kommer att försöka beröra vilka drivkrafter jag tror man kan ha i åtanke när man ska hitta på liknande kampanjer.Rubriken utlovade dödssynder och som en bakgrund läste vi i en bloggpost på Techcrunch - Good Question! The Eight Best Questions We Got While Raising Venture Capital nyligen hur Sequoias Roelof Botha brukar fråga just vilken av de sju dödssynderna en pitchande startup ska appellera till:

“You don’t want to be the site that people should use... you want to be the site they can’t stop using”.

Kokar man ner faktorerna som gör en webbtjänst poppis kan det enligt hans teorin alltså komprimeras till denna den katolska kyrkans shortlist av sju företeelser. Ifall du av en händelse inte var en katolsk korgosse - spana in wiki-länken för en dödssynd-executive-summary eller beundra tavlan av Bosch nedan:

Träffande, eftersom dödssynder är allmänmänskliga egenskaper, bara dragna några steg för långt. Synden lättja exemplifieras då av de tusentals tjänster som gör våra liv enklare, girighet motsvaras av det personligt vinstintresse som får MLM-system, pokersajter och bloggreklam att snurra. Högmodets low-key-släkting kanske då blir det uttryckade av jaget, tråden som går igen överallt där vi kan publicera oss på webben, positivt uttryckt som självförverkligande vilket är högsta graden i Maslows behovstrappa Vädja till egenintresset på något finurligt sätt blir då kassaskåpssäkert i en tid då attention is the currency. Någon sa att "everybody's favorite radio station is WIIFM", dvs "What's in it for me?" och någon form av detta kan nog sägas utgöra kärn-ingredienserna i många framgångsrika format. Några snabba exempel jag har jobbat med har försökt ta fasta på det:

• På sajten Kindo utvecklade vi konverterande efternamnssidor, i Sverige 144 000 landningssidor optimerade på efternamnsstatistik vilket gav mycket trafik. Detta utgick från att folk autogooglar - dvs söker på sig själva på nätet samt ett av tumreglerna från boken Made to Stick: "names, names, names".

• På MyHeritage jobbade vi vidare framgångsrikt med foto-kollage där ens egna uppladdade ansikte matchas mot kändisar, vilket man med glädje publicerar på sociala medier eller sin blogg - samma humor/selfpromotion som när man skickar SVT:s Tackfilm till alla sina followers på Twitter.

Nu är jag SEO-störd som tänker på det här i termer av länkbeten eftersom kampanjer som ovan antingen genererar massa naturliga spontana inlänkar eller ännu bättre kan designas så att de av sig själva innehåller en länk. Dock är ju Blossa-exemplet och SVT varumärkesbyggade kampanjer eller mer diffust tillkomna för att skapa snackisar som egenvärde. Om vi nu tittar på Blossafilmen ovan (ni klickade väl på länken?) kan vi våra nyvunna glasögon identifiera följande:

1. Filmen vädjar till självintresset/självförverkligandet: Den innehåller ditt namn sjunget om du vill samt är rolig att tillverka på ett sätt som gör att man vill dela med sig av den.
2. Har nåt speciellt - en unicitiet och komisk udd - du bestämmer vad kören ska sjunga - no more needed to say.
   
3. Är smart komponerad med relevant varumärkesexponering: Kopplingen med en kör och Blossa fungerar eftersom här re-inforcas mantrat från det senaste decenniets reklamfilmer.
   
4. Har en kommersiell/transaktionell koppling: Från marknadsföringskursernas teorier vet vi att inköp som görs på rutin involverar en låg grad av tänkande men också att man är mottaglig för påverkan precis i inköpstillfället, exempelvis i butiken. Nu får man inte göra reklam på systemet så vad passar då bättre än att man förhoppningsivs där i kön gör synapskopplingen och erinrar sig den roliga filmen som fick dig att skratta.
5. Förpackad det på ett sätt som kan få viral spridning: När vi lever i den sociala medie-tid som Christian på Disruptive beskriver i sin senaste helgvideo är snöbollen snabbt i rullning och man skickar sin film till alla man känner. En bra mindmap eller checklista för spridningen av budskap eller för att komma på folks radar är här Björns Alberts modell för sociala medier han bjussar på och förklarar på sin blogg. Även om den är mkt väl är värd att skriva ut på döda träd så kanske man vill läsa något längre och då är det även rek på Adam Penenbergs "Viral Loop".

Något hårddraget och tillspetsat tror jag för att runda av alltså att dödssynderna kan vara ett bra framework för att spåna idéer och ha till hands när man vill nå sällsynt ATTENTION (ja blink-taggen lever fortfarande he he). Min svenskalärarare sa att det är bra att avsluta med ett citat. Seth Godin skrev i förra veckan som en passning till Murdoch:

"If you can't make money from attention, you should do something else for a living. Charging money for attention gets you neither money nor attention."

Således - gån nu ut i världen och skapa kreativa sätt att marknadsföra! Vi närmar ju oss jul, så varför inte börja med frosseri?

PS: Eventuellt fungerar det i ett överflödssamhälle även med virtù som ett motsatsalternativ och anti-teser till alla dödssynder. Självspäkning som en dygd kanske i så fall förklarar det oändliga intresset för spikmattor. :)