Dataföreningen hackad av VFH

På Flashback, den underbara blandningen av det bästa och det värsta (som fyllde 25 härom dagen och där jag läst säkert halva tiden) briserade kvällens bomb.

VFH - Vuxna förbannade hackare - har nu hackat Dataföreningen, branschorganisationen för IT-folk. Enligt dom själva har de haft tillgång till servrarna i över ett år. Ikväll publicerades en lista på X antal tusen av medlemmarnas email, login till sajten samt hashade lösenord på modellen:

1. b2b1d5d5c227b308b9f633b0c1753772;123iop;
2. 91d20b1aed25eb72d2152f4348a430e4;123eee;
3. 4ed713a2dc2332f459ed0fb9f01224f7;123660;
4. 25d55ad283aa400af464c76d713c07ad;12345678;
5. e10adc3949ba59abbe56e057f20f883e

Nu med vanlig datorkraft knäcks enklare lösenord på ett vips och lite längre på två vips och under tråden som växer fram på Flashback ser vi nu hur listor på 4000 klarttextlösenord läggs upp. Man behöver inte ens vara särskild duktig utan vilken skript-kiddie som helst kan exekvera med de verktyg som finns på nätet som allmängods.

Dataföreningen skriver följande:

-------

Intrång hos Dataföreningen‏
From: Dataföreningen (dataforeningen@dfs.se)
Sent: Thursday, February 28, 2008 8:41:53 PM
To: -----------------

Pressmeddelande 28 februari 2008

Intrång hos Dataföreningen

Dataföreningen har drabbats av ett intrång där användaridentiteter och "hashade" lösenord, e-postadresser publicerats av hackare.

Dataföreningen har stängt ner sina webbplatser, utreder och kommer att överlämna ärendet till polisen.

Medlemmar som mot förmodan har samma lösenord på andra sajter uppmanas att ändra dem.

----

Det i fetstil (min markering) är en ett tappert försök till friskrivning av ansvar. Carte blanche får man inte så lätt... speciellt inte när man säger saker som "Dataföreningen sitter på lösningen för att förhindra nästa hackarvåg " och avbildar sig i tidningsartiklar där man "poserar med en laptop när de scannar trådlösa nät på stan? " som VFH skriver. Men men... "man kan ju alltid polisanmäla"...

Förhoppningsvis är medlemmarna på IT-föreningen mer IT-savvy än ex Bilddagbokens hackade medlemmar men samtidigt tvivlar man när man ser listan med lösenorden i klartext och minns hur 2008 har kantrats av liknande attacker med msn-övertaganden, mailhackningar etc som följd. Det känns som att ex de 289 kontona för anställda på TietoEnator, 189 på försäkringskassan, varför inte 49 på Försvarsmakten, Skatteverket etc.. kan orsaka en del problem framöver. Många kommer få morgonkaffet i vrångstrupen.. (skulle man kunna säga ifall inte vårt svenska språk hade bättre liknelser.)

Sen hade man ju kunnat önska att folk på SÄPO hade bättre lösenord än sitt efternamn... Rikets säkerhet och sånt.. Ok... nu handlar det som sagt inte om några maillösenord utan bara loginet till en sajt folk använder på nätet... men som sagt... se ovan.

OK... ska vi säga något sammanfattande om ifall detta är moraliskt förkastligt eller ett sunt påvisande av säkerhetshål? VFH som lägger ut textfilerna med reservationenn att de ändå är krypterade vet naturligtvis att lite crowd intelligence och datorkraft kommer svepa detta argumentet bort innan ens ett pressmeddelande från offret har kommit ut. Med andra ord så vet man vilket kaos man skapar. Men... på alla ställen där tillfällen till snabba Alexanderhugg finns, slarv med säkerhet kryddat med sturskhet utan att backa upp det kommer liknande grejer fortsätta. Det krävs bara en motiverad och fokuserad insats...

"Bra" timing förresten att göra en sån här grej kvällstid då det säkert tar ett halvt dygn på många ställen innan något händer.... Know your guerilla tactics...

Följ strängen på Flashback för att följa utvecklingen och se för allt i världen till att ändra era lösenord ifall in är medlemmar i Dataföreningen och har samma login där som någon annanstans. Har redan sett folk jag känner som är drabbade... :(

• IDG
• Aftonbladet

Efternamn på Kindo

BetaAlfa skriver en stänkare om vårt Kindo.se, härom dagen Supermamsen och nu också Expressen! Som om inte det vore nog sänds idag ett reportage på turkisk TV om oss :) Tack alla!



(Spola fram till 2:07)

Anledningen är förstås lanseringen av våra efternamnssidor där man kan lära sig mer om sitt efternamn, se dess popularitet och i vilka kommuner personer med det namnet bor!

Kika gärna!

Mer om Facebook

Populärt är att baissa Facebook efter att husorganet The Guardian berättade hur antalet tillväxten haltat för den populära nätverkssajten och hur ex antalet unika användare för förra månaden sjunkit i UK från 8,9 till 8,5 miljoner. Flykt kallar Computer Sweden det hela. DeepEdition avdramatiserar och sammanfattar det hela bra. Mindpark skriver om nattklubben med bara ett dansgolv. Till bilden skulle jag även vilja anföra ett par saker:

Grafen till vänster (framställd av min tyske polare Mario och blogger in law med ComScore som källa) visar visserligen på ett litet tapp, men skåda liknelserna med säsongskurvan för förra året vid samma tid. Många sitter på jobbet och på julen är man inte på jobbet... en tanke.

Dessutom har Facebook nyligen (7/2) lanserats på spanska, och en tysk och fransk version är under framställning. (se min intervju med Javier Olivian.) Lokala versioner i dessa länder där penetrationen ännu i jämförelse är mkt låg kommer nog funka bra som bränsle för den fortsatta tillväxten.

Från ett annonsförsäljningsperspektiv känns det dock som att en amerikansk eller engelsk användare är värd mer vilken dag som helst i veckan om nu geografisk spridning skulle vara den långsiktiga motvikten till tappet. Låt oss se hur varaktigt det blir...

Edit: Tog bort en felaktig sak. Tack Johan - The Killer Attitude

Dressman - Osäker på er målgrupp?

*Mörk manlig basröst från TV-reklam:* Grattis alla... ja vaddå för något....? Ur fas med sin kundkrets eller? How is this for a contradiction in terms:

Average besökarn på lördagsrean känns inte direct thugged out since boy scouts... :)

Två snabba

• Om nån inte har sett alla intervjuer från Web 2.0 summit från oktober så är det här en bra url att synka sin mediespelare med: http://web20summit.blip.tv/rss för kvällens session på löpbandet. EDIT... hade fel länk förut... tack Magnus för hjälpen..

• Noterar att i princip all reklam i Londons tunnelbana innehåller en webb-adress. ALL.

Poetic Prophet - Paid Search 101 Rap

Taggat bloggen

Nu har jag tagit mig i den berömda kragen och kategoriserat innehållet på bloggen. Till höger ser ni hur exempelvis bokrecensioner samlas för sig, länktips under en kategori samt mina egna tankar under rubriken spekulerar.

Hoppas att det kommer bidra till bättre följande av röda trådar, bidra till ökat korsrefererande, samt föra med sig att en del gamla inlägg inte försvinner helt!

• Bytte även ut delar av blogg-rullen nedan som inte var upp-till-datum (nä vet, så skriver man inte). Vill du tipsa om din blogg så skicka ett mail.
  
• Är du här för första gången så adda mitt rss-flöde till din läsare så lovar jag att försöka skriva bra grejer.
  
• Vill ni stödja den här bloggen så klicka här, sajna sen upp er på SJ:s auktionssajt så stödjer ni med 10 sekunders arbete mitt ivägskenande kaffekonto. :)
  

Jag ger svaret...

och det är ni som ställer frågorna brukar det heta på Jeopardy och ungefär så går det väl till på Google också. Det är Google bäst i världen på.

Haken är bara att svar kan vara ganska ointressanta, eller iaf bara kompletterar bilden istället för att vidga vyerna... det är att kunna ställa dom viktiga frågorna som ibland är problemet.

Med andra ord, hela databasen finns därute... hur hittar man pekarna till informationen?

Problemet med on-demand-kunskap som fyller varje pusselbit man behöver är att pusslen man kan bygga bara är de som redan finns i ens huvud. Läsa böcker, konsumera mycket media, bloggar, bli kompis med människor som är helt annorlunda än en själv.. men kan man agera systematiskt?

Hur blir man varse om sånt som man inte vet att man inte vet...? Tipsa mig!

Bloggare vs Journalister

Henrique, en kompis i Brasilien sände ut en epost-appell för att höra sig för om tillståndet runt om i världen för relationen mellan bloggare och journalister som bakgrundsmaterial för en artikel han jobbar på.

Han beskrev Brasilien många bloggare avfärdar representanter för printed media som gammelmodiga, utan perspektiv samt förmåga att greppa det nya som händer. Journalisterna å andra sidan menar att bloggare är opålitlig, google ad-sense-fokuserade (skriver för snödda mammon i form av klickinkomster) och inte har varken ett kall att föra ut sanningen eller den skolade träningen att kunna ifrågasätta källor etc. Nu undrade han hur det var hos oss...

En kvart, nä förmiddag senare levererar Simon från Frankrike bilden av en delvis havererad arbetsmarknad där studenter med topp-betyg från de bästa journalisthögskolorna långt upp i 30-årsåldern är glada för praktikplatser där de får €1000 per månad. Samtidigt får bloggare massor av uppmärksamhet och står i medias limelight som ändå försöker greppa det nya. Bloggare blir ganska inflytelserika personerna, vilket skadar journalisternas stolthet, som heller inte tjänar mer än smulor. En duktigt konkurrensutsatt marknad alltså - där vissa upptäckt att det finns nya vägar att föra ut sin röst på, vilket får andra att kanske inte vara så benägna att applådera desamma. Lite samma känsla andas Andrew Keens bok "The Cult of the Amateur" som har ett avsnitt om "Citizen Journalism" och inte oväntat sågar bloggare, de som vill utrycka sig:

Amatörer som vill göra sin röst hörd jämförs med aporna ni vet som - om vi är oändligt många, med oändligt många skrivmaskiner yada yada... enligt Keen ändå aldrig kommer skriva några Shakespearepjäser. I den här ganska irriterande boken missar författaren, eller vill inte se vilka krafter som driver allt det kreativa och hur sättet ny teknik gör det möjligt för även bättre röster att nå ut. (Recension av Lokko här.) Att mängden är stor säger inte att pärlorna blir färre, tvärtom... vi talar bara behovet av samma filter som i Long Tail.

Även om majoriteten som skriver på nätet inte tjänar något eller i så fall lite, så är situationen för journalister en kamp om kniven.... och kanske på ett allvarligare plan, då detta är det som dom företagit sig som sitt levebröd. Det fick jag en påminnelse häromsistones då jag förra veckan tillsammans med min vapendragare drog till ett mingel för journalister för att i bästa fall försöka skapa lite PR-kontakter och i värsta fall få ett par fem pints. Slående var hur lejonparten där som kallade sig skribenter eller journalister när man ställde en eller två följdfrågor till slut berättade att dom jobbade som spärrvakter på tunnelbanan eller letade efter uppdrag. Jag beundrade dom som levde sin dröm och gjorde det dom ville, men ack vad många som måste vara i denna tuffa situationen. Om det här är bra journalister som inte lyckas tror jag tjugo procent av det som rycker upp traditionella mediestrukturer med rötterna är just motsatsen - hur dålig journalistik får ta stor plats:

Good Old skrev härom dagen om oldschool-medias problem med att definiera sin roll tillsammans med brist på bra innehåll. Ett exempel var Sydsvenskans rapportering från mobilmässan i Barcelona och hur artikeln var full av godag-yxskaft-kommentarer, tillsammans med kvaliteten på olika reaktioner i mediesverige efter Microsofts bud på Yahoo. Vem kan då försvara att man inte istället söka i bloggosfären efter insiktsfulla kommentarer som går bortom saker klyschor där den springande punkten nog är resultatet av de nya digitala kanaler där traditionell media på ökad bandbredd ska muta in sitt område och där innehåll måste skapas - 400 kanaler istället för fyra och nätupplagan ska uppdateras varje timme.

Bra innehåll kan inte stressas fram och med ledtiden till publicering blir soppan lite väl tunn. Denna bild kompliceras av när lobbygrupper, kontakter och PR-insatser, som Bisonblog skriver om, serverar saker på guldfat. "Artiklarna ska ut. Pengarna ska in". Rolf på Dagens Media fyller i bilden... Krydda det med lite för mycket självcensur och politisk korrekthet så tecknar vi ett mediesverige som på många sätt lever på att servera saker i ett lagom stort monopol som skulle må bra av att vara konkurrensutsatt.

När vi lever i ett sånt litet språkområde måste man då som konsument antingen ge sig ut i världen eller leta bland alternativa mediekanaler.Ge någon en smak av något av det goda, och han kommer aldrig vilja ta steget tillbaka. OK, att söka bortom horisonten är lite mer krävande och det kräver ett intresse eller intention. Till sin hjälp har man verktyg som bland annat RSS. Då måste ens auktoriteter varje dag fortsätta visa sig värda din uppmärksamhet, på daglig basis försvara sin del av ditt attention-span. Klarar dom inte det får dom räkna med att en medveten publik vänder ryggen till.

Journalisternas syn på bloggare... ja de alerta ser vad som händer och anpassar sig, Bloggar som kanal är en sund ingrediens i en mediemix, något som traditionell media börjat anamma via exempelvis Twingly eller andra former av läsarintegration. För mig handlar det om kvalitet, inte mediet eller rösten. Då kan det vara traditionell media - lokaltidningen för det den gör bra, dvs lokala saker - såväl som dom underbart långa texterna i New York Times eller en sekundsnabba analyser och korslänkningar på webben hos ens favoritskribenter på nätet.

Har ni nåt jag ska föra vidare till Henrique? Skriv en kommentar. Förresten, Andrew Keen, i min ordbok kommer ordet amatör från amare, och är det inte den som älskar någonting som skapar bra grejer till slut...?

*Skrivet från ett Starbucks nära dig... pga stängning färdigställt på McDonalds. Länge leve kaffe, öppna wlan samt MacBooks (efter varit Windows trogen sen nån gång i senare delen av förra millenniet har nu denna blogg tagit steget över till andra sidan.*

Martin Spanar på: Svenska Kyrkan 2.0

Några som redan verkar ha förändrats, iaf tekniskt sett, är Svenska Kyrkan. Hade vägarna förbi Lunds domkyrka förut och såg då supersköna Kollektomaten. Dom där kåporna som kyrkvärdar går runt med under gudstjänsten är utbytta! Nä.. dom finns säkert kvar men nu kan besökare även dra sitt Amex genom denna kollektomat vid ingången. Man väljer vilket ändamål pengarna ska gå till, slår in sin pin och får sen ett kvitto. Häpp!

What's Next och SIME

Att svenska podcasten What's Next verkar komma med nya avsnitt oftare än någonsin är det nog många som är glada över. Senast hade enmansorkestern Tomas Wennström ett reportage från SIME Innovation Day (slides) där Christian Rudolf från bloggen Disruptive.nu intervjuades.

Christian och Peter Sandberg bakom Disruptive stod för livebloggning under det slutna eventet där entreprenörer fick möta storföretag som Ericsson, Google. Telenor. Google verkade vara höjdpunkten bland företagspresentationerna och min favoritvideosajt Jaycut fick välförtjänd medieexponering.

Kindo på Techcrunch

Mkt på samma gång! Kindo kunde idag berätta om våra investerare vilket renderade en del uppmärksamhet. Vad kallar man ett sånt här hat-trick?

• Techcrunch
• Engelska Techcrunch
• Franska Techcrunch

• Mashable
• PaidContent
  

Mer på Technorati. I Sverige:

• Torstensson
• Disruptive.nu

• Edit: Innovationsbloggen.se
• Edit: Netfamily.se
• Edit: Dagens Industri!
• Edit: Carinas blandning

Stort tack! Det bästa av allt... har just fixat biljetter till Sverige - Brasilien på Emirates Stadium den 26/3 :)

Recension: Tim Harford - The Logic of Life

Den som tycker att hyllan "English - Non-Fiction" är den bästa på Pocketshop och som har haft det minsta intresse för ekonomi har de senaste åren kunnat hitta en rad guldkorn, många nånstans i skärningspunkten mellan ämnena nationalekonomi, beteendevetenskap, matematik, globalisering, sociologi och för den delen även Internet och nätverksteori. Chris Anderson, Levitt, Gladwell, Surowiecki, Friedman, Taleb mfl har författarna hetat och har alla varit bra samhällsbeskrivare, allmänbildare och inspirationskällor.

Som om detta inte vore nog har utmärkte kolumnisten Tim Harford synts i Financial Times på helgerna där han med ekonomens verktyg försöker reda ut, eller kanske tvärtom fängslande komplicera olika vardagliga frågor och svarat på frågor från läsare på ett sätt som gjort weekend-upplagan om möjligt ännu mer prisvärd.

• Tim Harfords sajt
  
• Tim Harford blogg i FT

Efter jobbat på Världsbanken, haft en TV-serie på BBC (Trust me, I'm an Economist) och gjort stor succé med sin första bok The Undercover Economist, som spände över alltifrån varför det är svårt att hitta bra begagnade bilar till vem som egentligen tjänar på fairtrade-kaffe - har nu Tim släppt sina andra bok - The Logic of Life.

Om debuten var en utmärkt popularisering av det man får lära sig på Microeconomics 101 eller motsvarande grundkurs, är det här en bok som fokuserat går till botten i ett försök att förklarara hur de val vi människor gör i vardagen ofta är ganska rationella. Det är inte en tillspetsad känslokall homo economicus som är modellen utan snarare hur det till synes ologiska eller kontroversiella ofta kan motiveras ganska enkelt på baksidan av en servett, bara man gör bilden klar för sig.

• Är mexikanska prostituerade vansinniga som erbjuder sex utan gummi mot extra betalning?
  
• Vilka strukturer ligger bakom rasism?
• Varför började folk skilja sig på 70-talet?

Författaren driver tesen i lagom långa, mycket underhållande kapitel där han beskriver hur mänskliga beteenden såsom tonårsbrottslighet, segregering, beroenden, rökning etc ändå har mycket naturliga förklaringar. Ändå är det kanske Kanske tycker jag valet inledningskapitel kunde ifrågasättas (you'll see). Avsnittet där läsaren själv kan testa incitament bakom segregeringens på ett vanligt schack- eller Othello-bräde (Schelling) är lysande och för alla att begrunda.

(Tänk att du inte har något emot folk av andra färger, men, enda kravet, inte ändå vill leva i minoritet bland dina grannar: Placera ut othellobrickor, svarta och vita slumpvist och låt en del rutor vara tomma. Flytta sen runt brickorna så att alla brickor blir "nöjda". Hur ser brädet ut till sist?)

Hur små små skillnader kan få stora effekter är också ett genomgående tema. Vidare hur rationella människor agerar på incitament, medvetet som omedvetet. (ifall det inte finns några p-lisor kommer fler att parkera fel etc.) Ska man som politiker försöka bygga ett visst samhälle gäller det alltså att skapa motiven bakom för att få människor att agera på ett visst sätt. Vidare kan läsning av den här boken få folk att inse den verkliga orsaken till vissa problem och därmed sätta in en lösning som fungerar, dvs ger folk andra rationella ekvilibrium.

Har man läst andra böcker av författarna i den här genren och angränsande så märker man hur det finns en gedigen kunskapsmassa av "laboratorieförsök bland collegestudenter på 60-talet" och teorier från Nobelpristagare som ofta återkommer. Detta korsrefererande kanske kan bli väl påtagligt ibland men det bör man i så fall ta som en komplimang åt sin egen allmänbildning - tacksamt reflektera över hur det faktum att man ser detta som självklart hjälpt till att omforma ens egen världsuppfattning och magkänsla på ett sunt och ibland kontra-intuitivt sätt.

Det finns alltid en friktionsyta mellan den akademiska världen och tillgänglighet för massorna där försök att popularisera ett ämne blir en balansgång. (Några svenskar som bär fanan här är kanske Fredrik Lindström, Harrison mfl). Ett av mina specialintressen har länge varit spelteori och det är ingen som lika lätt-tillgängligt skulle få min lillebror att läsa om Von Neumann och Schelling som Harford - Författaren till "Logic of Life" gör alltså en viktig insats i rollen som folkbildare. När man sen går vidare bland mer avancerade böcker märker man hur många tyngre akademiker kan lära sig massor av Harford hur man skriver lättsamt utan att ge avkall på innehåll. Med sitt internationella renommé, sin bakgrund på en ansedd tidskrift och sitt lättsamma språk träffar Harford rätt igen och gör den här boken till något som borde läsas av alltifrån ekonomistudenter som behöver se en mening i sina studier till vem som helst som uppskattar en analyserande verktygslåda till att fördomsfritt försöka förstå fenomen omkring sig bättre. Boken är ny från pressarna nu och verkar finnas exempelvis på Adlibris.

Du vet att du kommer läsa den förr eller senare, så varför inte vara proaktiv och lägg en beställning.

Newsflash: Microsoft bud på Yahoo $44.6 bn

Blev precis officiellt att Microsoft lägger ett bud på Yahoo om $31 per aktie eller $44.6bn - en 62% premium på aktiekursen från igår. Årliga synergier på en $1bn driven av en större kritisk massa för advertising motiverar affären som Microsoft hoppas kommer kunna drivas igenom under andra halvan av 2008.